jennyrakan

Idag är jag helt slut. Igår spelade jag kläderna av samtliga deltagare i biljarden på Henriksberg. Well, i alla fall i min blogg där jag själv väljer hur jag vill återberätta sanningen.

Som återhämtning beslutade jag och Ankan att ta en promenad. Ärendet var att han skulle köpa en musikpryl på andra långgatan. Vi promenerade dit. Det var kul och härligt och vädret var underbart.

Sedan fick vi en ingivelse till att dra till Eriksberg med älvsnabben. Det är ju kul att åka båt och framförallt är det lite coolt att besöka "andra sidan".

Anders gav mig en kort och kass resumé över kajkanten i Göteborg. Han pekade på ett hus som tydligen skulle se ut som ett kugghjul.



Han pekade på ett fönster där han haft lektion.

Sedan pekade han på Slottberget och sa att vi hade varit där. Sedan pekade han ut vart vi parkerat bilen.



Och så var det klart...



Tills att vi såg juvelen av visningen...



Och sedan åt vi Sushi på Eriksbergs bästa sushiställe. Hett tips om ni har vägarna förbi. Tror att sushi restaurangen hette typ Sushi. Men tror inte det går att missa. Till och med japanerna åt där...

Kram

Idag vaknade jag halvyr, törstig och med huvudvärk. Med bakrus (som mamma kallar det). Det var såklart jättejobbigt. Det blev inte bättre av att jag spillde kaffe i sängen.

Nu har jag tagit mig samman lite och ska ta tåget till Vårgårda och hälsa på min bästa väninna, tagna lillebror och resten av familjen Kvartsberg. Det ska bli kul.

Det bästa av allt är att jag vet att Solweig kommer se mig, utropa - Å där är ju den lilla!, och sedan krama om mig på bästa sätt.

Och det är ju alldeles alldeles underbart när man känner sig såhär lite öm och bakrusig, och faktiskt önskade att man var fem och fortfarande fick hålla pappa i rockärmen.

Idag vaknade jag klockan sju. Jag följde min vanliga rutin. Gå upp, sätta på kaffe...DÅ, till mina fasa är kaffet slut. Jag hade glömt.

Jag fick istället sätta på en platta föratt värma lite vatten till te. Jag kände att vadsomhelst som kunde fylle en med en gnutta koffein skulle i detta läget vara okej. Teet smakade skit och jag var tvungen att rasa ner i sängen igen av utmattning.

Man kan säga att life was low...

Väl i sängen telefongooglade jag Lidls öppettider, bara föratt försäkra mig om att det öppnade klockan nio och inte som jag hoppades klockan åtta.

Väl inne på Lidls hemsida anmälde jag mig till att få deras nyhetsbrev (och tävlade om en Singer symaskin).

I den stunden, alltså när jag frivilligt anmälde mig till att få Lidl utskick, insåg jag att life was lower than low.

Om tio minuter ska jag stå och köa utanför Lidl med alla andra white trash gestalter, låginkomsttagare och pensionärer i området. Fett!..Men jag har åtminstone klätt mig i grönprickig klänning och päls...

Idag ska jag åka hem till min mamma & pappa, de bor elva mil från Göteborg i Örsås..

Pappa ringde igår och menade att han och mamma lika gärna kunde hämta mig i Göteborg. Så att skulle slippa ta bussen..om det blev jobbigt. Jag sa att jag kunde ta bussen, men pappa insisterade. Dom är ju rätt fantastiska mina föräldrar.

Sedan upplyste jag dom om att det var hem&villamässa i Gbg. Vi kunde ju gå dit, så att dom slapp köra 22 mil helt i onödan. Pappa tyckte det lät trevligt. Sedan la jag till att bygglovs-Matte skulle vara där.

Mamma tvekade inte en sekund längre...

Dom är påväg nu. Undra om mamma har klätt upp sig till tänderna? Jag kan tänka att det pirrar lite i hennes mage i alla fall, såhär innan hon ska träffa bygglovs-Matte.

Om ni inte har läst världsnyheterna idag (typ NY Times eller China Daily) så kan jag istället upplysa er om megavärldsnyheten att JAG, Sara P och en snubbe som hette Erik VANN musikquizet på Foxes igår!!!!

Det var en nervpirrare  utan dess like. Vi var två lag kvar på 16 poäng och sedan vann vi på utslagsfrågan, "hur många landskamper har Tomas Ravelli spelat?".

AH jag kan inte beskriva hur coolt det var. Vi fick stå upp, skaka hand med barägarna, ta emot pris, och alla människor i den fullsatta baren applåderade.

Vi vann varsitt set med 6 blockljus. Bästa priset jag någonsin fått.

Tyvärr glömde jag mitt pris när jag gick därifrån. Jag ville ställa det i min annars helt tomma prishylla. Jag vill stolt visa upp det för alla er bloggläsare. Jag ville vakna med det på morgonen..och så vidare...