jennyrakan

Igår var jag och Besian i Norrköping. Jag åkte dit föratt hämta min spegel och han åkte dit föratt gå på MAX hamburgerestaurang.

Drömmen om MAX föddes för några månader sedan, efter att jag och Besian tillsammans avnjutit varsinn burgare på MCdonalds.

Jag är absolut inte en frekvent hamburgerestaurangbesökare men nödvändigheten med att ibland gå till dessa restauranger följer med valet av partner. Mellan tuggorna beskrev Besian med stor entusiasm hur jag verkligen borde göra en "resa genom hamburge Sverige"..."att prova alla hamburgerestaurangers vegetariska burgare och sedan avgöra vilken som var bäst"...

Jag köpte idén, med andra ord, jag blev lurad till att bli en frekvent hamburgerestaurangbesökare.

Testade donken, testade Burger King. Sen återstod Max. Vid det här laget hade jag kommit på att hela grejen endast var ett trick från hans sida. MAX-besöket dröjde.

MEN för några veckor sedan när vi satt och summerade resultatet över min resa genom hamburge Sverige så fick jag ett sms. Det var från Eva-Maria. Hon vet absolut ingenting om våran hamburgetävling, men hon vet däremot att hon och jag diskuterat människans smaksinnen några dagar tidigare.

Sms lyder: "Förövrigt läste just en notis om att MAX numer serverar Unami-dressing på sina restauranger".

Jag kände att det var ett OERHÖRT tydligt tecken på att jag skulle slutföra min resa. Till och med ödet försökte styra mig mot MAX. Både Besian och ödet hade enats om att jag minsann skulle slutföra min smakresa.

OCH är det inte lite ödets ironi att självaste MAX faktiskt hade den bästa vegetariska burgaren utav dem alla?