jennyrakan

Nu har midsommar passerat och vi har verkligen haft hur kul somhelst. I en stuga vid havet med massa mat, sprit och midsommardans höll festen på tills sent. Följden av kalaset är att jag blivit sjuk, eftersom min kropp absolut inte klarar av tältning. Det var båda kallt och fuktigt och jag har nu blivit halsontig och febrig.

kul...

Well, det jag hade på hjärtat var i alla fall att berätta om ett stort problem. Jag har haft massa härliga vänner på besök under den senaste tiden. Alla har i tur och ordning lämnat efter sig spår. Eller rättare sagt olika saker som jag inte alls vill förlika mig med.









Vad skulle människor tänka om mig om de såg alla onyttigheter i mitt hem. Gosh...

Jag har verkligen inte haft tid med min blogg eftersom jag varit fullt upptagen med sakletning, vänner, jobb och andra besvär. Som ni förstår.

I alla fall har jag i och med flytten börjat ett nytt liv.

1. Jag kan ge fullt utlopp för min pedantiskhet (eftersom ingen behöver störa sig på mig).
2. Jag har börjat jogga.

(3. Nästa vecka ska jag bara äta grönsaker).

Alla nya bestyr som förut kändes själsligt upplyftande, har nu kommit som en enorm tyngd över mina axlar. För det första har jag ont överallt efter min joggning. Och jag är trots allt lite skraj eftersom jag har ett tydligt minne av att jogging kan sluta i katastrof. Då menar jag förra gången jag började jogga (och aldrig slutade) vilket genererade dubbelsidig inflammation i ligamenten kring anklarna. Vilket genererade att jag fick sitta stilla i två veckor och sedan hyra en rullstol föratt åka till Milano.



(Här har Sigrid lånat min rullstol)

Och angående pedantiskhet...Imorse höll jag på att städa. Sådär lite lagom bredbent och stelt (pga jogging). Efter att städningen var avklarad tog jag en runda föratt njuta av och syna min växter. Jag noterade och njöt av att det snart blir både jordgubbar och smultron på balkongen.

Rulltade mig bredbent till köket...Där såg jag att min murgröna har fått ett lusangrepp! Det är bladlöss överallt.

Först tänkte jag att jag måste hitta en nyckelpiga. Den idén gav jag upp med detsamma. Då kom jag på att jag skulle spraya med såpavatten, men insåg samtidigt att jag inte hade någon såpa. Då alternativet var Lidls diskmedel eller cilit bang som förmodligen skulle ta död på både löss och murgröna, valde jag att avstå även det.

Nu har jag duschsprayat hårt med vatten, Först iskallt och sedan glödhett föratt att chocka de små lössen och deras ofödda barn. Hoppas bara att murgröna skall överleva chocken.

Finns det någon som har tips för bladlöss?

PLUS att jag kom på att lössen dök upp först EFTER att Fredrik ställt av sin uppstoppade hackspett här. Jag vet inte om det finns något samband.

I lördags var mina härliga föräldrar här och hjälpte mig (igen) att fixa och greja med lägenheten. När vi höll på att dåna som bäst med att flytta ur saker hissen mötte vi min granne, herrn i  familjen Kannootosch/Dagalooosh (eller liknande).

Jag har tidigare stött på frun i familjen och hon har välkomnat mig varmt och sagt att om jag någonsin behöver något så är det bara att ringa på dörren och fråga. Jag tyckte att hennes välkomnande var himla rart.

Tillbaka till herr Dagalooosh. Även han gav mig ett högtidligt välkomnande och förtydligade att det bara var att ringa på dörren såfort jag behövde något. Han rabblade även en ramsa av saker som han trodde jag kunde behöva, som han redan nu visste att han kunde erbjuda. Listan avslutades med att han kunde fixa kaffe nu om vi behövde det jättesnabbt. Jag tackade och neg och sa att samma sak även gällde för deras familj (Skillnaden är att jag aldrig kommer öppna, eftersom jag blir rädd och går och gömmer mig såfort det ringer på dörren).

Vi skiljdes åt som goda vänner.

Några minuter senare ringer det på dörren. Jag möts av herr Dagalooosh och en bricka.







Notera alla sorters kakor, sockerskålen och den lilla mjölkkannan. Notera även de två feminina kopparna samt den maskulina koppen i mitten.

Herr Dagalooosh menar att de är väldigt väldigt glada att han mig som grannar. Jag är likaså!

Men tyvärr drabbades jag redan av den svenska skulden. Alltså tacksamhetsskulden av att återgälda den goda gärningen. Jag funderar på en rabarberpaj?

När man flyttar får man en god överblick över sina ägodelar. När jag har rotat igenom mina kartonger har jag hittat fyra saker som jag varken förstår att jag äger eller sparat på.




Ett tidningsurklipp på Basshunters skiva?



En skämtpresent, "Du sa en halv kopp", fattar inte att jag har kvar den...



Ett sparat kort ifrån Robbans 30års fest...



En sådan där halshängande portmonä som man skall gömma pengar och pass i när man är ute och reser...

Fattar ingenting...Verkligen...