jennyrakan

Igår låg jag i mina säng med rosa och rosigt överkast och försökte uppdatera min programvara på telefonen. Jag håller extremt hårt på vad jag anser vara manligt och kvinnligt och en sådan där teknisk uppdatering är absolut manlig. Därför så KLARAR INTE JAG SOM KVINNA att göra en sådan sak.

Målet med den tekniska grejen var att jag skulle installera applikation WHATSAPP (pratagratis-program). Jag vet i princip inte hur man ska installera en applikation överhuvudtaget. Fernando, en god vän guidade mig över telefon. Jag hävdade ett flertal gånger att jag inte klarade av. Han menade att "come on Jen don't be such a girl all the time, I am sure you can do it" 

Och så behövde jag tydligen något som benämndes som OS.2.1 föratt kunna få applikationen. Jag gjorde några halvhjärtade försök och googlade "OS 2.1 Xperia android free download" och browsade igenom några extremt datatekniska sidor på internätet.

Sedan gav jag upp. Jag visste att jag var tjej och jag visste att jag inte klarade av en sådan här teknisk grej.

Sedan vaknade jag imorses och insåg att jag dagen innan fått en vektygslåda av mina pappa. En grabbig verktygslåda med all möjlig utrustning.





Vem tror ni att jag är? Idag ska jag absolut ha på mig något rosa och sätta en blomma en håret. (och finns det en man därute som vill hjälpa mig med mina tekniska uppdatering så är det bara att hojta)

Igår satt vi och drack lite vin på något högljudda Magnus&Magnus. Jag och Anders började prata om mitt superdesignprojekt som han tydligen lagt den sista handen vid (tack).

I alla fall överhörde Eva-Maria lite och frågade vad mitt superdesignprojekt var? Jag förklarade att det var en slags sittpuff/kudde med ett tryckt palindrom. Hon lyssnade intresserat och verkade berömma projektet.

Fem minuter senare återkommer hon.

- Men sa du verkligen att du hade gjort en prutt-kudde?

Nu är det såhär att Sigrid kom till mig igår. Jag visste, men hade inte berättat för någon. Det var våran hemlighet eftersom jag gärna ville ha henne för mig själv första kvällen.

Allt hemlighetsmakeri började knaka i fogarna när Emma och Kerstin dök upp på mitt jobb strax innan stängning. Jag visste att Sigrid skulle hämta upp mig efter jobbet. Tänk om dom skulle se varandra?!

Jag var tvungen att försiktigt nämna att Sigrid faktiskt var på plats men var också tydlig med att det minsann var VÅRAN kväll och Emma och Kerstin kunde inte bara bjuda in sig själva.

Sedan var det problem med vinet. Vi hade glömt båda två.

Jag kom på att jag kunde ringa mina goda grannar Eva och Pat eftersom dom ändå inte var hemma. Jag ringde och sa att Sigge hade överraskat och undrade ifall de hade en flaska vin till utlåning. De hade inte det.

Sista utvägen var Anders. Men det var hårt. Jag var helt enkelt inte tillräckligt tuff föratt först låna en flaska vin och sedan mena att han inte fick vara med att dela den. Men det var verkligen sista utvägen och jag ringde upp.

- Hej, hur e läget? Jag tänkte höra ifall man kunde låna en flaska vin av dig?

Anders - Javisst, kommer du över och hämtar den?

- Ja, med detsamma.

Jag trodde för en kort sekund att jag hade kommit undan. Att det var det...

Anders - Eh, eller vadå? Vem ska du dricka vin med?

- Eh, det är hemligt...

Anders - Har du en dejt eller?

- Hahaha öh näe, skulle inte tro det.

Anders - E det Sigrid eller?

Tyst

Anders var också tyst. I ett tyst samförstånd kom vi överrens. Jag tror han förstod. Jag och Sigrid spenderade en underbar kväll tillsammans. Bara vi två.

Måndags morgon. Det regnar och jag börjar inte jobba innan tolv. Visst får man lov att dricka kaffe och lyxmysa i sängen.

Efter att ha jobbat på Miss Ragtime är jag helt ohjälplig inför att positiv-era allt omkring mig. Beroende av målgrupp utropar jag ständigt, - Åh den klänningen är ju bara ljuvlig!, - Visst är den väskan härlig?, - Dom är så jäkla coola dom jeansshortsen!, - Det är verkligen underbar kvalité i den sidentunikan!

 Ja, ni fattar poängen. Att vara positiv är ett bra säljtrick. Jag beslöt mig föratt prova på mina nära och kära och skickade ut några sms.

 Till Sigrid: ”Ska vi underbart älska med Baksmällan 2 i veckan?” Sigrid svarade: ”Det ska vi. Jag har köpt kopia. Jag längtar...”

 Till Anders: ”Borde inte vi inspireras, fascineras och fullkomligt ryckas med i att arbeta med mitt superdesignprojekt på söndag!” Anders ringde senare upp och är tyvärr fortfarande under övertalning.

 Till Patrick: ”Jag kommer eventuellt vilja låna din symaskin nästa vecka. Vi kan skapa en underbar konstnärlig-kokong?” Patrick svarade: ”No problems Jen Oakman. Den är hemma”

 Till Emma: "Vi borde hänföras av fullkomligt fantastiska Bellevue?" Jag och Emma ska snart dit!



(Bellevue marknad)

 Vilka slutsatser kan vi dra av detta? JO, att det blev ett positivt utfall i nästan alla lägen.
POSITIV-era Mera...

I onsdags bjöd jag över mina goda vänner på en ost, spenat och tomatpaj. Eventet var att vi skulle titta på min nyanlända media-central.

Mina vänner kom, kollade och berömde mästerverket.

Jag tog snabbt åt mig äran och hävdade att den var egendesignad. De påstod att det inte räknades att räcka över ett tidningsurklipp till sin pappa föratt kalla det egendesign. Döm själva.





Observerar att designslutförandet först är klart när tevagnshjul har monterats på benen av mediacentralen.

Min blogg fick ligga nere ett tag. Men det berodde mestadels på att Dlink (som jag lånade internet av) förmodligen åkt till sommarstugan.

Nu är jag på banan igen eftersom jag skaffat eget internät. Allt ska bli bättre denna gången. Mera intensitet och mindre sanningar.

Men en helt sann sak som ingen, absolut ingen, kommer att tro på eftersom ni inte var där...Följande hände idag påväg hem från jobbet.

Jag stod vid ett rödljus då en vit skåpbil rivstartade och fräste förbi i rekordfart. Från framrutan var det en helt svart kvinna iklädd burka som vispade med armen (utanför rutan) och sjöng med högljutt till My Humps (black eyed peas).

Jag tror att det kan vara mitt livs mest oväntade ögonblick.