Isabelle är söt som socker men ibland bär hon inom sig ett litet monster.
Helgen har spenderats i Skåne med bror, Matilda och lilla Isabelle.
Om jag ska sammanfatta:
Och
Framförallt, Leka med lera med snorigt barn. Toppen!
Det har ju givetvis bitvis varit hur kul somhelst att busa och leka. Men nu har jag kommit hem med en nyvunnen insikt om den delvis romantiserade bilden av att ha barn. Det är ju verkligen mest ett väldans ståhej!
Jag är trött...
På söndags eftermiddagen kröp Isabelle upp i mitt knä, såg mig i ögonen och sa
- Kan inte du åka hem nu?
Jag frågade snällt om jag fick stanna en natt till?
- Nej jag vill inte, svarade hon och sprang till mamma.
Tack för en trevlig helg sötnosar!
Kommentarer
Trackback
