jennyrakan

Snart ska jag åka tåg i sisådär tio timmar. Som regel är en sådan tågresa ganska trist. En sådan tågresa kan bara vara kul ifall man sover, är i sällskap eller är full.

Eftersom jag förmodligen i kommer göra/vara något av dessa tre tänker jag syssla med handarbete. Jag håller nämligen på att virka ett sängöverkast. Jag har hållt på i mer än ett år och jag har gjort strax över 20 rutor.

Jag har för mig att jag räknade hur många rutor jag behöver. Jag kom fram till att det krävs ungefär 160 rutor till min 120 säng. NU är jag helt plötsligt i relation och kommer behöva virka ett överkast för att täcka en dubbelsäng.

Målet börjar verka ouppnåeligt. Därtill tror jag inte att Besian ens vill ha ett hemmavirkat överkast med mormorsrutor.

Målet är numer att virka ett överkast till en barnsäng, eller om nödvändigt en kattsäng. Med tanke på hur små barn är så kommer jag ju snart vara färdig!





Om ni vill veta mer om hur man virkar sängöverkast så hänvisar jag till min läromästare Solweig Kvartsberg. Hon satt tålmodigt och demonstrerade tekniken för mig och Emma en kall vinterkväll för cirka ett år sedan. Solweig förespråkar "learning by doing", och lämnade snart mig och Emma själva. Vi virkade på. När Solweig återvände efter ett tag visade vi glatt upp våra hantverk. Mina rutor var perfekta. Emmas var lite sneda och lite trassliga. Jag glömmer aldrig när Solweig lade armen runt min axel och sa att jag minsann hade handlag för handarbete.

Jag tror faktiskt att jag fick tårar i ögonen.