Ibland är det (eller inte) vägen dit som räknas...
Vy över Houhai Lakes i Peking
Idag hade jag en plan. Jag skulle köpa en speciell sak, på en speciell plats. För att fullfölja planen var jag tvungen att ta mig förbi två så kallade hinder. Det första hindret var att jag till följd av min begynnande dåliga ekonomi har bestämt mig för att spara in på onödiga utgifter, såsom taxiresor. Det andra hindret var att jag inte hade adressen till dit jag skulle, men jag visste ungefär vilket område platsen (och saken) kunde finnas.
Klockan tolv började jag min färd. För det första bor vi i Norra Chaoyang vilken är den stadsdel i Peking som har sämst utvecklat tunnelbanenät (Problem). Närmsta tunnelbanestation ären 30 minuters promenad (Problem). Jag gick. För att komma till destination fick jag byta tunnelbanelinje tre gånger. Resan tog strax över en timma (Problem). Och då färdades jag ändå bara i ytterkanten av "innerstaden".
När första hindret var avklarat återstod problem två. När jag kom upp från underjorden så hade jag ju faktiskt ingen aning om vart platsen jag skulle till var i relation till tunnelbanestationen (Problem). Det enda jag visste var att platsen låg i närheten av houhai lakes och för att hitta dit, var jag tvungen att hitta till samma ställe som jag ursprungshittade platsen ifrån.
Men till Houhai lakes hittade jag med min kassa karta efter en halvtimma. Väl där insåg jag att jag dock var i fel ände. De tre sjöarna ligger avlångt, med lite fantasi skulle de kunna liknas vid Sverige på en karta. Jag var i Malmö och skulle till norra riksgränsen (Problem).
Det tog tid. Men promenaden var meningsfull då den markerade olika stadier i min pekinghistoria. Första gången promenerade jag där,nyanländ med Justyna och Sigrid. Det var lite varmt och vissa tokiga människor badade i det (smutsiga) vattnet. Den andra gången var jag där tillsammans med min pv Besian. Det var soligt men vi var tvungna att lägga en filt över benen när vi skulle åka Rickshaw. DEN här gången var jag helt ensam. PÅ sjöarna spelade några killar ishockey medan en annan stolle badade i en isvak. Promenaden gav mig helt enkelt en inblick i hur tiden och årstiden har utvecklats häri Peking sedan min ankomst.
TRE och en halvtimma senare kom jag hursomhelst fram till platsen och hittade även den speciella saken..Å den ligger bredvid mig i soffan nu.
Här är vi tre tjejer just OFF Houhai lakes
Med filten över benen hos våran Rickshawchaufför (som jag förövrigt träffade under promenaden).
Idag hade jag en plan. Jag skulle köpa en speciell sak, på en speciell plats. För att fullfölja planen var jag tvungen att ta mig förbi två så kallade hinder. Det första hindret var att jag till följd av min begynnande dåliga ekonomi har bestämt mig för att spara in på onödiga utgifter, såsom taxiresor. Det andra hindret var att jag inte hade adressen till dit jag skulle, men jag visste ungefär vilket område platsen (och saken) kunde finnas.
Klockan tolv började jag min färd. För det första bor vi i Norra Chaoyang vilken är den stadsdel i Peking som har sämst utvecklat tunnelbanenät (Problem). Närmsta tunnelbanestation ären 30 minuters promenad (Problem). Jag gick. För att komma till destination fick jag byta tunnelbanelinje tre gånger. Resan tog strax över en timma (Problem). Och då färdades jag ändå bara i ytterkanten av "innerstaden".
När första hindret var avklarat återstod problem två. När jag kom upp från underjorden så hade jag ju faktiskt ingen aning om vart platsen jag skulle till var i relation till tunnelbanestationen (Problem). Det enda jag visste var att platsen låg i närheten av houhai lakes och för att hitta dit, var jag tvungen att hitta till samma ställe som jag ursprungshittade platsen ifrån.
Men till Houhai lakes hittade jag med min kassa karta efter en halvtimma. Väl där insåg jag att jag dock var i fel ände. De tre sjöarna ligger avlångt, med lite fantasi skulle de kunna liknas vid Sverige på en karta. Jag var i Malmö och skulle till norra riksgränsen (Problem).
Det tog tid. Men promenaden var meningsfull då den markerade olika stadier i min pekinghistoria. Första gången promenerade jag där,nyanländ med Justyna och Sigrid. Det var lite varmt och vissa tokiga människor badade i det (smutsiga) vattnet. Den andra gången var jag där tillsammans med min pv Besian. Det var soligt men vi var tvungna att lägga en filt över benen när vi skulle åka Rickshaw. DEN här gången var jag helt ensam. PÅ sjöarna spelade några killar ishockey medan en annan stolle badade i en isvak. Promenaden gav mig helt enkelt en inblick i hur tiden och årstiden har utvecklats häri Peking sedan min ankomst.
TRE och en halvtimma senare kom jag hursomhelst fram till platsen och hittade även den speciella saken..Å den ligger bredvid mig i soffan nu.
Här är vi tre tjejer just OFF Houhai lakes
Med filten över benen hos våran Rickshawchaufför (som jag förövrigt träffade under promenaden).
Kommentarer
Trackback