Undra om Gunhild kan tänka sig att klippa mitt hår?
Jag skulle kunna vänta till maj då Eva kommer hem. Men det känns som en evighet. Jag har funderat på att klippa mig själv och det tror jag fortfarande är ett alternativ.
Att gå till en frisör är uteslutet eftersom jag har frisörskräck.
Jag skulle egentligen vilja gå till en förortsfrisör eller en frissa i Svenljunga och be dom klippa något trendigt. För att det hade varit så jävla roligt. Men jag har ju frisörskräck.
Nu har jag listat alla mina vänner och kommit fram till vem som kan vara bäst lämpad. Det är Gunhild. Hon kommer våga, var noggrann och ta instruktioner på ett förträffligt sätt.
Jag ska fråga ikväll.
Imorgon ska jag berätta om att jag är utstått verbala hot från en hemlös alkoholist. Jag är faktiskt skraj. Jag tycker synd om honom eftersom det är kallt nu. Men han får faktiskt inte vara elak likväl.
Kommer ni ihåg min fina mocka fårpäls?
Att se hans min när jag tog på min oversized mocka fårpäls/tomterock var priceless. Jag såg tydligt att han tyckte att den var väldigt ful.
När jag frågade honom om han tyckte att min nya kappa var fin började han skruva lite på sig. Jag såg att han led litegrann. Jag tror att han i slutändan pressade fram ett skyggt ja, men la till att den var lite stor, men att den såg varm ut.
Jag sa att det var okej om han tyckte den var ful, och vi alla pustade ut lite efter den tryckta stämmningen som uppstått.
Om att åldras..
I helgen var ju jag på kalas hos min bror. Där träffade jag en hel del människor som jag inte träffat på sisådär tre/fyra år. Vissa av dessa hade noterbart blivit äldre. Vissa av dem skulle jag vilja säga haft ett kraftigt skönhetsförfall.
Jag har inte förändrats jättemycket till utseendet. Jag har några gråa hår, men mestadels är det bara fler krämpor än vad jag hade som tjugoåring.
Sedan läste jag ett uppslag i gp om några sjungande kvinnor.
Detta är Jenny Silver och hon är tydligen 37 år gammal. Jag tycker fortfarande att hon är vacker?
Detta är då en annan sångerska som jag inte vill hänga ut med namn. Enligt gp är denna kvinna 30år gammal.
Ja, om vi får beröra samtalet värdighet och förfall? Säg hursomhelst inte att det var jag som sa det.
Men ni fattar?
Det här med dialekt igen...
Det passar liksom inte att hon springer omkring i rosa klänning och tiara och ropar balettskor på inlandsskånska. Men, well.
Trägen vinner.
Det som är förväntat är oftast underbart.
När jag har egen-tid så brukar jag lägga ansiktsmask, tänka på djur och lyssna på Patrick Watson. Att lyssna på Patrick Watson under min egentid är nödvändigt eftersom jag vet med ungefär största säkerhet att det är den enda musiken jag kan spela som garanterar att Ankan går hem, alternativt inte kommer hit överhuvudtaget.
Det är i alla fall lika säkert som att Eva blir lite irriterad om man spelar Håkan Hellström. Eller att Emma gnäller om hon inte får som hon vill. Ja, ni förstår poängen.
I alla fall. Idag råkade jag snubbla över The Cinematic Orchestra. Han killen som sjunger där, låter exakt likadan som Patrick Watson. Fast det är inte han.
Det känns så himla tokigt på något sätt...som att äta lasagne fast det smakar banan...Ja, ni förstår poängen.
Lista era fem favorit förhistoriska djur
Jag var otroligt fascinerad. Man skulle kunna säga att förhistoriska djur är ett av mina största intressen. Jag ska även se Jurassic Park någon dag!
En av mina likar Tom Tomat har gjort en topp fem lista på sina fem favoriter. Nedan:
http://www.gamereactor.se/blog/tom+tomat/43287/
Jag planerade att göra en liknande men jag kom bara till första placeringen.
NO 1, fräckaste förhistoriska djur är Andrewsarchus mongoliensis!
Den såg ut ungefär som på bilden.
Det var nog allt...
Ps, jag lämnar det fritt att kommentera ifall man har några egna favoriter.
Robban har flyttat in.
Robban är dessutom öppningsbar. Misstänker att han kan ha haft funktion som askkopp i ett tidigare liv. Jag funderar på att lägga färgglada karameller i honom.
När jag köpte Robban på en loppis kom det fram en kvinna till mig och berömde mitt köp. Hon hade en stor rävpäls, rosa läppstift och fräck huvudbonad. Hon sa att hon trodde Robban skulle trivas med mig. Att hon tyckte han var festlig. Jag njöt.
Ps. lägg märke till att jag också köpt ett nittiotals-ljus.
Grattis!
Igår fyllde min bror 30 år. Eva-Maria fyllde också år.
Jag råkade glömma båda fram tills idag. Det kan höra samman med att JAG fick ett jättestort paket levererat hem till mig. Det var så stort att det inte kom in genom brevinkastet.
Grattis till mig, och grattis till er två i efterskott!
Kärlek till Eva och Pat...
Och jag kommer knappt märka att Eva och Pat har vart borta. Fast jag saknar dom till och från. Till exempel idag när jag funderade över vem som skulle vara mest handlingskraftig om jag skar av mig ett finger.
Men jag har börjat drömma om dom. Jag berättade för Eva i ett ebrev.
"Kärlek.
Det var så himla roligt för jag har drömt om dig och Pat inatt. Vi var på resa och ni packade med er sjukt mkt saker. Jag hade bara t-shirt och tandborste. Vi fick knappt plats i bilen. sedan var jag tvungen att ha min ganska begränsade packning i knäet föratt ni skulle ha med er en stor sopsäck med era täcken och kuddar. Då sa jag att om det skulle vara så att jag behövde täcken och kuddar så kunde jag ju ta ett av era, och ni skulle därmed få dela. Ni sa nej.
Sedan motiverade du detta med att Pat pratade korsiska, som man gjorde på Korsika. Där Pat var ifrån. Men jag svarade att Pat pratade Arabiska eftersom han var Arab. Vilket han också var i drömmen. Hahahahahah...Jag har skrattat ihjäl mig åt det här. Oklart hur allt slutade.
Hur har ni det?"
Kärlek till Eva och Pat...
Det är inte vad man gör utan vad som syns...
När jag fyllde år (24aug) så fick jag ett presentkort på feskekörka från Patrik aka Putte, Swayze. Jag lovade att han skulle få komma på fiskmiddag.
Varje gång jag träffat honom, har jag därefter tänkt på den här middagen. Och ursäktat att han ännu inte fått inbjudan genom att hela tiden späda på hur jävla GRAND den här middagen kommer bli. När den väl sker.
Presentkortet går ut den 31 januari så igår bestämde jag mig föratt det verkligen behövde bli dags. Jag ångrade jättemycket att jag hade byggt upp SKYhöga förväntningar.
Saken är den att jag aldrig ens lagar fisk. Själv äter jag bara vegetariskt, men jag kan äta fisk om någon bjuder mig. Detta gör att min matlagningskunskap på fisk är begränsad. När jag skulle gå och handla kunde jag bara tänka på den där gången som jag skulle steka och panera torsk första gången. Då jag blandade samman ägg och ströbröd, till en gegga, och därefter försökte få paneringen att fästa på fisken. Katastrof.
Jag bestämde i alla fall att jag skulle göra en pasta med musslor, i en gräddig vitvinsås. Det är enkelt, gott, samt att jag gjort det förut med strålande resultat.
Förberedelserna tog fart. Jag började med att ta på mig en jättefin klänning och mitt fantastiska påfågelfjäderspannband som jag hade på nyårsafton.
Sedan rensa, koka musslor med mera.
Allt gick fantastiskt och jag smakade av maten. Då kom jag på att jag är jätteförkyld och faktiskt inte kan känna smaker. Jag tänkte att jag förmodligen behövde mera salt. Jag saltade rejält. När jag smakade på maten igen var den så salt att det enda jag kan föreställa mig som likvärdigt är att få en kallsup i döda havet.
Herregud! Jag fick lite panik och brände dessutom ett bröd i ugnen (som jag fick slänga).
Sedan fick jag börja sockra maten föratt finna balans. Sockret dolde saltsmaken bra. Samt att jag gjorde helt enormt mkt pasta föratt späda ut såsen.
Det ringde på dörren. Jag penslade på lite rött läppstift och tände några doftljus föratt dölja doften av det brända brödet. Dörren öppnades och jag avslutade mitt uppträdande med att garnera pastan med en persiljekvist.
Sann hemmafru-stil.
Middagen blev lyckad, men herrejävlar vad många gånger jag var tvungen att gå upp inatt föratt dricka vatten. Tror att min kropp lider av saltchock.
Blir man inte väldigt nyfiken på bakgrunden till det här?
Eva kommer du ihåg den där växten du gav till Anders?
För väldigt längesedan fick Ankan en växt av Eva. Det var en 5cm stjälk och ett blad. Igår ville Ankan visa hur bra han hade lyckats med framodlingen.
Jag har nog aldrig sett en så ful växt i hela mitt liv.
Jag har varit lite sjuk.
Då brukar jag kolla på naturprogram på svtplay.
Inatt kollade jag på ett jätteintressant program om djuren på Arktis. Bland annat narvalar, som jag inte visste fanns.
De var oerhört märkliga.
Narvalarna har inspirerat mig till att gå och kolla på en utställning på stadsmuséet som utlovar fler konstiga vattendjur.
Har jag berättat att jag har fått gp?
Jag hade fått gp av Ankan medan han var på semester, han hade snällt nog flyttat över tidningen till min adress. Det var mitt livs lyckligaste tid. Och sen en dag försvann den. Jag var ganska förkrossad, och anklagade Ankan föratt ha förstört mitt liv.
"Du tog iväg det enda jag hade", kunde jag säga till honom...
Dagen innan julafton fick jag ett sms av Ankan. Han frågade om tomten hade varit hos mig under natten?
Det hade han! Och han fortsätter att komma. Jag njuter till tusen. Min lyckligaste tid är återigen nu!
Nyårslöften från tidigare år. En summering.
2. Dricka mindre alkohol. Jag tror det.
3. Dricka mera vatten. Knappt.
4. Leva efter Auyrveda. Nja, jag kom inte längre än att göra några tidningstester samt äga en en gammal bodygel som Sigrid lämnat hos Eva och Pat, som sedan gick i arv till mig.
5. Ha ett jobb där man alltid får ha fina kläder (med bakgrund av ett serveringsjobb där man tvingades till norsk folkdräkt). Ja!
6. Allmänt bli en bättre människa. Ja, det tror jag.
Jag kan snart ha nyårstema på min blogg. Undra om det fortfarande kommer kännas trendrätt i maj?
Jag tror att jorden kommer gå under...
Tror att jag nämnde kort för ett tag sedan att jag har börjat tänka i tecken. Att tänka i tecken kan göra en lätt paranoid, varpå jag försöker tänka mindre.
Men nu har det verkligen rasat ner tecken som tyder på att jorden faktiskt kommer att gå under 2012.
På nyårsdagens morgon, inte så fräsch i hjärnan och med en läkemedelsmix av två treo och en bakistablett i magen. Då jag kommer ner i köket pågår ett samtal om jordens undergång som ska ske 2012 enligt mayafolkets kalender. Jag blir med en gång övertygad.
När jag senare på dagen kommer hem till Göteborg, tar en ipren, och sätter på tvn. Då råkar det komma på ett debattprogram på kunskapskanalen som behandlar just jordens undergång.
Något senare kommer en kompis hem till mig föratt se hyrfilm. Den valda filmen, som jag inte på något sätt styrt över, var Lars Von Triers Melancholia, som handlar om just jordens undergång.
Och idag när jag vaknar på morgonen och råkar gå in på aftonbladet.se. Ja, då finns omröstningsfrågan "Tror du att jorden kommer gå under 2012". Jag var tvungen att rösta ja. Det var ca elva procent som röstat ja. Vi kommer åtminstone vara förberedda.
PLUS, något som slog mig nu. Var att vi under nyårskvällen satt och samtalade. Någonstans hamnade vi i samtal kring lite osäkra stater såsom Nordkorea och Iran. Då menade jag att jag trodde att jorden skulle gå under i ett kärnvapenkring. Förmodligen redan 2012 då..
Nytt år och nya möjligheter
Hursomhelst har mitt bloggande varit lågprioriterat i dessa juletider. Men nu börjar jag att komma åter på banan.
Jag och Eva-Maria åkte upp till Stockholm föratt fira nyåret med Siggerittan. Vi hade toppenkul!
För det första är det alltid trevligt att resa bort. För det andra hade värdarna fixat en helt fantastisk trerätters-middag, som nästan rörde mig till tårar.
Igår när jag och Eva-Maria satt på planet ifrån Bromma, summerade vi kvällen.
Vi var nöjda med våra nyårslöften. Jag ska skaffa hemförsäkring 2012 och Eva-Maria som börjar nytt jobb idag, hennes nyårslöfte är att stävja kontorsrumpa. Vi skrattade även åt en annan herre vi samtalat med under kvällen (som nu när jag tänker på det var väldigt lik Sigrids pappa), hans nyårslöfte var att inte bli sämre än han varit året innan. Han skulle forsatt hålla sig till att vara lite under medelmåttig. Bra, allas löftena verkade rimliga och vi tror att vi kan klara av dom.
Eva-Maria ville också behandla storyn om killen som spelade upp ett julspel för henne och några andra. Det tyckte hon var kul och gav lite krydda till nyårsnatten. Julspelet hade gått ut på att Josef, som ansåg sig vara Jesus rättmätiga far, var sur på Gud som tagit åt sig hela äran och faderskapet för Jesus. Jag själv kom precis i rättan tid till det improviserade julspelet då Josef gick in på O'learys i Jerusalem för att gnälla av sig till bartendern.
Jag skrattade åt att Eva-Maria viskat över middagsbordet att hon tyckte synd om Lisa och Martins hund som var parkett-färgad.
Jag ville återigen påpeka att att min torrhet i halsen när jag vaknade berodde på att jag varit tvungen att säga TACK! så många gånger under kvällen till alla som gav komplimanger till mitt egengjorda påfågelsfjäderspannband.
Men det var nog det. Nyåret 2011-2012.
Min och Eva-Marias års-summering däremot. Den skedde i en kiss på liten toalett någonstans runt klockan tre på morgonen. Den är hemlig, men jag kan säga att mina hade både "highs" och "extremely lows". Men 2012 ska bli ett bra år. Det jobbar vi för!
Tiotusen tack till alla som medverkade i mitt 2011 i alla fall. Ni är värdefulla.
