Jag har kissat med öppen dörr.
För ett litet tag sedan så satt jag i bilen tillsammans med min mamma. Hon sa i korta drag att det var kul att jag träffat Besian. Sedan hade hon en lite längre utläggning om kärleken i allmänhet. Hon menade att den första tiden i ett förhållandet oftast är underbar. Man är ju kär! Men att den första nyförälskelsen sedan slocknar och att det då är viktigt att det finns något annat kvar. DET där som vissa känner som äkta/riktig/bestående kärlek.
Jag har följt min egen utveckling till vägen mot riktig kärlek och hittat vissa saker som tyder på att vi kanske börjar närma oss. Till exempel att:
1. Jag har kissat med öppen dörr.
2. Jag har slutat att göra mig till i allmänhet (Jag kan helt och fullt vara mig själv).
3. Jag vågar sjunga med i låtar på radio.
Inatt la jag märke till att vi nått till ett ytterliggare (oroande) stadie av äkta kärlek. Kan detta vara den döende passionen? Jag vaknade med både ögonmask och öronproppar.
Couples therapy next. Jag måste leta upp den där Dr. Phil boken jag fått av Fredrik.
Anders var det du som lånade den sist?
