Dan före dopparedan
Nu antar jag att alla sjusovande svenskar börjar vakna upp fulla av förväntan. Det är ju ändå dagen innan en av årets viktigaste dagar.
Ikväll kan jag med största säkerhet säga att mamma och pappa kommer att bära in granen. Pappa kommer att ligga på golvet och skruva på julgransfoten. Mamma kommer att kontrollera att granen står rakt. Jag skulle haft sista utlåtande. Mamma kommer att klä granen själv i år (då minstingen är i Peking). Peter Jöbacks julskiva från 2003 spelas i bakgrunden. När allt pyntande är klart kommer de att sätta sig vid köksbordet, smaka av årets skinka, ta en nubbe, knapra på mormorskex och vara rätt nöjda med vad de har åstadkommit.
Det är ju litet tråkigt att missa julen. Jag kommer sakna att vakna på julaftonsmorgon och se julstrumpan hängandes på bokhyllan. Jag får julstrumpa trots att jag är 26. Men det känns viktigt att den är där. Jag tror att det kan vara den enda traditonen som jag vägrar att tumma på. Jag vet exakt vad jag skulle få. Det har utvecklas från att vara en MIN HÄSTtidning till en ELLEtidning och en sådan där godispåse med olika chokladbitar i.
Min största önskan är att mamma julhandlade och liksom köpte en tidning på rutin. Att ELLE åkte ner i kundvagnen av någon slags "same as every year" automatik. Min största mardröm förenat med detta är att Matilda (brors flickvän) skulle få tidningen (i min julstrumpa) istället för mig. Inte för att Matilda inte har rätt till tidningen eller att jag blir avis för att hon får presenter. Själva grejen är att det helt plötsligt inte skulle spela någon roll att jag inte var där!
NÄ ve och fasa. PÅ något sätt måste de ju spela roll för min familj att jag inte är hemma? Eller tycker de bara det är skönt att spara på disken och slippa krångla med vegetarisk julmat?
EN hälsning till alla (i synnerhet mina) föräldrar: Glöm inte borta era barn i juletid...
Julen i Lindome firas med julskinka från Lidl, tvekar allt mer att det verkligen är skinka på riktigt, den är snarare lik en klump papeirmache. Jag sköljer ner den med öl som jag köpt direkt från ett lastbilsflak ut med E6an. Visst är traditioner vackra...
Gropen börjar likna något nu, och fyller flera funktioner. Då den riktiga vinterkylan letat sig hit är gropen nu mer min enda riktiga värmekälla.
Nu ländtar jag att få tända ett ljus med Wise och hoppas på ett gott nytt år. För 2011 är året jag når Kina. Min största mardröm är att jag lagt ner all denna tid på gropen till Kina bara för att mötas av någon som tittar snett på mig.
