Kommer ni ihåg när man gick på privatfest?
Jag läser förövrigt boken "Ett öga rött". Den är bra eftersom den utökar mitt vokabulär med sk blatte-svenska. Jag har lärt mig orden keff, guss, jiddra, jalla och så vidare. Detta till min brors stora förtret eftersom han tror att jag gör anspråk på att vara Whigger (white nigger). Denna bedömningen har min bror gjort till följd av att jag tycker om att lägga på ändelsen -sk föratt förstärka vissa ord.
Till exempel: Så-sk, Eva-sk, Skoj-sk och så vidare.
Hursomhelst så skrattade jag högt igår när jag läste om att revolutionsblatten och tankesultanen Halim skulle gå på privatfest.
Det roliga är själva ordet privatfest. Ett ord som jag inte hört sedan början/mitten av 00-talet när jag gick på högstadiet eller gymnasiet. PÅ den tiden var ungefär det coolaste man kunde säga "Näe, jag var på privatfest i helgen".
För det första var det coolt att man varit på fest överhuvudtaget. Ocoolt hade varit att säga att man hälsade på släkten, kollade på tv hos sina föräldrar eller att man bara "tatt d lugnt".
Men det viktigaste var såklart att man la till ordet privat, alltså privatfest. Detta skapade ju något slags maktövertag genom påpekandet att man varit på privatfest...där RESTEN av ALLA ANDRA var exkluderade. Man fick helt enkelt tillhöra en sluten skara av lyckliga ungdomar som delade något privat.
Ordet är ju numer fullkomligt förlegat. Det finns nog inte. Jag har aldrig hört mamma och pappa säga att de ska på privatfest hos Jan-Ove och Kristina. Emma säger aldrig att hon varit på privatfest hos Kerstin. Anders annonserade inte sin födelsedagsfest som privatfest. Eva och Pat bjuder aldrig heller till privatfest.
Nästa gång jag har fest ska jag minsann minnas gamla tider genom att bjuda till privatfest!
Såhär kul föreställer jag mig en privatfest. Att man sitter privat och göra roliga miner.
Till exempel: Så-sk, Eva-sk, Skoj-sk och så vidare.
Hursomhelst så skrattade jag högt igår när jag läste om att revolutionsblatten och tankesultanen Halim skulle gå på privatfest.
Det roliga är själva ordet privatfest. Ett ord som jag inte hört sedan början/mitten av 00-talet när jag gick på högstadiet eller gymnasiet. PÅ den tiden var ungefär det coolaste man kunde säga "Näe, jag var på privatfest i helgen".
För det första var det coolt att man varit på fest överhuvudtaget. Ocoolt hade varit att säga att man hälsade på släkten, kollade på tv hos sina föräldrar eller att man bara "tatt d lugnt".
Men det viktigaste var såklart att man la till ordet privat, alltså privatfest. Detta skapade ju något slags maktövertag genom påpekandet att man varit på privatfest...där RESTEN av ALLA ANDRA var exkluderade. Man fick helt enkelt tillhöra en sluten skara av lyckliga ungdomar som delade något privat.
Ordet är ju numer fullkomligt förlegat. Det finns nog inte. Jag har aldrig hört mamma och pappa säga att de ska på privatfest hos Jan-Ove och Kristina. Emma säger aldrig att hon varit på privatfest hos Kerstin. Anders annonserade inte sin födelsedagsfest som privatfest. Eva och Pat bjuder aldrig heller till privatfest.
Nästa gång jag har fest ska jag minsann minnas gamla tider genom att bjuda till privatfest!
Såhär kul föreställer jag mig en privatfest. Att man sitter privat och göra roliga miner.
Kommentarer
Trackback
