jennyrakan

jennymoasiri.wordpress.com

Fast tydligen fungerar det inte riktigt. Jag ska kolla på det.

Kramar

Idag köpte jag en iPad. Jag är givetvis redan skitnöjd. Men måste börja blogga på ny portal.

Så nu heter min blogg [email protected]

Ni kan kika där..såhär inledningsvis kommer det ev mest vara en massa trams eftersom jag håller på att lära mig.

Fight, ses där

Upptäckte jag att brittiska massmedier överanvände ordet epic. Detta störde jag mig på litegrann.

Om man missbrukar ordet episk, och använder det i sammanhang med korvmoj och langos så förlorar det lite sin innebörd. Om ni förstår vad jag menar.

Nu har jag noterat att GP har börjat missbruka ordet MASSIVT.

Massivt är ju skitmycket, det hör man ju.

I GP har det mesta varit massivt numer. Inte minst kritiken mot tv4s sändningar av fotbolls-EM och nedskräpningen efter andra långdagen.

Idag var det en artikel om 64-åringen som blivit misshandlad i Kållered. I ingressen står det (såklart) "Den 64-årige mannen som lämnades bunden och misshandlad i ett dike i Kållered får massivt stöd från omgivningen".

Artikeln berättar sedan att Coop-butiken satt upp en lapp vid pantautomaterna att folk kan skänka sina pantkvitton för att visa stöd åt mannen, som är känd i trakten för att panta burkar.

Ingressen skvallrar ju om en folkstorm, där hela Kållered gjort gemensam sak och pantat allt som finns att panta. I alla fall nästan...stödet var ju ändå MASSIVT.

Och sen, allra allra sist i artikeln står det "Ett tiotal kvitton hade lämnats in under tisdagseftermiddagen".

Jag vet inte?

PS, jag menar inte på något att sätt att raljera mot 64-åringen eller den fruktansvärda misshandeln som sådan.

Jag är ju väldigt förtjust i familjen Hysén. Det har ni väl förstått?

Gissa om jag blev väldigt förvånad när jag cyklade hem häromdagen och Anton Hysén stod utanför min dörr.

Jag började cykla så långsamt att jag nästintill välte på cykeln föratt kunna spionera på Anton så länge så möjligt.

Han stod och showade sina stora tatueringar samtidigt som han pratade om att han inte hunnit träna på en och en halv vecka.

Jag noterade genast att han hade hemma-shorts på sig.

Jag fortsatte att rulla omkring mellan dörrarna på bakgården. Och tror ni inte...! Port 40, A. Hysén.

Anton Hysén bor i samma hur som jag! Glenn bor i lunden och Tobbe bor i Kålltorp.

Det gillar jag.

Jag hittade våran vän Pär misstänksamt lik två extremt smaklösa herrar, nämligen Burt Reynolds och Christer Petterson.

Glenn är ju lite småtokig. Detta är vad han hade twittrat efter att Sverige spelade landskamp mot Finland för ett tag sedan och vann med en sådär 6-0.

Kul att man är öppen och har det gött. Men sker det inte lite på bekostnad av lille sötnosen Anton?

Emma berättade att vår vän Kerstin hittat en kamera på internet som endast följde Zlatan under matchen igår. Så medan hennes pappa kollade på matchen i det hela, så kunde hon njuta av en detaljstudie av världens bästa Zlatan.

Emma tyckte att detta var världens bästa grej. Jag tyckte det var en okej grej så länge inte Tobbe finns på plan. För i så fall måste jag ju heja på honom också.

När Zlatan väl klev ut på scen så stirrade Emma storögt.

- Asså, Zlatan är så snygg, att man officiellt borde börja stava snygg med z (znygg).

När Zlatan sedan gjorde mål utopade Emma:

- Herrjäklar, vi kan lika gärna börja stava Sverige med Z (Zverige).

Tre minuter senare var det ju inte lika roligt längre. Men Zlatan är ändå alltid zuccé!

Jag och Emma spenderade dagen på Universeum. Dino utställningen var inte riktigt så fet som vi hade önskat.



Men det var ändå flera stora dinosaurier, och framförallt en T-Rex som gungade och lät som en gorilla.

Emma är en ganska tuff brud medan jag till och från kan vara lite utav en mes.

Nu undrar jag om det kan finnas något samband mellan det och att min pappa under hela min uppväxt sa att jag var en prinsessa medan Emmas pappa sa att hon föddes med svans?

Jag har haft en väldigt trevlig semester, vilket jag kommer att återkomma till.

Det mest spektakulära som hände i London, hände redan första kvällen när Fredrik berättade att han funderade över att köpa en get.

Jag försökte genast stoppa planerna och menade att getter är astråkiga, äckliga och att det enda de gör är att stå på saker.

Enn snabb googling konstaterade fakta. Det enda getter gör är att stå på saker.

Detta firade vi igår med att ta ett glas vin på lokala Pizzeria&Bar på Norra Gubberogatan. Jag, Emma och Anders satt ensamma i hela lokalen, mestadels tysta och stirrade på en platt-tv som spelade 80-tals hits.

Emma såg allmänt risig ut, Ankan hade trasiga byxor och jag hade lånat Ankans ful-strumpor som förmodligen var 20 år gamla.

- Vi kommer förmodligen sitta här om 30 år också, sa Ankan.

- Jag har drömt något om döden, sa jag.

- Kommer du ihåg vilken låt som ska spelas på min begravning? frågade Ankan.

- Flowers grave med Tom Waits, svarade jag.

- Kommer du ihåg vad mitt endaste önskemål är inför min begravning? frågade Emma.

- Att vi inte får skriva någon egenkomponerad dödsannons, utan istället använda oss av en känd diktare, svarade jag.

Det blev åter en lång tystnad.

 - Jag tror jag ska gå hem nu, sa Emma.

Både jag och Ankan kollade oförstående eftersom vi tyckte att vi hade trevligt.

Emma kollade sin facebook och vi fortsatte att kolla på tv.

Sedan tog Emma upp sin kamera och fångade ögonblicket i en bild.



Som säger mer än tusen ord...

Igår var jag sådär romcoms- charmig som Anne Hathaway är i alla sina filmer.

Det började med att min hatt blåste och hamnade mitt i gatan utanför hemköp vid Rosenlund. Trafiken stannade upp medan jag trippade ut i gatan för att hämta upp hatten.

Några killar tutade.

Oklart var om de också tyckte jag var Anna Hataway-charmig när jag stod mitt i gatan och trasslade in mig i min leopardmönstrade långklänning. Eller ifall de rätt och slätt hade brådis till jobbigt och tyckte att jag var en idiot.

Fortsättning följer...

Jag har ett favoritskämt som jag har kört i några år nu och jag tröttnar aldrig på det.

Eftersom det är extremt situationsbundet går det inte riktigt återberätta men i helgen gick det till såhär.

Jag promenerar runt tidigt på morgonen och är väldigt vaken och pigg. Emma vaknar till av att jag trippar omkring och svammlar nyvaket:

- Vad är klockan?

Jag svarar att klockan är tre på eftermiddagen, varpå Emma sätter sig upp i sängen i ren panik och skriker VA!...

Klockan var ju absolut inte tre på eftermiddagen utan klockan var tio på morgonen. Men det är alltid lika fnissigt att se hur personer reagerar på att klockan är en tid som de inte förväntat sig. Tidlösa skämt alltså. Det är givetvis speciellt kul på morgonen.

Ni fattar väl Göteborgsvitsen också?

Igår hjälpte vi Eva och Pat att flytta och magasinera hela sitt bohag.

Efteråt skulle vi fira med middag och vin!

Det var så jäkla skoj. Och om det aldrig hade varit för att alla glasen var nedpackade så hade vi aldrig kommit på det här: