Om namn och sådär
Eva och Patrick har varit i Karlstad i helgen så jag har varit ensam hemma. Det var ungefär lika ensamt som det låter.
När de kom hem överraskade jag med lite ostbricka, rödvin och en hemlagad Indisk Dahl med linser. De blev jätteglada. Jag hoppas verkligen att de blev så glada att de aldrig kommer att lämna mig över helgen igen. Hoppas.
Som vanligt kom samtalsämnet barn upp. Ämnet barn och socker avhandlades väl. Diskussionen utmynnade i ett samtal om barn och namn.
Vad skall våra barn heta? Patrick hade ungefär 300 namn på sin lista. Det ena var konstigare än det andra. Jag tror vi avbröt honom någon gång vid barnnamnen Sunday eller Monday. De båda (Eva och Pat) enades i att Vilde var ett fint namn. Men det var lite väl modernt i dessa dagar.
Jag i min tur gillar såklart namn som är feminina, spröda, sköra, kvinnliga. Jag tycker att Rose (Engelskt uttal) är ett tjusigt namn. Fram och tillbaka tycker jag även om namnet Sheila som är inspirerat av min fantasihäst jag hade i min och Fredriks hästlek när vi var barn (hon var en fux).
MEN det var efter det här samtalet som det blev riktigt intressant. När Patrick avslöjade sitt egentliga efternamn (efter sina farföräldrar eller något). Och håll i hatten, för det här är ingen lögn. Ett av århundradets mest iögonfallande efternamn presenteras nu. Patricks ursprungsnamn...
Patrick Casanova
tjusigt som attan.. men nu räkan får du sluta blogga och komma ner till Malmö istället..
Här ska det kramas pussas och drickas vin!.
Kom nu!