jennyrakan

Området kring Redbergsplatsen börjar alltmer påminna om London riots. Förra söndagen ringde polisen på dörren och nu i söndags så stötte jag på dem igen.

Jag och plankan hade nyss kommit hem från Vallda och jag hade precis hunnit sätta mig ner föratt äta lite mat. Plötsligt börjar jag höra ett jävla ståhej utanför fönstret. Det var mestadels hallås blandat med hjälp och fan.

Jag ställde mig givetvis bakom gardinen och kikade. På första parkett, mitt utanför mitt fönster, står en ensam kille, med ett fång rosor i famnen och gapar. Det var en väldigt tragisk och ledsam syn.

Jag gör exakt vad vilken annan medmänniska somhelst skulle gjort i detta läget. Ringer grannen.

Jo, Eva hade minsann också hört ropen...Och Patrick, som trott att grannens hund hade rymt hade såklart sprungit ut för att hjälpa till att finna Buster. Även han hade istället mötts av en förtvivlad kille med en en bukett rosor.

Han hade försiktigt frågat ifall killen var okej, och roskillen hade svarat ja.

De förtvivlade ropen byttes efter ett tag till alltmer desperata svordomar och f***a och jag blev faktiskt ganska skraj över ge mig in i dramatiken. Någon annan hade förmodligen tänkt likadant för plötsligt dyker en polisbuss upp. Två poliser hoppar ut och stoppar roskillens framfart.

I det här läget ligger jag med örat mot balkonggolvet och försöker snappar upp vad det är som faktiskt hänt. Det enda jag får med mig är att killen bor i Kortedala, legitimationskontroll och att han får kliva in i bussen.

Inte något om vad som faktiskt har hänt honom. Jag tycker synd om honom...och sen tänker jag att han faktiskt kunde ha lämnat rosorna.







Förövrigt tycker jag lika synd om killen på bilden som den den faktiska roskillen i historien.