jennyrakan

Igår var jag sådär romcoms- charmig som Anne Hathaway är i alla sina filmer.

Det började med att min hatt blåste och hamnade mitt i gatan utanför hemköp vid Rosenlund. Trafiken stannade upp medan jag trippade ut i gatan för att hämta upp hatten.

Några killar tutade.

Oklart var om de också tyckte jag var Anna Hataway-charmig när jag stod mitt i gatan och trasslade in mig i min leopardmönstrade långklänning. Eller ifall de rätt och slätt hade brådis till jobbigt och tyckte att jag var en idiot.

Fortsättning följer...

Jag har ett favoritskämt som jag har kört i några år nu och jag tröttnar aldrig på det.

Eftersom det är extremt situationsbundet går det inte riktigt återberätta men i helgen gick det till såhär.

Jag promenerar runt tidigt på morgonen och är väldigt vaken och pigg. Emma vaknar till av att jag trippar omkring och svammlar nyvaket:

- Vad är klockan?

Jag svarar att klockan är tre på eftermiddagen, varpå Emma sätter sig upp i sängen i ren panik och skriker VA!...

Klockan var ju absolut inte tre på eftermiddagen utan klockan var tio på morgonen. Men det är alltid lika fnissigt att se hur personer reagerar på att klockan är en tid som de inte förväntat sig. Tidlösa skämt alltså. Det är givetvis speciellt kul på morgonen.

Ni fattar väl Göteborgsvitsen också?

Igår hjälpte vi Eva och Pat att flytta och magasinera hela sitt bohag.

Efteråt skulle vi fira med middag och vin!

Det var så jäkla skoj. Och om det aldrig hade varit för att alla glasen var nedpackade så hade vi aldrig kommit på det här:

Jennys skoproblem har de två senaste dagarna tagit upp helt orimliga proportioner av min vakna tid. Det är faktiskt det enda hon pratar om. "Hur kan man ha över hundra par skor och få skoskav av alla" har blivit ett mantra hon upprepar högt för sig själv hela dagarna. Hur kan det då påverka mig, den stackars sambon? Igår morse, vid frukostbordet började hon visa skadorna. Jag bad snällt att få slippa se, vilket totalt ignorerades. I morse vaknade jag av att Jenny tryckte upp en fot i ansiktet på mig, för att visa "utvecklingen". Det hela kulminerade när jag senare stod och bredde mina frukostmackor. Då drog Jenny av en skinbit under foten och ville absolut visa upp. 

För övrigt har jag också ett skoskav till följd av att gått barfota i skor. Jag nämnde det för Jenny igår, "jaha" blev svaret.

Jag har över hundra par skor. Vilket inte är ett problem i sig. Problemet är snarare att jag har över hundra par skor men inga bekväma som är lämpade för sommarväder.

Igår skulle jag promenera till jobbet och rotade runt i min skogarderob föratt hitta en sko att gå i. Valet föll på ett par Nike joggingsskor.

Jag fnissade för mig själv när jag stegade ut från lägenheten i ett par joggingskor och en ryggsäck. Det såg liksom inte ut som jag.

När jag kom fram till jobbet så haltade jag lätt. Jag hade fått skoskav av mina joggingskor. Som tur är hade jag med mig ett par träskor som jag skulle kunna ha att arbeta i.

Klockan tre hade jag skoskav av träskorna.

Kvart över tre haltade jag lätt.

Jag bytte till ett par Ugg träskor som är vadderade med fårull. Dom var bra att gå i och jag klarade mig fram tills klockan sex. Då fick jag skoskav av dem med och började halta lite lätt.

Föratt överhuvudtaget kunna ta mig hem var jag tvungen att köpa ett par skor på jobbet. Valet föll på lite tråkiga, men vansinnigt bekväma Palladium.

När jag kom fram till Redbergsplatsen hade jag skoskav av mina nya Palladium också. Jag haltade svårt sista vägen till dörren.

Erkänn problem?

Jag hade gärna fotat mina skoskav (ett på hälen, ett under foten och ett ovanpå foten) men en gång fotade jag några skador och skickade till Emma och det tyckte hon var osmakligt. Lägger ut några bilder från ämnesrelaterade Göteborgsvarvet istället.







Frågan är vilka skor jag ska ta idag?

När jag såg ett trevåningsplan glasskåp fyllt till bredden med grodor.



Jag orkade inte ens räkna allihopa...

Jag såg en dokumentärfilm om sjukdomen williams syndrom, en utvecklingsstörning som på riktigt, enligt min uppfattning gör människorna lite extra härliga. Ni får googla själva den exakta innebörden.

I alla fall var det en av killarna som fick frågan vad hans 5 största intressen var och hans svarade snabbt, rabblande och med extrem entusiasm:

- Svetsa! Och musik! Och linbanor! Och countrymusik-grupper! Och Jazzmusik-grupper! Och sen, och sen maneter, de gillar jag också.

Jag tyckte det här var fantastiskt! Och hoppades att reportern skulle ställa tusen öppna frågor kring hans intressen, eller bara hans extrema engagemang...

Istället dödar den kassa reportern all lust genom att fråga:

- Kan man svetsa maneter?

Han hade verkligen inte fattat grejen...Fy tusan...

 I söndags hade jag och Emma en härlig dag uppe på bibliotekets uteservering.

Vi hade planerat att fika och bläddra i magasin.

Istället fick jag dricka ett glas vatten och bläddra i magasin eftersom Emma tyckte att chokladbollarna var skandalöst överprisade.

Jag tog med mig fyra stycken inredningsmagasin och en Illustrerad vetenskap. Vetenskapstidningen skvallrade nämligen om ett reportage om dinosaurieforskning.

Reportaget var oerhört intressant. Det var så intressant att det inte ens går att beskriva med det svenska språket. Det var mera intressant än på engelska "grander than fucking amazing".

Ni fattar...

Det handlade om palentologen Jack Horner som vill göra en dinosaurie av en kyckling (!!!)

Här förklarar han själv på TED talks:

http://www.ted.com/talks/lang/sv/jack_horner_building_a_dinosaur_from_a_chicken.html

Såfort jag får besök blir mina annars skötsamma djur som vildar och börjar att härja omkring fritt i hemmet.



Det börjar bli onormalt...



När mina vänner är här, flyttas fokuset från mig. Jag märker att mina djur har blivit viktigare än vad jag är.






Såfort det slutat att regna så får Gösta, Sunny och Pernilla flytta ut på balkongen. Så är det bara...

Snart borde jag ha besökt (i vuxen ålder) vartenda slott och fästning i hela Västergötland.

Slott är lite min grej. Kanske skulle låna någon bok på bibblan som handlar om slott och prinsessor i Västergötland?

Till sommaren ska vi åka Varbergs fästning. Det var extremt längesedan jag var där.









Gjorde en snabb googling och insåg att det finns en sådär 16 slott och 23 borg och slottsruiner.

Jag insåg också att Varbergs fästning inte är ett av dem eftersom det ligger i Halland.

Det innebär att jag har en sådär 15 slott och 20 borg- och slottsruiner kvar att besöka i Västergötland.

(Anders vi har skitmycket att göra i sommar?!)

Ni förstår väl att jag inte blev förvånad av att se världens mesta göteborgare Glenn, när vi susade förbi på motorcykeln.

Natten till igår låg jag och vred och vände på mig fram tills klockan halv åtta då jag äntligen kunde springa över till mina gamla grannar med nybryggt kaffe.

Äntligen är Eva & Pat hemma igen!

Vi firade med en stor middag och en massa vin. Jag är jätteglad att de äntligen är hemma igen.

Trots uppståndelsen kring Eva & Pat var det en annan figur som fick all uppmärksamhet igår. Min nya säl Esbjörn har sannerligen karaktär. Han var överallt, hela tiden, alltid i "center of attention"...



Jag fann honom först liggandes på köksbordet spänd inför att alla gäster skulle komma. När det sedan vankades matlagning var hann inte sen med att springa till köksbänken föratt tjuvkika på Eva-Marias potatisar.

Efter middag stod både jag och Esbjörn och tog igen oss lite efter allt tjo och tjim..

Då kommer Emma springades:

- Vart är Esbjörn?

Esbjörn rycktes med.

När jag sedan kom tillbaka till vardagsrummet låg Esbjörn mitt på vardagsrumsbordet och deltog i skratt och dryckeslekar.

Vilken lirare han är Esbjörn Svensson!

Var det någon som inte läste Metro häromdagen? Ni missade årets största nyhet!



Jag är skitglad och tycker det är jävligt fräckt. Även om det står citerat att "Vi tror", när inte jag sa ett jäkla piss.

Anders är arg för att notisen menar att vi sagt "Det behövs VERKLIGEN". Ankan sa inte så, han var mycket mera återhållsam.

Dessutom står det att Ankan är 32. Hahahahaha! Det är fantastiskt kul.

Ankan ringde mig och var vansinning, han menade att han skulle ringa till Metro.

"Den där jäkla snubben! Han är inte ens journalist ju!

Vad är han då, frågade jag?

"En sopa" Skrek Ankan...

Herrejäklar vilket väder vi fick.

Jag hade jättekul.

Vi tog rygg med ett gulligt barn som hade gällivarehäng och som envisades med att slå oss i huvudet med ballonger. Så jävla sött.