jennyrakan

Igår var jag på Härlanda Bar&Kök. Det finns en garanterad följd av att vara på Härlanda Bar&Kök och det är att man vaknar med lite lätt bakis huvudvärk dagen efter.

I detta mosiga stadie var jag (fortfarande sängliggandes) när det plötsligt ringer på dörren klockan 08:17. Jag blir såklart livrädd men väljer ändå att svara i porttelefonen, jag tänker att det möjligvis är Ankan som hade en extrem lust att börja loppisdagen tidigt.

Jag: - Hallå?

Röst i porttelefon: - Hej, detta är polisen (POLISEN!) kan du vara vänlig och släppa in oss i fastigheten. Vi söker en man som heter Lars Henriksson.

I detta läget har jag nästintill svimmat i en hög på golvet att rädsla. För det första att polisen ringer på dörren och söker en brottsling och för det andra att jag inte vet huruvida det ens är en riktigt polis som står utanför.

Jag (med darrig röst): - Va, jaha, men jag vill inte släppa in er. Har ni pratat med grannarna?

Den förmodade polisen: - Du måste släppa in oss, har du möjlighet att öppna ett fönster så att jag kan visa min legitimation?

Jag förklarade vänligt att jag minsann bara hade fönster mot framsidan men släppte sedan in den förmodade polismannen trots allt.

Sedan ställer jag mig i dörren och lyssnar. Jag hör att de förmodade polismännen åker i hissen. Jag väljer att spola i toaletten när hissen passerar första våning. Alltså för att bevisa för de förmodade polismännen att jag minsann är alert och rörlig och inte skulle ge upp utan motstånd.

Står i dörren och lyssnar.

Och sedan hör jag inget mer...




Men jag föreställer mig något sådant här (ovan).