Vårat svåra liv i Kina



Tänkte fullfölja alla önskemål och skriva lite om kulturkrockar, lägga upp massor med bilder och berätta om andra JÄTTEkul saker.

Innan Besians ankomst hade jag bestämt att han skulle överraskas med en manikyr och pedikyr. Trots att han inte var överväldigad av mina planer så gick han med på överraskningen. Å se så glad han var över resultatet!

De båda nagelfilarna insåg också Besians relativt begränsade kapacitet på att fatta beslut. De riktade alla frågor emot mig. Besian behandlades mera som en förståndshandikappad. Han såg dessutom ut som en när jag bestämde att vi skulle köra på en vanlig manikyr men delux-varianten på pedikyren. Allstå OPI treatment, exfoliation and dead skin removal (Till Benny, exfoliering och att ta bort död hud).

För hans del var hela sesionen genant pina eftersom han led med den stackars killen som fick sitta och fila hans fötter. Besian upplevde att det tills viss del var förnedrande för en man, att sitta vid en annans mans fötter och peta nagelbanden. Jag tyckte att det var lika bra. Det absolut roligaste var att männen som arbetade som fotfilare bar arbetskläder inköpta på Silkstreet. De arbetade i vita "Ralph Lauren tröjor", kopior som man kan köpa för 40 spänn. Dagen innan hade B haft på sig exakt samma tröja (dock äkta). Men tanken på att han skulle komma dit i samma tröja och inse att arbetarna hade likadana var kittlande. NOg om det..



Dagarna efter bestämde vi oss föratt åka till Hohai Lakes. Där är det fantastiskt mysigt. Ni ser ju bilderna hur trivsamt det var. Vi åt frukost ute. Promenerade hand i hand. Åkte Rickshaw. Bevittnade ett bråk mellan en gås och en hund. DET VAR värsta spektaklet. Jag gissar att folk satsade pengar på vem som skulle vinna fighten. Mitt innan striden klev dock en herre in och avbröt. Han plockade upp Mårten gås och gick in i närmsta restaurang, där Mårten gås senare serverades som Pekinganka.










Se så kul!

I alla fall skall jag också nämna lite annat kul som har hänt här i Peking. Som även bekräftar hur tokiga kineserna är. Spottningen är ju ett återkommande problem. Detta insåg ju även staten. Hur skulle alla västerlänningar reagera under OS. Tror att jag nämnt detta i tidigare inlägg. Så den elfte varje månad sände de ut sk "köpoliser". Dessa poliser kontrollerade, och förbjöd folk att spotta, gå före i kön och att uppföra sig oartigt. På marknader satte de även upp förbudsskyltar som förbjöd de anställda att säga saker såsom "du är galen", "inga pengar inget snack", "köp det bara och lämna mig ifred" till kunderna. Mitt intryck är att denna bildningskampanj inte gett det resultat som staten hade hoppats på.

En annan kul sak. Alla museér och liknande är givetvis en hyllning till Mao och det kommunistiska partiet. Det berättas om hjältedåd för att främja demokratin och kampen emot de imperialistiska krafterna. Javisst, det är väl ungefär samma retorik som används i väststater. MEN det är intressant att på många sevärdheter och dylikt återstår mycket skador som kom till under Kulturrevolution. När Mao bestämde sig för att förinta allt som var antiproletärt (byggnader som människor). I alla fall står det numer skyltar som berättar att skadorna åstadkommits av japanerna, alternativt utländska trupper. I förbjudna staden finns bland annat en hel utställning med utförliga bilder om hur staten med alla medel skyddade kinesiska reliker. Efter att man fått följa alla svartvita fotografier med mödan över hur staten skyddat sitt kulturarv återfinns en liten ursäkt som berättar att man TYVÄRR inte lyckades skydda allt. Då vissa dyrbarheter förstördes eller stals av japanerna och utländska trupper.

NOG om det. Nu skall vi ut och turista. Later skaters!

Kommentarer
Postat av: papsen

Hej

Du har alldeles rätt, Besse ser att trivas med att "bli ompysslad", Kul också att se ibland har Du en röd kappa och ibland en brun, när Ni är ute och åker häst & vagn

kram

2010-11-25 @ 14:58:09
Postat av: Emma

Min mamma har slutat bry sig om mig o övriga världen. Pratar bara om din blogg.

2010-11-26 @ 10:29:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0