jennyrakan

Idag har jag skapat en blogg. Jag är redan missnöjd med den eftersom själva söknamnet på bloggen blir jennyrakan.blogg.se. INTE Räkan som jag ville att bloggen skulle heta och inte heller Jennyräkan som var mitt andrahandsval. I alla fall tänker jag bortse från detta oroliga bloggnamn och istället ägna mig åt meningsfullt bloggande.

Inledningsvis i bloggförordet vill jag tacka Solweig Kvartsbergs som efterfrågade en resblogg. Vilket jag absolut inte haft någon plan på att skaffa innan hennes förfrågan. Tack Solweig.

Mitt första blogginlägg ska därför handla om mitt resmål Peking. För att göra det enkelt för de förmodade läsarna (mina föräldrar, Emma Kvartsberg och Solweig) tänker jag helt enkelt göra en plus och minus lista över mina känslor inför staden.

Det sämsta med Peking:

1: Avgaserna/Trafiken/Avstånden
Peking är oerhört förorenat. Smoggen ligger TÄT och enligt min uppfattning ser man sällan himlen till följd av all smuts. Detta gör att det givetvis är omöjligt att andas, vilket jag har försökt att upphöra att göra. Tyvärr utan reslutat. Trafiken här är fruktansvärd. Alla vägar är i princip 6 filer och det är alltid packat med bilar. Peking är därtill enormt till ytan vilket gör att man i princip måste åka taxi överallt. Följden av dessa tre är att min största upplevelse av Peking förmodligen kommer att vara att sitta i en taxi, med andnöd, i en bilkö.

2: Ohyfsade människor
Kineser har enligt min mening inte så mycket etikett. Det spottas, snoras, rapas och harklas överallt och hela tiden. För mig som lider av extrem salivfobi är det därav svårt att vistas fritt på gatorna. Att den kinesiska staten införde en "sluta spotta" polis innan OS för att lära kineserna lite hyfs inför alla ditresande västerlänningar har alltså inte gett något resultat.

3: Tigerskinn och hajfenssoppa
Jag avskyr givetvis försäljning av skinn från tjuvjagade tigrar och restauranger som serverar hajfenssoppa. (Denna skall eventuellt ligga på första plats).

Det bästa med Peking:

1: Sigrid
Det bästa med att vara i Peking är såklart att Sigrid är här. Vi har jätteroligt vart vi än är och vad vi än gör. Punkt.

2: Shopping
Jag älskar att shoppa. Även om jag faktiskt är emot shopping i den bemärkelsen att jag ogillar konsumtionssamhället och dess inverkan på miljön. MEN som Anders Eklund en gång uttryckte att det är ju rätt att ha en massa ideal och moraliska åtagande så länge man själv slipper att leva upp till dem. Shoppingen i Kina är fantastisk och det finns en uppsjö med olika marknader att spenderna pengar på. Jag har förmodligen köpt något varenda dag. Det enda man måste akta sig för är att köpa uppenbara kopior såsom väskor med stora mulberry emblem i plastläder.

3: Att alla ser upp till en
Alla kineser lider av något slags västerlänningskomplex. Endast faktumet att jag är från väst gör att alla kineser tycker att jag är fräck. Detta kan yttras genom att lantiskineser ber om att få posa med dig på ett foto och att de i princip börjar skaka av glädje ifall de får hålla armkrok med dig medan bilden tas. Språkskillnaderna gör också att man här, till skillnad från i Sverige inte riktigt kan bli avslöjad med sin coolhet genom att någon nämner ens hemmahörande adress i Örsås. Alltså kommer alla lantiskineser åka hem till sin lilla by (på ca 1 miljon invånare) och visa på korten på den fräcka svenska tjejen, utan att ha någonsomhelst aning om att jag växt upp i det något mera ocoola Örsås (med ca 7 sju invånare).

Detta var min inledande sammanfattning av livet i Peking. Fortsatta reseskildringar följer inom kort.