MUms!
Vi är lite brådis. Det är katastrofstökigt i lägenheten. Disken står kvar. Inte ens sängarna är bäddade. Kläder överallt.
Hursomhelst. Vi är jätteupptagna. Hushållet hamnar delvis i andrahand. Idag till exempel, vi vaknade tidigt och gick ut för att ta en lyxfrukost. Fönstershoppade lite i lyxkvarteren. Gick in i BMWbutiken och kollade på nya 7 serien. Konstaterade att en en maxutrustad X6a är dyrare i Kina än i Sverige.
Drog vidare mot Hutongerna för att köra en heldags vinfylla. Mata guldfiskar. Äta skorpion. Lite tapas.
Hem.
Köpa vin (Inte hinna diska). Nu ska vi ut på en enligt guideboken fantastisk restaurang. Det ska bli toppen!
Återkommer med mera info om det.
Imorgon åker vi också på semester. Ska diska innan dess. Vi drar till Guilin med tåget (26h).
Vi ses! Vi går nu.
Extremt viktig uppdatering kring svenskar och danskar
Skillnaden mellan många andra svenskar och mig och Siggerittan är att vi två aldrig skulle stå för sådana spektakel som jag beskriver nedan. Bilden som är tagen på en toalett visar helt enkelt att vi har lite mera vett och etikett.
SÅ: Är det inte ABSURT typiskt att under luciatåget har en av verserna i "Staffan var en Stalledräng" skrivits om och svensken grepar mikrofonen och vrålar (Istället föratt sjunga Staffan var en Stalledräng ....) "I'm the king of Sanlitun (bar/klubbområde i Beijing), I drink all night and I have fun".
Jag vred mig på stolen föratt jag tyckte det var oerhört genant. Jag trodde verkligen att alla som slutat högstadiet, och alla som flyttat från Svenljunga hade slutat med att skrika fyllaskämt och dra en snaps på det. Men icke. Detta apstadiebeteende kvarstår även hos unga affärssvenskar bosatta i peking.
Nu ska jag väcka min pv. Klockan är mer än nio. Igår var vi ute på en restaurang och begrundade våran semester. Besian hade ett önskemål om sin semester, det var att han skulle få sova till tolv en dag. Jag tror inte att hans semesterönskemål kommer att slå in.
Första advent
Igår firade vi rejäl jul. Det var fantastiskt roligt. Ni kan även läsa om firandet på siggerittans blogg. Men lite kortfattat: Det var ett swedish and danish young proffesionals meeting. Detta innebar svenskt julbord, dansk julefrukost, lucia, snapsvisor och mer därtill. I vanliga fall är både jag och Siggerittan relativt anti sådana här tillställningar men vi ville ändå ge det en chans.
Kvällen bekräftade som förväntat vissa saker om svenskar och danskar. Först och främst för att citera Siggerittan "SVENSKAR KAN INTE HANTERA "FREE FLOW OF BEER AND WINE" (allmängällande, alltså gäller även mig, Jenny och Besian)".
För det andra. Svenskar och danskar äter ungefär lika snabbt. Det enda som gör att danskarna tar längre tid på sig är att de (föratt hävda sig gentemot svensken) måste ställa sig upp mitt maten för att fånga snapsar med munnen från axeln och sedan svepa dem. Gärna med så många applåder bakom sig som möjligt.
För det tredje: Svenskar lämnar aldrig lågstadieåldern när vi går på diskotek. Vilket innebär att sista låten som spelades på festen var Lasse Berghagens "Han tog av sig sin kavaj å sparka av sig båda skorna". Dansgolvet vid det här laget är relativt tomt förutom ett antal långtradarhånglande par som stapplar omkring till musiken. Kommer detta fenomen någonsin upphöra?
För det fjärde: Svenskar som danskar blir extrema patrioter såfort vi lämnar Sverige.
För det femte: Danskar har inte gjort så mycket bra musik. Under kvällen delades det ut ett musikquizz. GISSA låt och artist. Första låten som spelades var Timbuktus "Alla vill till himelen", busenkelt. Låt två var Roxette. Varpå vi kunde konstatera att temat på quizzen var svenska och danska låtar. Varpå vi även kunde konstantera att de danska låtarna skulle vara Olsen Brothers och Aqua. Båda konstateranden stämde väl.
Slutligen en fråga. Varför i hela fridens namn är det alltid minst en svensk som bär en sådan där vikinghjälm i plast såfort det är svenskfester i utlandet? Jag kan verkligen inte förstå. Packar de alltid ned dem i resväskan Just in Case? Ärligt talat.
Vi hade en toppenkväll i alla fall. Å en toppendag. Vi har återigen varit och shoppat. Om ni läsare tror att det är ungefär det enda vi gör. Så tror ni faktiskt inte helt fel. Jag och Besian har numer båda fiender och vänner på Silk street. Ärendet idag var att åka dit för att lämna två svenska enkronor och en femkrona till en av våra myntsamlade vänner i D20026. Det andra ärendet var att lämna tillbaka en telefon i D60065. Det blev en herrans massa (tupp)resta mansbringor och den höggravida försäljerskan sa till och med "FUCK U" till mig. Men vi vann efter många om och me. Och har därmed skaffat ännu en fiende på Silk street.
NÄ nu skal vi fira advent.
Myskvällar
Myskvällen var planerad. Vi skulle ha film. Ostbricka, gott bröd, lite frukt och grönsaker (Vi skulle även ha chips, men dessa tyckte jag inte passade den i övrigt mysiga atmosfären så jag har försökt gömma för bilden, men tyvärr syns de längs väggen).
Vi gick också till en dvd shop för att köpa film. För att det skulle bli rättvist fick vi välja två filmer var. Vi skulle kolla på en av de filmer jag valt först, och sedan skulle Besian få kolla på sin film när jag somnat. Jag valde filmen Brothers, en amerikansk film som är baserad på (den mycket bättre) Susanne Biers film Bröder. Mitt andra val var efter rekomendationer Inglorious Bastards.
Besian valde jättelänge. Hans två filmval var en en slagsmålsfilm, en fängelsefilm, en Adam Sandler komedi, en Aston Kutcher komedi, en till fängelsefilm och Karate Kid. Han kom också springande över butiksgolvet eftersom han hade hittat filmen med ALLA superhjältar. Jag trodde det var någon tecknad skit disneyfilm. Men nä. Filmen med ALLA superhjältar var en annan våldsfilm med Sylvester Stallone, Dolph Lundgren, Arnold Schwartzeneger, Jackie (karate) och ett flertal andra "superhjältar". Han var lyrisk. Jag var sådär.
Myskvällen blev hursomhelst succé. Vi åt vår ostbricka. Kollade på Brothers. Sedan somnade jag och han fick kolla på "superhjälte" filmen. (Den var tydligen okej men gick absolut inte att jämföra med Rocky4, när Rocky spöar Drago).
MYZigt.
Nu är det lördag! Sigrid är tillbaka i sällskapet. Jippie.
Trevlig helg allihopa. Det ska vi ha!
Skepp O hoj!
Igår var vi på en äkta amerikansk Thanksgivingmiddag. Det var en fyrarättersmeny i sällskap med fyra svenskar (inklusive mig, Sigrid och Besian), tre äkta amerikaner, en kines och (tyvärr) en norsk.
Huvudmålet var givetvis kalkon. Samtalet flöt på ett äkta amerikanskt sätt. De äkta amerikanerna satt till och med och pratade om smörkalkoner. Dessa kalkoner tvångsmatas med smör (de sprutar ner smör i halsen på dem). Det var ju bra tyckte de. En annan slängde in en kommentar om att det kanske var bra för att göra ytan på kalkonen mera krispig. Jag var tyst. 26 år som levande har lärt mig att man ibland gör lika bra i att inte lägga sig i. Hursomhelst pustade jag ut när det verkade gå allaihopa helt obemärkt förbi att jag inte åt av den tvångsmatade kalkonen utan nöjde mig med lite rostade grönsaker.
Thanksgivingmiddagen gick utmärkt och var riktigt rolig. De äkta amerikanerna var ju proffs. De bockade av alla högtidssamtal såsom redovisning av vilken mat man åt i respektive familj och hur kaosartad trafiken var under thanksgiving. Vi, som inte var lika vana vid thanksgiving gjorde två missar. Eller tre om man räknar det som en miss att inte äta kalkon överhuvudtaget.
Hursomhelst, den första stod Sigrid för. Hon utropade under middagen "MERRY thanksgiving". Helt fel. De äkta amerikanerna stirrade på henne. Det heter ju givetvis happy thanksgiving (Whatever). Skratt.
MM. Den andra stod jag själv för. Jag tror att det berodde på att en av de äkta amerikanerna var golfproffs. Jag tyckte det var oerhört coolt. Jag har aldrig suttit vid samma matbord som ett äkta golfproffs förr. I alla fall flöt samtalet in på Tiger Woods och Elin. Jag rös i smyg av hur fräckt det var att proffset kallade Tiger Woods för Tiger (punkt). Endast vid förnamn. Som att de var rätt nära vänner. Jag i min tur gjorde ett inlägg i konversationen. MEN jag råkade säga Tiger med svenskt uttal. NI fattar. Det lät ju så oerhört löjligt Tiger Woods med svenskt uttal liksom. Fy fan.
Besian klarade sig utan misstag den här dagen. Men å andra sidan är han portad från en av gångarna på silk street för att han dagen innan, i nämnd ordning: Fastnade i och rev ned ett klädställ, snubblade på en stol, sparkade ut tre temuggar (med te) och gick in i en spegel under loppet av tre minuter.
Ha det!
Vårat svåra liv i Kina
Tänkte fullfölja alla önskemål och skriva lite om kulturkrockar, lägga upp massor med bilder och berätta om andra JÄTTEkul saker.
Innan Besians ankomst hade jag bestämt att han skulle överraskas med en manikyr och pedikyr. Trots att han inte var överväldigad av mina planer så gick han med på överraskningen. Å se så glad han var över resultatet!
De båda nagelfilarna insåg också Besians relativt begränsade kapacitet på att fatta beslut. De riktade alla frågor emot mig. Besian behandlades mera som en förståndshandikappad. Han såg dessutom ut som en när jag bestämde att vi skulle köra på en vanlig manikyr men delux-varianten på pedikyren. Allstå OPI treatment, exfoliation and dead skin removal (Till Benny, exfoliering och att ta bort död hud).
För hans del var hela sesionen genant pina eftersom han led med den stackars killen som fick sitta och fila hans fötter. Besian upplevde att det tills viss del var förnedrande för en man, att sitta vid en annans mans fötter och peta nagelbanden. Jag tyckte att det var lika bra. Det absolut roligaste var att männen som arbetade som fotfilare bar arbetskläder inköpta på Silkstreet. De arbetade i vita "Ralph Lauren tröjor", kopior som man kan köpa för 40 spänn. Dagen innan hade B haft på sig exakt samma tröja (dock äkta). Men tanken på att han skulle komma dit i samma tröja och inse att arbetarna hade likadana var kittlande. NOg om det..
Dagarna efter bestämde vi oss föratt åka till Hohai Lakes. Där är det fantastiskt mysigt. Ni ser ju bilderna hur trivsamt det var. Vi åt frukost ute. Promenerade hand i hand. Åkte Rickshaw. Bevittnade ett bråk mellan en gås och en hund. DET VAR värsta spektaklet. Jag gissar att folk satsade pengar på vem som skulle vinna fighten. Mitt innan striden klev dock en herre in och avbröt. Han plockade upp Mårten gås och gick in i närmsta restaurang, där Mårten gås senare serverades som Pekinganka.
Se så kul!
I alla fall skall jag också nämna lite annat kul som har hänt här i Peking. Som även bekräftar hur tokiga kineserna är. Spottningen är ju ett återkommande problem. Detta insåg ju även staten. Hur skulle alla västerlänningar reagera under OS. Tror att jag nämnt detta i tidigare inlägg. Så den elfte varje månad sände de ut sk "köpoliser". Dessa poliser kontrollerade, och förbjöd folk att spotta, gå före i kön och att uppföra sig oartigt. På marknader satte de även upp förbudsskyltar som förbjöd de anställda att säga saker såsom "du är galen", "inga pengar inget snack", "köp det bara och lämna mig ifred" till kunderna. Mitt intryck är att denna bildningskampanj inte gett det resultat som staten hade hoppats på.
En annan kul sak. Alla museér och liknande är givetvis en hyllning till Mao och det kommunistiska partiet. Det berättas om hjältedåd för att främja demokratin och kampen emot de imperialistiska krafterna. Javisst, det är väl ungefär samma retorik som används i väststater. MEN det är intressant att på många sevärdheter och dylikt återstår mycket skador som kom till under Kulturrevolution. När Mao bestämde sig för att förinta allt som var antiproletärt (byggnader som människor). I alla fall står det numer skyltar som berättar att skadorna åstadkommits av japanerna, alternativt utländska trupper. I förbjudna staden finns bland annat en hel utställning med utförliga bilder om hur staten med alla medel skyddade kinesiska reliker. Efter att man fått följa alla svartvita fotografier med mödan över hur staten skyddat sitt kulturarv återfinns en liten ursäkt som berättar att man TYVÄRR inte lyckades skydda allt. Då vissa dyrbarheter förstördes eller stals av japanerna och utländska trupper.
NOG om det. Nu skall vi ut och turista. Later skaters!
Hej hå!
Jag återkommer därför. Vi ska dessutom ut och äta..
At PURE lotus
Hej kära bloggäsare!...Antar att ni alla väntat ihärdigt på bilderna från den vegetariska buddistrestaurangen Pure Lotus. De följer ovan. Maten översatte inte lika bra på bild som den var irl (in real life). Att dömma av bilden ovan på mig själv, så gjorde inte jag det heller. Hursomhelst, allt var bra med restaurangen. Maten var fantastisk, det var salladswraps i sea weed, rullad cesassallad m fyllning m sesamjordnötssås, vegetarisk penkinganka och en gryta med aubergine (ej bild). Det enda negativa med restaurangen var att eftersom den var så himla PURE så serverades ingen alkohol. Istället var vi tvungna att dricka organiska juicer. Vi var lite besvikna.
Annars, har jag inget att blogga om. Vad vill ni att jag ska skriva om?
I lördags var vi på en korean barbeque (en sådan restaurang där de eldar vid borden). Sedan blev vi nästintill rånade på pengar när vi köpte skitäckliga mojitos på en kass bar. Medan jag var framme och klagade och lärde bartendrarna att mixa drinkar hann Besian lära sig ett trolleritrick. OCh trollade fram en röd ros tills att jag kom tillbaka till bordet. Sedan forsatte kvällen på klubb tills sent.
Igår vaknande vi relativt utmattade och spenderade mycket av dagen i sängen. Vi fick hemkörning frukost och senare även hemkörning mat på kvällen. Jag och Sigrid gjorde dock en avstickare på två timmar och fixade håret. Jag fick en hårtvätt och oljeinpackning. Resultatet blev topp. Frisören ville dock att jag skulle toppa håret nästa gång jag tillbaka. Det kostar 25spänn.
Idag har vi haft jättemysigt. Vi har spenderat hela dagen vid Hohaisjöarna. Det mest spektakulära som hände var att jag kissade lite på ett golv. Vad som hände var följande: Jag går på toaletten. I Kina brukas mycket hål i golvet. Jag balanserar sittandes på huk och lägger helt plötsligt märke till att golvet inte är ett golv. Det är glas. Under glaset simmar stora fiskar. Jag är jätterädd för fiskar och kom helt enkelt ur balans. Ni fattar.
Okey. Nu skall vi spela kort och dricka lite vin. Vill avsluta med ett musiktips och det är att lyssna till Moneybrothers tolkning av Håkan Hellströms Brännö Serenad. BRa!
Skall också länka till min systerblogg siggerittan.blogg.se
Tack och hej!
Kinesbarn
Bloggen har blivit lite åsidosatt sedan pv ankomst. Jag ska absolut bättra mig för att inte tappa mina ca femton läsare.
I alla fall följer en kort summering av vad vi gjort. Den romantiska middagen blev en succé. Vi var på en buddistisk restaurang, där all mat var organisk och vegetarisk. Jag skall absolut lägga ut bilder på måltiden. Vi åt bland annat vegetarisk pekinganka!
Gårdagen spenderades vid himmelens tempel. Det var jättemysigt och allt sådant.
I alla fall det mest spännande är ju fortfarande att kinesbarn inte använder blöjor. Alla småbarn har istället byxor med hål i rumpan. SÅ att, när nöden kommer kan det bara flöda fritt. Detta väcker vissa obehag hos mig. För det första, att den där hundbajsen man försöker undvika att trampa i, likväl kan vara barnbajs. Sedan ankomst har jag nämligen sett ett flertal barn nöda sig mitt på gatan. För det andra, Hur faen vågar föräldrarna bära barnen på axlarna.
Spännande med detta är i alla fall att kinesiska barn blir rumsrena vid ettårs-ålder.
Vi skall snart iväg på massage, pedikyr, manikyr och shopping. Det var vad Sigrid valde på hennes lediga dag. (Jag hade inte valt annorlunda).
Phew..
Han mesta intryck hittills är nog storleken på lägenheten. Golvytan är obefintlig efter att vi lagt ut våran madrass.
Men vi är jätteglada..För nu är vi ju åtminstone tillsammans. Det ska vi fira på en superromantisk restaurang. Tillsammans med Sigrid såklart.
Tack och hej!
Shopping..
Ett av mina största intressen är att köpa saker. Jag älskar att känna det där ruset som man upplever efter att man har gjort ett rikigt fynd.
Igår spenderade jag mestadels av dagen på pearlmarket. Det var den första av mina shoppingdagar som skulle kunna betraktas som en katastrof. För det första hittade jag inga fynd. Det fanns ingenting som skulle få mig att uppnå det där ruset jag eftersträvade.
Tillslut hittade jag en klocka. Den var snygg. INTE fantastisk. Men absolut mer än okej. Sedan hittade jag in i en lite avskild butik som låg inne på själva marknadsområdet. Där hittade jag en mängd fina saker. Men jag avspeglade inget begynnade rus inför tjejen i butiken. Istället spelade jag sval. Detta berodde givetvis på att jag skulle lyckas väl med mitt prutande, när jag väl bestämt vilka saker jag skulle köpa. Tillslut bestämde jag mig för två blusar. Superfina. En av dem var perfekt. Den passade till allt jag redan ägde. Jag visste med all säkerhet att jag skulle bli lite lyckligare av att äga den. Priset för denna tröjan var ungefär 500 svenska kronor. Den andra tröjan kostade cirka 250 kr.
Jag sa att jag ville betala 200 kr för båda. Detta var rimligt visste jag. Jag kan mitt prutande. Såg framför mig ett desperat försäljarskrik: "you are killing me", "no joking", "give me little more", såsom sker varje gång. Efter att försäljarna förstår att man är orubblig lägger de ner plagget i en påse, man betalar. Sen kommer ruset..
Denna gången, stirrade försäljaren först blint, och putade sedan ut mig genom butiksdörren med våld. Jag visste att det var över. Jag hade gått för lågt. Jag ville hem. Jag var JÄTTEbesviken. Klockan, jo den tappade jag dessutom på vägen.
Nedan följer några av mina mer lyckade köp: Av dessa, fick jag ruset!
Nyckelring: 10 spänn utan att pruta
Fjällrävenjacka: utropspris ca 1700, mitt pris 250 kr
Ugg boots: utropspris ca 800, mitt pris 100 kr
Blomming klänning: 100 kr i butik. Gick ej att pruta
Klocka: utropspris ca 250, mitt pris 40 kr
Ja, och sen finns dom som inte ens tycker om att shoppa. DEM kallar jag för smitare. Dessa två sovande herrar återfanns på Silk street.
IKEA
I alla fall var jag beredd att lägga gammalt groll åt sidan och ta mig en tur till varuhuset för att inhandla lite svensk jultradition. Vi hade jättetrevligt! Väl där insåg vi att Ikea hade massor med "bra att ha" saker för vårat lilla hushåll.
Vi nöjde oss med att köpa det viktigaste. En stol till Besian. Så att även han skall få plats vid matbordet. Denna valde vi omsorgsfullt efter stil och färg. En helkroppsspegel, eftersom vi haft jättestora problem med att se full figur. Vi har nämligen behövt gå ända till hissen för att få en bild av hur vi ser ut. Vinglas. Och de hade supererbjudande på toalettborstar framme vid kassan. Så vi plockade med oss en toalettborste på vägen ut.
Med allt detta i bagaget gick vi till matshopen för att köpa glögg. Det var en fröjd. Till min förtjusning fann jag också Herrljunga glögg, där ordet Herrljunga också återfanns på flaskan, inom parentes, i fonetisk skrift. Detta var jätteroligt. Vi köpte också mor annas pepparkakor och svensk ädelost.
Det blev genast glöggfest när vi kom hem. Besian stol gav vi ett försök...men lämnade den sedan därhän.
Idag..
Det började skitbra genom att jag hittade en superlämplig outfit för ändamålet. Väl där slank jag in i en butik och råkade hitta en nyckelring som såg ut som en autentisk räka. Vilket inte minst var passande på grund av mitt forna smeknamn, men delvis också inspirerade till skapandet av bloggen.
Därefter tog jag en kaffe och lyckades hela tiden spela fullkomligt oberörd av min uppenbara ensamhet. Istället satt jag nonchalant och sörplade på en Americano, och överdrev min brittiska överklassaccent när jag frågade efter de absolut häftigaste konstmagasinen.
Därefter blev det lite platt fall eftersom det visade sig att alla trendiga gallerier är stängda just måndagar. Följden var att planen för dagen sprack. Det var halvtrist. Jag köpte istället en klänning som var både djurmönstrad och med fejkpälsdetaljer, samt en jättefin snittblomma.
Räkan
Idag har jag skapat en blogg. Jag är redan missnöjd med den eftersom själva söknamnet på bloggen blir jennyrakan.blogg.se. INTE Räkan som jag ville att bloggen skulle heta och inte heller Jennyräkan som var mitt andrahandsval. I alla fall tänker jag bortse från detta oroliga bloggnamn och istället ägna mig åt meningsfullt bloggande.
Inledningsvis i bloggförordet vill jag tacka Solweig Kvartsbergs som efterfrågade en resblogg. Vilket jag absolut inte haft någon plan på att skaffa innan hennes förfrågan. Tack Solweig.
Mitt första blogginlägg ska därför handla om mitt resmål Peking. För att göra det enkelt för de förmodade läsarna (mina föräldrar, Emma Kvartsberg och Solweig) tänker jag helt enkelt göra en plus och minus lista över mina känslor inför staden.
Det sämsta med Peking:
1: Avgaserna/Trafiken/Avstånden
Peking är oerhört förorenat. Smoggen ligger TÄT och enligt min uppfattning ser man sällan himlen till följd av all smuts. Detta gör att det givetvis är omöjligt att andas, vilket jag har försökt att upphöra att göra. Tyvärr utan reslutat. Trafiken här är fruktansvärd. Alla vägar är i princip 6 filer och det är alltid packat med bilar. Peking är därtill enormt till ytan vilket gör att man i princip måste åka taxi överallt. Följden av dessa tre är att min största upplevelse av Peking förmodligen kommer att vara att sitta i en taxi, med andnöd, i en bilkö.
2: Ohyfsade människor
Kineser har enligt min mening inte så mycket etikett. Det spottas, snoras, rapas och harklas överallt och hela tiden. För mig som lider av extrem salivfobi är det därav svårt att vistas fritt på gatorna. Att den kinesiska staten införde en "sluta spotta" polis innan OS för att lära kineserna lite hyfs inför alla ditresande västerlänningar har alltså inte gett något resultat.
3: Tigerskinn och hajfenssoppa
Jag avskyr givetvis försäljning av skinn från tjuvjagade tigrar och restauranger som serverar hajfenssoppa. (Denna skall eventuellt ligga på första plats).
Det bästa med Peking:
1: Sigrid
Det bästa med att vara i Peking är såklart att Sigrid är här. Vi har jätteroligt vart vi än är och vad vi än gör. Punkt.
2: Shopping
Jag älskar att shoppa. Även om jag faktiskt är emot shopping i den bemärkelsen att jag ogillar konsumtionssamhället och dess inverkan på miljön. MEN som Anders Eklund en gång uttryckte att det är ju rätt att ha en massa ideal och moraliska åtagande så länge man själv slipper att leva upp till dem. Shoppingen i Kina är fantastisk och det finns en uppsjö med olika marknader att spenderna pengar på. Jag har förmodligen köpt något varenda dag. Det enda man måste akta sig för är att köpa uppenbara kopior såsom väskor med stora mulberry emblem i plastläder.
3: Att alla ser upp till en
Alla kineser lider av något slags västerlänningskomplex. Endast faktumet att jag är från väst gör att alla kineser tycker att jag är fräck. Detta kan yttras genom att lantiskineser ber om att få posa med dig på ett foto och att de i princip börjar skaka av glädje ifall de får hålla armkrok med dig medan bilden tas. Språkskillnaderna gör också att man här, till skillnad från i Sverige inte riktigt kan bli avslöjad med sin coolhet genom att någon nämner ens hemmahörande adress i Örsås. Alltså kommer alla lantiskineser åka hem till sin lilla by (på ca 1 miljon invånare) och visa på korten på den fräcka svenska tjejen, utan att ha någonsomhelst aning om att jag växt upp i det något mera ocoola Örsås (med ca 7 sju invånare).
Detta var min inledande sammanfattning av livet i Peking. Fortsatta reseskildringar följer inom kort.
