jennyrakan

Igår var jag på Vin&Middag hemma hos Anki och Henke. Det var jättetrevligt. Detta var första gången jag träffade deras katter Maja och Svän. Maja och Svän bor nämligen halvtid i värmland. Det är sant, de har delad vårdnad om katterna. De delar varannan vecka med ett fd förhållande. Så varannan vecka reser Maja och Svän till värmland.

Igår när jag kom in genom dörren stod Anki och höll en katt.
- Katterna är hemma utropade hon. Men du är väl inte rädd?

- Nej, svarade jag. Jag tycker bara dom är äckliga.

Tystnad.

Tre sekunder och sedan fnissar Angelica till lite. Hon har ju trots allt lite distans till katterna eftersom det inte var hon som hade dom från början.

Sedan kommer Henke hem. Han tar genast upp katterna och börjar gulla med dom. När en av katterna sedan hoppar ner på golvet och närmar sig mig ryggar jag demonstrativt tillbaka kraftigt och utropar UGHH!

Det är ett vardagshyss jag tycker är roligt. Bara föratt se hur djurägarna reagerar. Det är liksom lite som att kritisera någons barn. Men i detta fallet får inte djurägarna säga ifrån eftersom jag har högre ställning än djuret. Ett barn däremot skulle ha högre ställning än mig. Då råder förbud mot äckel-utrop.

Det roligaste är min moster med familj. De har en tax. Taxen är verkligen både ful, äcklig och odräglig. Enligt familjen Ekdahl har hon samma ställning som Estelle.

Jag brukar alltid dra upp benen i soffan om hunden går förbi, eller börja äta med avsmak om den skulle komma nära middagsbordet.

Det roligaste är att de i huvudsak inte blir arga på mig. Istället tycker de synd om taxen. Ha! Som att de liksom tror att hon blir förolämpad. Och de tar upp och tröstar henne. PÅ riktigt!

Sedan tycker jag om att be om kvitto när jag handlar i "turk butiker" också.