jennyrakan

Igår skulle jag och Ankan åka till Hornborgarsjön för att kolla på det väldiga tran-fenomenet.

Ankan hade med sig kaffe och jag hade med mig två apelsiner och en påse salta jordnötter. När vi kört cirka en timma tröttnade vi på jordnötter och bestämde för att ta en fika i en konstig lada/loppis/café. Det var grymt.
Vi åt hembakat och drack saft. Ankan åt en sockerkaka. Det fanns massa annat att välja på.




Sedan körde vi like forever. Tills att vi äntligen kom fram. Jag trodde jag hade klätt mig ändamålsenligt i ulltröja, skinnjacka och ecco-skor. Ankan hade en bomullströja och sin söndagskavaj.

När vi öppnade bildörren blåste det så mycket att Ankans söndagsfrisyr gick förlorad. Dessutom var vinden så kall att den blåste rätt igenom våra spetiga ben.

Vi kollade lite på tranorna. Det var 17 000.



På bilden ser man inte en enda.



Inte här heller.

Vi fikade vårat eget kaffe plus ett paket ballerina-kex från förra helgen. Anders gav ett helt ballerina-kex till en ful hund. Hunden spottade ut kexet på marken. Det uppstod pinsam stämning eftersom hundägaren skämdes för att hunden slösade på våra dyra kex. Hunden hade blivit intresserad av några barn som åt strutsburgare istället.

Vi frågade hundägaren ifall det fanns något mer att se.

Hon talade varmt om en påskmarknad som skulle äga rum kommande helg, och sa något om ett torn på andra sidan sjön.

Vi frågade om Falköping. Hon sa att det inte var värt att åka dit.



Vi hittade ännu en gullig loppis mitt i skogen påväg mot Falköping.

Falköping var som utlovat skit. Allt var stängt. Själva kärnan av staden, torget, var helt öde och sjukt blåsigt.



Den enda som var öppet var en kinakrog. Ni vet en sådan där med minst 40 rätter på menyn och spelautomater längs väggarna.

Vi åt där. Verkligen skitgott.

Sedan åkte vi hem.