jennyrakan

För några veckor sedan öppnade jag GP och mina ögon drogs till en ganska liten annons:

ONE NIGHT - ONE STAGE
once in a lifetime
New kids on the block - Backstreet boys

Jag ville verkligen gå. När jag sedan såg att de spelade på Malmö arena och att biljetterna kostade rätt mycket ångrade jag mig. Jag släppte det och gick vidare.

Ett tag senare ser jag en ny liten notis i GP:

"Bio Roy livestreamar New kids on the block - backstreet boys konsert från O2 Arena i london"

Under dessa ändrade omständigheter ville jag verkligen gå. Fast att konserten kunde ses på hemmaplan gjorde ju även saken mer komplicerad. Det var ju risken att bli igenkänd.

Den enda som kunde tänka sig att följa med på eventet var givetvis Eva-Maria. Vi bestämde att vi fick försöka maskera oss något men att det lätt var värt att gå dit.

När vi igår gled igenom dörren på Bio Roy var vi båda så generade att man inte visste håll man skulle kolla åt. Vi gick fram till biljettkassan. Jag hade redan tårar i ögonen utav genanthet. Eva-Maria viskade till kassörskan:

- Är det här man köper biljetter?

Såklart utan att nämna vilka biljetter det var man skulle köpa. Känslan var att man gjorde något lite förbjudet som man utförde i diskret samförstånd.

Ja, ska ni ha två? Svarade kassörskan.

Och, det här var till det som började klockan nio? Viskade jag bara föratt få bekräftat att vi köpte till rätt grej.

Sedan var det igång. Vilken show det var!



Det var både klapp i händerna och lite medsjung i all hitsen...

Från Eva-Maria kom också ett väldigt spontant -JA!!!, när Nick avslöjade att BSB skulle släppa nytt album, samt den stora hemligheten att Kevin skulle komma tillbaka till bandet.



Det var ungefär lika kul som pinsamt, men lätt värt att gå dit.

Man kan väl säga att killarna i BSB hade gått ner sig i dyngan rätt mycket. De var både feta och tunnhåriga.

Jordan Knight från NKOTB däremot hade växt till sig. Han var numer en het man på runt 45 år. Jag är pånytt flick-kär..

Jo. På måndagsmorgonen hade jag och Isabelle sådär mysigt som bara fastrar och barn kan ha. Vi ritade dinosaurier och prinsessor, vi kammade håret, fantiserade om hästar och kramades.

Föratt uppfylla våra drömmar beslutade vi oss därefter att gå till 4h-gården och hälsa på hästen Lukas. Våra kroppar var helt fyllda av spänning och energi när vi race-ade nerför lunds gator i barnvagnen påväg mot hästarna. Jag körde och Isabelle satt.

När jag fylld av förväntan kom fram till stallet skriker Isabelle:

- KÖR!

Och jag skyndar mig fram emot stalldörren.

- NEJ! KÖÖÖÖR, skriker Isabelle igen.

- Ska vi inte hälsa på hästarna frågar jag och försöker dölja min besvikelse.

- NÄ, säger Isabelle.

Vi fräser vidare ner mot dammarna. Det går undan. Jag trodde vi skulle kunna ta en snabb kik på svanarna men såfort vagnen stannar upp skriker Isabelle.

- KÖR!

Jag pinnar på...

I ungefär den här maken fortsätter hela dagen. Klockan fyra inser jag att jag har blivit Isabelles slav.

Kvart i fem kastar jag in handuken. Isabelle kastar sig då ner på marken och skriker av vrede eftersom jag inte lyder hennes direktiv.

Jag går därifrån och sätter mig oberört på en stol i andra änden av huset.

Pappa Jon kommer hem och Isabelle ser plötsligt sin chans. Hon kastar sig i armarna på sin pappa och han frågar vad som hänt.

- Faster har snott mina tuggummin! AHHH!!!!

Nu ekar det i hela kvarteret av barnskrik.

Jag hävdade min rätt och sa att Isabelle faktiskt hade gett mig ett tuggummi strax innan, medan vi fortfarande var vänner.

Isabelle grät och skrek ännu högre,

- HON TOG DOM!!! FAAASTER ÄR DUUUUM!!!

Jag sätter mig i bilen i ett försök att komma. Några minuter senare hoppar Isabelle in och frågar om vi ska leka. Jag undrade om hon inte var arg på mig.

- Men faster, jag skojade ju bara!

(Borde jag försöka vara den större personen i den här konflikten?)

Min bror och Matilda har ju köpt ett hus. Det grejas utav bara sjutton. Jag hjälpte till så gott jag kunde. Mestadels genom att se efter Isabelle.

Till exempel Emma. Föratt rädda husefriden kan jag säga att hon alltid vet bäst på ett ödmjukt sätt.

Man kan säga att jag och ankan till och med har ett talesätt/ritual, där den ena frågar: - Vet Emma alltid bäst? Och den andre svarar: - Emma vet alltid bäst.

Om Emma är närvarande brukar hon skina upp som en sol och nicka medhållande

...

Igår låg vi alla tre utslagna i Ankans lägenhet...

Ankan var stelbent som en pirat efter att ha löptränat med springklubben (haha).

Han sträcker ut benen i soffan och klagar över sina smärta.

Jag vill inte vara sämre och sträcker ut mina ben i sängen och klagar över min smärta.

- Åh, jag har också jätteont i mina ben. Förmodligen ännu mera ont än Ankan tänker jag tyst.

Ingen bryr sig.

- Jag har haft för små skor på mig hela dagen, förklarar jag.

Emma fläker plötsligt ut med armarna och utropar: - Se, se! Hon pekar på sig själv. Jag har varken löptränat eller haft för små skor på mig, och inte har jag ont i benen. Hon fnissar till lite stolt och avslutar konversationen:

- Ni har mycket att lära ni...

Och där satt de på en parkbänk med varsinn starköl innan matchen. Oerhört sammanbitna såklart. De hade halsdukar, Glenn-mössor, blå-vitt pins och förmodligen speciella matchstrumpor eller tur-kalsonger på.

Jag slutade aldrig att skratta.

Innan matchstart tog vi en Glenn på Gamla Ullevis bar. Klart att Glenn ska vara med.



Precis innan matchenn tömdes baren på alla blåvitt-fans...

Jag tyckte att det var dystert.



Stackars änglarna...

Ni vet igår på quizen.

Ja igår på själva uppvärmningen satt vi och pratade med superquizaren Oskar.

Vi hamnade på det utsökta ämnet vilket djur man var lik.

Alla funderade.

Jag ville och hoppades sjukt mycket att någon skulle säga:

- Men, Jenny du är ju helt sjukt likt en panter. Asså likheten är så slående att jag trodde att du var en panter när du klev in genom dörren.

Ingen sa det...

Jag vågade inte säga det.

Alla funderade.

Då säger Emma:

- Ah, men jag måste ju vara likt ett djur med stor näsa i alla fall.

Alla funderade

Jag säger:

- Kanske en myrslok? Fast en snygg myrslok? En snyggare myrslok än en vanlig myrslok?

Oskar säger:

- Men så stor näsa har du väl inte?

Emma säger:

- VA? Men har du inte sett. Jag svär, min näsa är så stor att den slår i människor när jag vänder mig om.

Alla funderade

Oskar:

- I ditt fall skulle jag nog snarare oroa mig för hur närgången du är människor än hur stor din näsa är.

Ikväll är det quiz och mina nerver är nerviga.

Detta beror på att jag har varit så sjukt utsatt den senaste tiden. Utsatt för att vara blåst.

Allt började med psalmsöndagen och att jag sedan fick en enkelstöt häromdagen. Då frågade Emma om jag fått mig en änkestöt. Jag frågade om hon var galen? Då upplyste Emma mig om att det faktiskt heter änkestöt och att säga enkelstöt är en av de vanligaste felsägningar.

Jag var i uppror. Men det var inte så mycket att göra åt saken.

Och sen är det det här med att jag aldrig kan komma ihåg vad de där grejerna i mitten av vägarna heter. Tänk om det kommer en fråga om det? Jag vet att det är en slags blandning mellan resorb och centrifug.

Om jag bara inte hade varit så himla utsatt denna veckan!

Allt började med att jag fick en påskpresent av Emma och Tomas.

Nämligen en bok, "Dinosaurier, den nya utförliga handboken".

Jag blev skitglad.

Det som hände därefter var att Emma behövde en present. Jag kom på att hon kunde ge bort en av mina pelargoner. Sedan kom vi på att vi kunde måla en attackhelikopter på en lerkruka.

OCH sen kom Emma på att vi kunde måla dinosaurier på en lerkruka...

Och sen dess kryper det runt dinosaurier i köket. Och vi har varit galet nöjda och engagerade.





Och jag antar att ni får ställa er i kö föratt få en egen...

Vi åt mat. Och Anders pratade mest om potatis, pilsner och fruntimmer.

Sedan ville han ha brännvin föratt skölja ned maten.

Då uttrycker Emma att Ankan verkligen är som hämtad som ur en pilsnerfilm. Man kan liksom inte bli mera pilsnerfilm än Anders.

Jag ville att vi skulle ta en bild på Anders med ett slags pilsnerfilms-filter.

Och se!



Det blev liksom som att se någon på riktigt för första gången...

Min påsk har varit så himla fröjdesfull.

På påskdagen var jag och killarna och spelade biljard. Jag vann alla matcher.

Igår hade vi världens påsklunch och rejv här. Det blev nog mer betoning på gemytlig lunch än rejv. Men det var kul ändå.



Jag höll givetvis också i det årliga påskquizet.

En av mina frågor var: - Påskveckan inleds ju med psalmsöndagen. Vad är det egentligen vi firar då?

Ingen av deltagarna verkade förstå frågan utan bad mig att upprepa den.

- PÅSKVECKAN INLEDS JU MED PSALMSÖNDAGEN. VAD ÄR DET EGENTLIGEN VI FIRAR DÅ?

Alla: - Vilken söndag?

Jag: - Psalmsöndagen?

Någon: Menar du palmsöndagen?

Och det gjorde jag ju! Men det är ju lätt hänt att blanda in ett litet s här och var....

Igår gjorde jag och Ankan äggtoddy till våran påsklunch.



Jag har inte ätit äggtoddy sedan något kalas hos våran klassis Karolina i typ tredjeklass.

Så när Ankan berättade att han tänkte byta ut våran planerade vanilj-, nötter- och hallon-dessert till äggtoddy så protesterade jag inte. Eftersom som jag varken kom ihåg hur äggtoddy smakade eller såg ut...

Skitkul.

Jag planerar att göra ganska lite. Ursäkten är ju självklart att det är långfredag, men orsaken är verkligen att jag är bakfull.

Hursomhelst, jag måste bara visa. Hahaha! Jag har haft så himla roligt. Jag och Emma pratade om Glenn igen.
Jag gillar ju Glenn skitmycket. Emma bryr sig inte skitmycket, men hon läser Glenns twitter.

MEN idag berättade hon om någon annans twitter. Nämligen Paolo Robertos. Han är uppenbarligen helt galen och verkar vara mera intensiv än Ty Pennington.

Nu har Glenn vart i farten igen. Igen visdomsord, bara en jäkla massa humor!



Han är go Glenn...

Idag kom Emma in på mitt rum. Hon kollade lite på mig och sedan frågade hon:

- Ligger du i sängen och läser GP, dricker kaffe och äter jordgubbar?

Så var det ju. Och det var gött.

Igår skulle jag och Ankan åka till Hornborgarsjön för att kolla på det väldiga tran-fenomenet.

Ankan hade med sig kaffe och jag hade med mig två apelsiner och en påse salta jordnötter. När vi kört cirka en timma tröttnade vi på jordnötter och bestämde för att ta en fika i en konstig lada/loppis/café. Det var grymt.
Vi åt hembakat och drack saft. Ankan åt en sockerkaka. Det fanns massa annat att välja på.




Sedan körde vi like forever. Tills att vi äntligen kom fram. Jag trodde jag hade klätt mig ändamålsenligt i ulltröja, skinnjacka och ecco-skor. Ankan hade en bomullströja och sin söndagskavaj.

När vi öppnade bildörren blåste det så mycket att Ankans söndagsfrisyr gick förlorad. Dessutom var vinden så kall att den blåste rätt igenom våra spetiga ben.

Vi kollade lite på tranorna. Det var 17 000.



På bilden ser man inte en enda.



Inte här heller.

Vi fikade vårat eget kaffe plus ett paket ballerina-kex från förra helgen. Anders gav ett helt ballerina-kex till en ful hund. Hunden spottade ut kexet på marken. Det uppstod pinsam stämning eftersom hundägaren skämdes för att hunden slösade på våra dyra kex. Hunden hade blivit intresserad av några barn som åt strutsburgare istället.

Vi frågade hundägaren ifall det fanns något mer att se.

Hon talade varmt om en påskmarknad som skulle äga rum kommande helg, och sa något om ett torn på andra sidan sjön.

Vi frågade om Falköping. Hon sa att det inte var värt att åka dit.



Vi hittade ännu en gullig loppis mitt i skogen påväg mot Falköping.

Falköping var som utlovat skit. Allt var stängt. Själva kärnan av staden, torget, var helt öde och sjukt blåsigt.



Den enda som var öppet var en kinakrog. Ni vet en sådan där med minst 40 rätter på menyn och spelautomater längs väggarna.

Vi åt där. Verkligen skitgott.

Sedan åkte vi hem.