Jag saknar dem redan...
Fernando, Fernandos mamma Augusta, Fernandos pappa Eduardo, Fernandos bror Eduardo "junior", Fernandos brors kompis som jag kallar Isak och Fernandos pojkvän Thomas har varit och hälsat på mig i helgen.
Det var varit så himla himla roligt.
De lämnade världens största tomrum (och en massa kakor, redbull och chips), när de åkte hem igår kväll.
För alla utom Fernando var det första gången i Sverige så de tyckte framförallt att det var helt sjukt kallt, men också allmänt märkligt här i lilla Göteborg.
Det fanns en sak som slog alla märklighetsrekord i deras ögon. Det hände vid frukostbordet.
Jag och Isak drack en kopp kaffe och skar varsinn brödbit, jag smörade, tog ost och gick sedan till kylskåpet och hämtade paprika. Jag skar upp tre små paprikabitar och la på min macka.
Isak rynkande på pannan jättemycket och frågade försiktigt:
- Are you going to have that for breakfast?
Jag kollade tillbaka lite frågande och nickade till frågan.
Sedan kom Augusta in i köket och såg min macka. Hon tog sig för pannan och utropade "nossos seniora!", som betyder ungefär "herrejävlar!". Hon pekade på min paprika.
Därefter stack Fernando in huvudet. Även han såg genast min paprika och skrek:
- For breakfast!
Vid det här laget hade uppståndelsen blivit så stor att Eduardo och Eduardo junior kom till köket. Övriga ropade i mun på varandra. Centrum i samtalet var tydligt min paprika. Eduardosarna började både två att skratta så högt att det ekade i väggarna.
Jag tog ett bett på paprikan.
Eduardo d.ä. skrattade så högt och hårt att han var tvungen att hålla sig för magen.
Jag förstod aldrig...
Återkommer om full semesterrapport..
