jennyrakan

Om barn och sådär.

Barn är jättebra. Till en viss gräns.
Nyblivna föräldrar är delvis förfärliga. HM, det känns lite som att jag cyklar utan stödhjul, på djupt vatten genom detta påstående. Men, om jag får förklara. Jag har inga barn och kan därför inte relatera till känslan av att själv vara förälder. Den dagen jag blir det så kanske jag ångrar allt jag säger idag. Rent av, jag kanske blir en av de föräldrar som jag (smyg) föraktar.

HURsomhelst. Nyblivna föräldrar pratar konstant om sina barn och hur jävla bäst just deras barn är (jag bryr mig inte).

Nybliva föräldrar måste hela tiden påpeka sina nyvunna vuxenhet och förmåga att ta ansvar. De vill gärna visa hur lite DE (som individer) spelar roll och istället demonstrera sin funktion som föräldrer. "Som förälder måste man ju alltid sätta barnen först". OCH jag kan inte hjälpa att jag alltid blir lite provcerad eftersom det känns som att nyblivna föräldrar förmodligen tänker att "Det där kommer Jenny aldrig förstå då hon är kvar i sitt själviska ungdomssinne".

Allt detta kom sig av att jag gick in på facebook och möttes av statusuppdateringen:
"Är det normalt att en 1,5 åring kan "läsa" fyra ord? Eller har jag helt enkelt ett överbegåvat barn?".

DET var så fruktansvärt irriterande. Sedan dess har allting bara eskalerat. Varje dag har facebook översvämmats av bäbisbilder. Vissa använder till och med bilder med sina bäbisar som sina egna profilbilder. De skriver kommentarer om "söta" saker som deras bäbisar säger och gör.

På riktigt jag orkar inte. Snälla skona mig.