Efter en lång resa..
Är jag tillbaka på Redbergsvägen 38.
Resan gick fort. Vi delade en mängd roliga historier. Min toppades med min och Emmas kaffehistoria. Den går såhär.
När jag och Emma flyttade ihop på Furubergs så drack jag svart kaffe. Emma drack kaffe med mjölk. Men i ett samboförhållande där endast ena partern dricker mjölk drabbas man av utgående datum med onödigt mycket mjölk kvar i paketet.
Efter en kort prövotid av pulvermjölk så lämnades därför mjölken i kaffet för gott (trodde vi).
(Talking about kaffe kan jag också notera att jag testade att brygga kaffe på mineralvatten under denna perioden. Det resulterade i en explosion).
Efter en lycklig tid på Furuberg så flyttade jag till London. I London finns inget bryggkaffe. Endast skitäckligt pulverkaffe som man måste blanda ut med mjölk föratt det skall gå att dricka. Dessutom fick man anledning att lämna jobbet en snabbis för att gå ut och handla kaffemjölk. Av detta kom det sig att jag började dricka kaffe med mjölk.
Emma satt ovetandes och lycklig hemma på Furuberg och drack svart kaffe.
När vi återigen ingick samboförhållande i Malmö uppdagades problemet med hur vi skulle dricka kaffet.
Jag ville ha mjölk. Emma drack svart. Mjölken blev för gammal alltför snabbt.
I Malmö uppstod två problem för mig. Antingen skar sig mjölken med kaffet för att mjölken var för gammal, eller skar mjölken sig med kaffet för att kaffet var för varmt. Resultatet av mjölk och kaffeblandningen blev hursomhelst alltid vedervärdig och jag tvingades tillslut att dricka kaffe utan mjölk.
VI båda blev återigen lyckliga svarta kaffedrickare.
Jag bodde kvar i Malmö och flyttade senare till Göteborg helt ovetandes om vad som hände med Emma i Örebro.
Emma kom till Göteborg på besök och vi skulle ta en kopp kaffe. Då ber hon plötsligt om mjölk. Jag stelnar till. Jag trodde att vi en gång för alla hade kommit överens. Emma förklarar att hon börjat ta mjölk i kaffet igen till följd av att hon i sitt stressiga liv tvingats att skynda på kaffedrickandet genom att svalka kaffet med mjölk.
Jag dricker fortsatt svart. I ärligheten namn vet jag inte ens hur Emma föredrar sitt kaffe längre.
Besians bästa historia var den där:
Karl och Karolina var i sitt hus. Plötsligt rusade två rånare in. (Rånarna) - Pengarna eller livet! Karl och Karolina är i chock. (Rånarna) - Vad heter ni? (Karolina) - Ehhh, Karolina. (Den ena rånaren) - Ah faen, men då kan vi inte döda dig för du heter samma som min mamma. (Karl) - Ehhh, Karl men det brukar kalla mig för Karolina.
Efter dessa toppenhistorier spenderade vi dagen i Oslo med Mr röntgen, mat och MYZ. Sedan åkte jag till Göteborg!
SO long!
Resan gick fort. Vi delade en mängd roliga historier. Min toppades med min och Emmas kaffehistoria. Den går såhär.
När jag och Emma flyttade ihop på Furubergs så drack jag svart kaffe. Emma drack kaffe med mjölk. Men i ett samboförhållande där endast ena partern dricker mjölk drabbas man av utgående datum med onödigt mycket mjölk kvar i paketet.
Efter en kort prövotid av pulvermjölk så lämnades därför mjölken i kaffet för gott (trodde vi).
(Talking about kaffe kan jag också notera att jag testade att brygga kaffe på mineralvatten under denna perioden. Det resulterade i en explosion).
Efter en lycklig tid på Furuberg så flyttade jag till London. I London finns inget bryggkaffe. Endast skitäckligt pulverkaffe som man måste blanda ut med mjölk föratt det skall gå att dricka. Dessutom fick man anledning att lämna jobbet en snabbis för att gå ut och handla kaffemjölk. Av detta kom det sig att jag började dricka kaffe med mjölk.
Emma satt ovetandes och lycklig hemma på Furuberg och drack svart kaffe.
När vi återigen ingick samboförhållande i Malmö uppdagades problemet med hur vi skulle dricka kaffet.
Jag ville ha mjölk. Emma drack svart. Mjölken blev för gammal alltför snabbt.
I Malmö uppstod två problem för mig. Antingen skar sig mjölken med kaffet för att mjölken var för gammal, eller skar mjölken sig med kaffet för att kaffet var för varmt. Resultatet av mjölk och kaffeblandningen blev hursomhelst alltid vedervärdig och jag tvingades tillslut att dricka kaffe utan mjölk.
VI båda blev återigen lyckliga svarta kaffedrickare.
Jag bodde kvar i Malmö och flyttade senare till Göteborg helt ovetandes om vad som hände med Emma i Örebro.
Emma kom till Göteborg på besök och vi skulle ta en kopp kaffe. Då ber hon plötsligt om mjölk. Jag stelnar till. Jag trodde att vi en gång för alla hade kommit överens. Emma förklarar att hon börjat ta mjölk i kaffet igen till följd av att hon i sitt stressiga liv tvingats att skynda på kaffedrickandet genom att svalka kaffet med mjölk.
Jag dricker fortsatt svart. I ärligheten namn vet jag inte ens hur Emma föredrar sitt kaffe längre.
Besians bästa historia var den där:
Karl och Karolina var i sitt hus. Plötsligt rusade två rånare in. (Rånarna) - Pengarna eller livet! Karl och Karolina är i chock. (Rånarna) - Vad heter ni? (Karolina) - Ehhh, Karolina. (Den ena rånaren) - Ah faen, men då kan vi inte döda dig för du heter samma som min mamma. (Karl) - Ehhh, Karl men det brukar kalla mig för Karolina.
Efter dessa toppenhistorier spenderade vi dagen i Oslo med Mr röntgen, mat och MYZ. Sedan åkte jag till Göteborg!
SO long!
Kommentarer
Trackback
