jennyrakan

Såhär var det. I söndags bjöd Eva och Patrick in till den årliga glöggfesten. Både Eva och Anders bjöd på hemmagjord glögg. När vi satt och sörplade som bäst nämnde Sofia att hon och Tomas smakat av sin egna glögg några dagar tidigare. De hade då fått i sig lite bottensats och varit illamående resten av den dagen.

Jag tror att jag fick i mig bottensats, för jag mådde illa hela dagen igår.

I alla fall...Jag vaknade och mådde illa. Jag var tvungen att ligga kvar i sängen och kolla på "En idiot på resa" på svtplay, och det var verkligen jätteroligt. Jag tipsar alla att se det. Men efter ett tag tröttnade jag på att ligga i sängen och må illa så jag visste att det var dags för medicin.

Jag skulle kolla på hyacinter.

För några år sedan arbetade jag nämligen tillsammans med en kvinna som hette Louise. Hon var ett medium (alltså en spådam). Hon berättade för mig att jag inspireras mycket av färger, och att det var jätteviktigt att jag fick en dos av färgsprak med jämna mellanrum. Sedan gav hon mig tipset att om jag känner mig nere eller bara saknar energi så kan jag gå till en blomsterhandel och kolla på blommor. Så igår promenerade jag till en handelsträdgård för att kolla på blommor.

Jag kollade skitlänge och sen köpte jag tre stycken hyacinter.

Sedan fick jag nästan energi till att göra mina jularrangemang. Eller jag åkte till en loppis och köpte en domherre och julgranskulor i alla fall.

Men nu är det klart...

I förgrunden ett slags hyacint-akvarium...



Pyntat trollhassel med juleget och julegris.

Och så har jag julstädat under badkaret. Så nu kan jag bara sätta mig ner och invänta julafton.

Egentligen skulle jag presentera nya loppisfynd, recept och hyacinter.

Men det är en annan grej som bara fastnat på min hjärna. Det är denna tavlan av fotokonstnären Diane Arbus.



Tavlan är döpt till "Russian midget friends", och jag kan inte bestämma huruvida det är hånfullt, roligt eller inget av det.

Sedan kan jag inte bestämma huruvida det är hånfullt eller roligt att en av dvärgarna i fotot var mest känd för att imitera Marilyn Monroe?

"It was at Hubert's in 1959–60 that Arbus met Andrew Ratoucheff, a Russian midget best known for his impersonations of Marilyn Monroe and Maurice Chevalier. Seen here in the home of old friends, Ratoucheff has shed his stage persona and poses with his companions for this intimate group portrait." (http://www.metmuseum.org/toah/works-of-art/2007.509)

Jag satt och bläddrade i en av mina inspirationsböcker. Denna heter "Fashion Designers at home", och visar hemmabilder hos kända modeskapare. Jag har alltid föreställt mig de största modeskapare som halvgalna, missförstådda, konstnärer med unika personligheter och uttryckssätt. Men helt motsatt upptäckte jag att de alla delar en gemensam inspirationskälla...

Ni kommer fatta om ni zer bra..






























De är ju inte unika för fem öre. Jag har åtminstone en ko.

Idag beslutade min kropp och huvud att väcka mig klockan fyra.

När jag sedan kollade på klockan och såg att klockan var just fyra ändrade mitt huvud åsikt. Kropp och huvud hamnade i konflikt.

Kroppen fick igenom några snabba avstickare till toaletten och köket, men annars höll huvudet mig på plats i sängen. Klockan sådär halvåtta somnade jag till pånytt.

Nu är jag helt skev i både kroppen och huvudet och jag vet knappt fram eller bak. Både kropp och huvud lider..och jag hoppas verkligen att dom lärt sig en läxa..

Idag är jag helt slut. Igår spelade jag kläderna av samtliga deltagare i biljarden på Henriksberg. Well, i alla fall i min blogg där jag själv väljer hur jag vill återberätta sanningen.

Som återhämtning beslutade jag och Ankan att ta en promenad. Ärendet var att han skulle köpa en musikpryl på andra långgatan. Vi promenerade dit. Det var kul och härligt och vädret var underbart.

Sedan fick vi en ingivelse till att dra till Eriksberg med älvsnabben. Det är ju kul att åka båt och framförallt är det lite coolt att besöka "andra sidan".

Anders gav mig en kort och kass resumé över kajkanten i Göteborg. Han pekade på ett hus som tydligen skulle se ut som ett kugghjul.



Han pekade på ett fönster där han haft lektion.

Sedan pekade han på Slottberget och sa att vi hade varit där. Sedan pekade han ut vart vi parkerat bilen.



Och så var det klart...



Tills att vi såg juvelen av visningen...



Och sedan åt vi Sushi på Eriksbergs bästa sushiställe. Hett tips om ni har vägarna förbi. Tror att sushi restaurangen hette typ Sushi. Men tror inte det går att missa. Till och med japanerna åt där...

Kram

Idag vaknade jag halvyr, törstig och med huvudvärk. Med bakrus (som mamma kallar det). Det var såklart jättejobbigt. Det blev inte bättre av att jag spillde kaffe i sängen.

Nu har jag tagit mig samman lite och ska ta tåget till Vårgårda och hälsa på min bästa väninna, tagna lillebror och resten av familjen Kvartsberg. Det ska bli kul.

Det bästa av allt är att jag vet att Solweig kommer se mig, utropa - Å där är ju den lilla!, och sedan krama om mig på bästa sätt.

Och det är ju alldeles alldeles underbart när man känner sig såhär lite öm och bakrusig, och faktiskt önskade att man var fem och fortfarande fick hålla pappa i rockärmen.

Idag vaknade jag klockan sju. Jag följde min vanliga rutin. Gå upp, sätta på kaffe...DÅ, till mina fasa är kaffet slut. Jag hade glömt.

Jag fick istället sätta på en platta föratt värma lite vatten till te. Jag kände att vadsomhelst som kunde fylle en med en gnutta koffein skulle i detta läget vara okej. Teet smakade skit och jag var tvungen att rasa ner i sängen igen av utmattning.

Man kan säga att life was low...

Väl i sängen telefongooglade jag Lidls öppettider, bara föratt försäkra mig om att det öppnade klockan nio och inte som jag hoppades klockan åtta.

Väl inne på Lidls hemsida anmälde jag mig till att få deras nyhetsbrev (och tävlade om en Singer symaskin).

I den stunden, alltså när jag frivilligt anmälde mig till att få Lidl utskick, insåg jag att life was lower than low.

Om tio minuter ska jag stå och köa utanför Lidl med alla andra white trash gestalter, låginkomsttagare och pensionärer i området. Fett!..Men jag har åtminstone klätt mig i grönprickig klänning och päls...