Det har inte varit långt ifrån att jag möblerat taket i ren frustration.
Det roligaste jag vet är ungefär att vara hemma och fixa. Jag tycker om att dekorera vadsomhelst, kanske flytta en kruka, ta fram en ny burk eller välkomna en ny medlem i familjen. Senaste inflyttade var mina nya hundar Mia och Begnt som jag lovar att presentera vid ett senare tillfälle.
I alla fall är det ett rum hemma som aldrig verkar komma iordning...nämligen sovrummet. Jag har provat att rotera alla möbler, byta alla krukor och burkar, byta mattor. Det har inte varit långt ifrån att jag möblerat taket i ren frustration.
ROTEN TILL ALLT DET ONDA är Sanches min skyltdockstorso. Sanches flyttade in dag ett och vi har aldrig riktigt kommit överens. Han passar liksom inte in i den harmoni som övriga medlemmar i familjen delar.
Problemet är att Sanches skulle vara en tjej. Jag fick Sanches av min pappa för att HON skulle hjälpa mig att visa alla fina kläder jag säljer på tradera. Hon skulle posera glatt och öka värdet på alla vackra klänningar. Vi skulle skratta hela vägen till banken jag och hon.
Jag gav Sanches en chans, men besvikelsen var ett faktum. Han fick inte på sig några av mina klänningar. Sanches har liksom ingen midja och han har en bringa som en man.
Sedan den dagen har Sanches bara stått i ett hörn. En gång gav jag honom en tjejhatt för att försöka dölja hans sura uppsyn, men inte ens den kunde han bära upp med värdighet.
Men idag bestämde jag mig för att återigen ge Sanches en chans. Jag har nålat hela honom full med min samling av inspirationsbilder. Jag är givetvis glad över att ha gett Sanches en funktion, men gladast är jag nog över själva känslan att få sticka nålar i honom.
Vi kanske ska trivas jag och Sanhes...
Nu har Sanches fått sällskap av Liselott, en annan familjemedlem som inte riktigt hittat hem ännu.
