Det har inte varit långt ifrån att jag möblerat taket i ren frustration.
Det roligaste jag vet är ungefär att vara hemma och fixa. Jag tycker om att dekorera vadsomhelst, kanske flytta en kruka, ta fram en ny burk eller välkomna en ny medlem i familjen. Senaste inflyttade var mina nya hundar Mia och Begnt som jag lovar att presentera vid ett senare tillfälle.
I alla fall är det ett rum hemma som aldrig verkar komma iordning...nämligen sovrummet. Jag har provat att rotera alla möbler, byta alla krukor och burkar, byta mattor. Det har inte varit långt ifrån att jag möblerat taket i ren frustration.
ROTEN TILL ALLT DET ONDA är Sanches min skyltdockstorso. Sanches flyttade in dag ett och vi har aldrig riktigt kommit överens. Han passar liksom inte in i den harmoni som övriga medlemmar i familjen delar.
Problemet är att Sanches skulle vara en tjej. Jag fick Sanches av min pappa för att HON skulle hjälpa mig att visa alla fina kläder jag säljer på tradera. Hon skulle posera glatt och öka värdet på alla vackra klänningar. Vi skulle skratta hela vägen till banken jag och hon.
Jag gav Sanches en chans, men besvikelsen var ett faktum. Han fick inte på sig några av mina klänningar. Sanches har liksom ingen midja och han har en bringa som en man.
Sedan den dagen har Sanches bara stått i ett hörn. En gång gav jag honom en tjejhatt för att försöka dölja hans sura uppsyn, men inte ens den kunde han bära upp med värdighet.
Men idag bestämde jag mig för att återigen ge Sanches en chans. Jag har nålat hela honom full med min samling av inspirationsbilder. Jag är givetvis glad över att ha gett Sanches en funktion, men gladast är jag nog över själva känslan att få sticka nålar i honom.
Vi kanske ska trivas jag och Sanhes...
Nu har Sanches fått sällskap av Liselott, en annan familjemedlem som inte riktigt hittat hem ännu.
Hej hej
Min födelsedagsvecka är slut...
Tyvärr är det över för det här året och nu tvingas jag vänta ännu ett år. Typiskt att det ska gå så snabbt.
Början av veckan firades ju på havet. Det var väldigt trevligt och så men stundtals upplevde jag att det inte var helt fokuserat på mig.
Självaste dagen däremot var helt fantastisk. Jag blev ju väckt på morgonen med skönsång och gp! Mellantimmarna spenderade jag med att göra det som jag gillar allra bäst, nämligen att städa och gå på loppisar.
På kvällen kom gästerna och middagen. Jag hade varit nyfiken hela dagen. OCH TACK OCH LOV så hade alla fått med sig att jag önskat mig rosa tema. Jag styrde själv upp dukningen så att det inte skulle ske några misstag.
Torsdagen fortsatte med födelsedagsfirande såklart. Det var till och med fyrverkerier!
Fredag var jag tvungen att vila.
I lördags ordnade Pär och Kajsa världens galej (till min ära tror jag). Det var grillo och vino, samt födelsedagsuppträdanden framåt kvällen.
Och igår ställde hela gamlestaden till med fest i min ära. Loppis, tipspromenad och uppträdanden!
Inte heller Julia ville missa att fira min födelsedag och hade ordnat världens finaste vin och ostbrickebuffé (till min ära) på söndagskvällen.
ALLA VILLE SÄGA GRATTIS HELA TIDEN!
Nu är veckan slut och det är blotta minnen kvar genom en skrumpnande ballong och vissnande blommor.
Därför bjuder jag till fest. Andra helgen i september tänker jag ha födelsedagsfest och kombinerad inflyttningsfest! Alla får komma. Hoppas vi ses där?
Och idag är det min födelsedag!
Klockan halv sju imorses klampade födelsedagsfirarna (Eva, Anders och Emma) in i mitt sovrum och sjöng födelsedagssången.
Jag fick frukost, blommor och gp!
Tack!
Det kommer en full redogörelse över firandet imorgon...
I krig antar människor olika roller föratt överleva
Jag började samla. Jag samlade snäckor, musslor, stenar och vackra kvistar. Det var all tänkbar rekvisita för mitt stilleben jag bygger i köksfönstret.
Jag ville även ta med mig en drivvedsstock, men det visade sig vara ett gråsuggebo under den så jag avstod.
Kvinnor kan visst
Emma blev först bortrövad och hade inte en blekaste aning om vart vi tog henne.
När hon väl förstod var hon först ganska skeptisk...fram tills att hon förstod att vi hade tagit med regnkläder till henne.
Det regnade rejält medan vi paddlade i halvmörker. Vi nådde vår öde ö, satte upp tälten och hann precis tända grillen innan det var becksvart.
Sedan satt vi i mörkret, åt våran magnifika sojakorv och firade upplevelsen med en box rödvin. True camper-style.
Natten var verkligen sådär...
Men det var givetvis obetalbart att öppna tältet på morgonen och mötas av den utsikten.
Resten av crewet verkade känna ungefär detsamma.
Frukost och pulverkaffe smakar sällan bättre.
Det gav oss till och med energin att både utforska och erövra våran ö.
För att sedan paddla hemåt och påbörja landskapsresan mellan bohuslän, västergötland och halland.
Vi åkte till Lerkil och kokade potatismos, stekte makrill, stuvade spenat och toppade med lingonsylt. Det var svenskt och underbart.
Vi har under dagen även upptäckt hallands karga klipplandskap.
Nu är vi hemma och utpumpade men fullkomligt övertygade om att kvinnor kan!
Dessutom
Man vet att man bor i stan när man kändisspottar dagligen....Igår Ingvar Oldsberg, idag Daniel Adams-Ray. Ja och häromdagen Room-service Jonny.
Tänk att jag från Örsås har blivit en sån big-city-girl.
FÖÖÖÖRFEST!
Fylla fylla fylla! Fest fest fest!
Minnesanteckning
Liljekonvalj är min favoritblomma förutom maskros.
Den här vill jag också ha
Det är en mörk tid nu
Jo för häromveckan så hittade jag så himla tjusiga kuddfodral på en loppis. De var sådana där ryamatta kuddfodral. Det finaste hade vit botten med lite färgstänk i, och det näst finaste var multifärgat och rutigt.
Problemet var att de kostade 90 kronor stycket. Det tycker jag är på tok för dyrt och jag bestämde mig för att lägga tillbaka kuddfodralen. Jag släppte dem till och med från extra hög höjd så att de som arbetade på loppisen skulle ana min annars tysta protest. Jag övervägde till och med att byta prislappar med en billigare vara, men insåg att jag faktiskt är vuxen och inte heller tjuv så jag lät bli.
MEN NU har jag hamnat i en ångestspiral. Jag vill så sjukt jävla gärna ha de där kuddfodralen. Kosta vad det kosta vill. Tankarna snurrar och det finns inget stopp, tänk om kuddfodralen har gått? Ångesten är värre än att springa en 1000 meters lopp...
Hur hittar man ut?
OS
Samtalet flöt plötsligt över till, vem skulle vinna om jag och Emma hade tävlat emot varandra? Därefter, fanns det någon sport som Ankan skulle kunna slå PG i?
Det utformades ett OS uppe vid Härlanda. Först ska jag och Emma tävla i en km löpning. Vinnaren vinner. Sedan ska Anders och PG tävla i simning (fristil) från härlandabryggan till stranden. Därefter skall vi i lag (jag och ank och emma och pg) tävla i skottkärran 2X50m. Jag upplever att det är denna distansen man är mest orolig inför eftersom man inte riktigt har en uppfattning om hur bra man är på skottkärran eller hur jobbigt det är.
Vi prövade lite hemma i lägenheten, men fick avbryta tävlingen till följd av att jag fick en camel-toe under utövandet.
Sedan lyckades PG klämma in ett rus uppför backe, samt att han hetsar för brottning. Där har jag sagt nej.
Tävlingen ska avslutas på Frankes med en dartmatch. Förlorarna får bjuda vinnarna på mat.
Vilka tror ni vinner?
Det var mestadels Hallås blandat med Hjälp och Fan
Området kring Redbergsplatsen börjar alltmer påminna om London riots. Förra söndagen ringde polisen på dörren och nu i söndags så stötte jag på dem igen.
Jag och plankan hade nyss kommit hem från Vallda och jag hade precis hunnit sätta mig ner föratt äta lite mat. Plötsligt börjar jag höra ett jävla ståhej utanför fönstret. Det var mestadels hallås blandat med hjälp och fan.
Jag ställde mig givetvis bakom gardinen och kikade. På första parkett, mitt utanför mitt fönster, står en ensam kille, med ett fång rosor i famnen och gapar. Det var en väldigt tragisk och ledsam syn.
Jag gör exakt vad vilken annan medmänniska somhelst skulle gjort i detta läget. Ringer grannen.
Jo, Eva hade minsann också hört ropen...Och Patrick, som trott att grannens hund hade rymt hade såklart sprungit ut för att hjälpa till att finna Buster. Även han hade istället mötts av en förtvivlad kille med en en bukett rosor.
Han hade försiktigt frågat ifall killen var okej, och roskillen hade svarat ja.
De förtvivlade ropen byttes efter ett tag till alltmer desperata svordomar och f***a och jag blev faktiskt ganska skraj över ge mig in i dramatiken. Någon annan hade förmodligen tänkt likadant för plötsligt dyker en polisbuss upp. Två poliser hoppar ut och stoppar roskillens framfart.
I det här läget ligger jag med örat mot balkonggolvet och försöker snappar upp vad det är som faktiskt hänt. Det enda jag får med mig är att killen bor i Kortedala, legitimationskontroll och att han får kliva in i bussen.
Inte något om vad som faktiskt har hänt honom. Jag tycker synd om honom...och sen tänker jag att han faktiskt kunde ha lämnat rosorna.
Förövrigt tycker jag lika synd om killen på bilden som den den faktiska roskillen i historien.
NEEEEEEJ! (läs som ett dödsskri)
Vallda
Men det var lite kul att se ett ungefär sexårigt barn som var både rödhårigt och krullhårigt.
Med andra ord
Anders verkade något huvudbry.
Gunhild var snäll att fylla i, - Anders, jag tror att det Jenny vill ha sagt är att hon gärna skulle vilja ha hjälp från början till start. Från val av sladd till första testtändningen av lampan.
Exakt!
Jag vill förövrigt ha en sådan där textilklädd lampsladd. Tips någon?
Lite random foto från min mobilkamera. Föratt knyta an till inlägget så var det fatiskt jag och Anders som lyssnade på rockband från snikenskulle, och pratade om Gunhild.
Redbergsloppis!
Bland annat kom det här jättesöta barnet och kollade på våra grejer!
Och Eva och Patrick hade ungefär allt till försäljning, till billiga priser. Ugn och fyra kasettband för 5 kronor.
Ps, ugnen finns fortfarande kvar. Kassetbanden också.
Filmtips
Emma ringer mig från videobutiken och frågar vad jag vill se. Jag säger att det inte spelar så mycket roll eftersom filmtittande oftast bara är en täckmantel för mig föratt kunna somna på soffan.
Emma säger jaha, men vill du somna till ett drama eller till vadå?
Jag menar (men får det som att verka som ett skämt) att jag vill se en romcom. Ev med Ryan Gossling.
Emma kommer tillbaka med en film som heter London River. Den verkar tragisk, poetisk och trist. Innhåller svart man och äldre kvinna. En brittisk smalfilm. KUL. Jag har inte ens börjat orka kolla på den.
Emma är såklart slukad av filmen och noterar inte ens att jag har döpt min elefantkruka till Knut. "Kontrollen ligger vid Knuts snabel"...
Emma "Det är nog den enda filmen du sett som du inte har somnat till, och anledningen är att du inte ens kollar på den"...
Fredrik och Kikki tweetar visst
From: Twitter <[email protected]>
Date: 8 August 2011 02:25:14 GMT+01:00
To: [email protected]
Subject: Kikki Danielsson (@KikkiDee) replied to one of your Tweets!
Reply-To: [email protected]
Kikki Danielsson @KikkiDee replied to you:
In reply to…
Visst är det viktigt att sortera sopor?
Han tyckte det var förvånande eftersom han förväntat sig att jag hade tyckt det vart väldigt äckligt att behöva röra vid mina sopor efter att jag slängt dom.
Jag funderade en stund.
Jag kom på att faktumet är att det är så rent hemma hos mig att till och med mina sopor är rena. Att jag är den typen som tvättar sopor noga innan jag slänger dem.
Patrick förstod och nickade i medhåll. Sedan avslutade han med - Ja, jag tänkte även på att ditt kylskåp var väldigt rent...
Fortsättning angående bladlössen
Angående mina bladlöss som jag har krigat emot på balkongen. Jag hittade aldrig någon nyckelpiga så det fick bli grönsåpa istället.
Jag trodde verkligen att jag hade vunnit kriget, fram tills den dagen som bladlössen bestämde sig föratt slå tillbaka. Med besked!
Herregud idag tog jag ett kliv ut på balkongen och ser att mina bondbönor är fullkomligt överbelamrade med bladlöss. Bönorna är borta och plantorna ser livlösa och bruna ut.
Dessutom har jag något slags larvangrepp på jordgubbsplantorna samt att bladlössen har beslutat sig att flytta runt lite i allmänhet.
Bondbönorna är tyvärr förlorade. Annars är fas 2 i kriget påbörjat.
Ja ni kanske får en uppfattning? Fortsättning följer...
Loppisfynd!
Jag bara sprutar ur mig inlägg på bloggen vilket beror på att jag är ledig och det faktiskt händer en massa roliga saker, samt själva faktumet att jag är ledig.
Hursomhelst tänkte jag dela av mig att lite härliga loppisfynd som inhandlats under gårdagen och under dagen.
Fin 60-tals lampa för 30kr.
Helt underbar vintage långklänning. Observera att bilden absolut inte gör den rättvisa. 25kr!
Äkta patinerad brödburk och griffeltavla, 30kr för båda två.
Sen har jag köpt en helt fantastisk födelsedagsklänning. Men den är såklart hemlig än så länge. Jag betalade 35kr och det är en supergullig designerklänning.
Förövrigt har Marcus installerat sig väl och jag har börjat att gilla honom skarpt.
Måste nog klämma in ytterliggare en loppis medan jag är ledig! Ses..
Idag har Marcus flyttat in...
Jag vet inte riktigt ifall jag älskar honom ännu...
Jag trodde verkligen på riktigt jag skulle dö...
I detta mosiga stadie var jag (fortfarande sängliggandes) när det plötsligt ringer på dörren klockan 08:17. Jag blir såklart livrädd men väljer ändå att svara i porttelefonen, jag tänker att det möjligvis är Ankan som hade en extrem lust att börja loppisdagen tidigt.
Jag: - Hallå?
Röst i porttelefon: - Hej, detta är polisen (POLISEN!) kan du vara vänlig och släppa in oss i fastigheten. Vi söker en man som heter Lars Henriksson.
I detta läget har jag nästintill svimmat i en hög på golvet att rädsla. För det första att polisen ringer på dörren och söker en brottsling och för det andra att jag inte vet huruvida det ens är en riktigt polis som står utanför.
Jag (med darrig röst): - Va, jaha, men jag vill inte släppa in er. Har ni pratat med grannarna?
Den förmodade polisen: - Du måste släppa in oss, har du möjlighet att öppna ett fönster så att jag kan visa min legitimation?
Jag förklarade vänligt att jag minsann bara hade fönster mot framsidan men släppte sedan in den förmodade polismannen trots allt.
Sedan ställer jag mig i dörren och lyssnar. Jag hör att de förmodade polismännen åker i hissen. Jag väljer att spola i toaletten när hissen passerar första våning. Alltså för att bevisa för de förmodade polismännen att jag minsann är alert och rörlig och inte skulle ge upp utan motstånd.
Står i dörren och lyssnar.
Och sedan hör jag inget mer...
Men jag föreställer mig något sådant här (ovan).
Angående vänner som fiser mycket och ogenerat...
Ankan Eklund har varit iväg och seglat med några vänner. Det var tre stycken killar, varför det föll sig naturligt att jag frågade ifall det luktade fis på båten i slutet av veckan.
Speciellt eftersom en av Anders vänner fiser jättemycket och ogenerat.
Å sen toppade jag det hela med att säga "- Ja för (namn på person) mage var ju förmodligen i gasen hela tiden".
Alltså både bokstavligt och bildligt. Jag tyckte det var jättekul.
åker garanterat upp på kylskåpet tillsammans med Torsten
Igår läste jag så himla roligt om Vilnius borgmästare!
"Arturas Zuokas, borgmästare i Litauens huvudstad Vilnius, körde med ett pansarfordon över en Mercedes som var parkerad i en cykelfil. Borgmästaren valde denna drastiska åtgärd sedan han tröttnat på förare som olovligt parkerade sina lyxbilar runtom i staden".
I gp skrevs det dock ingenting om att det förmodligen rör sig om ett pr-trick. DET är oavsett superroligt och klippet åker garanterat upp på kylskåpet tillsammans med Torsten.
Blommor!
I alla fall om man som jag gillar skog, blommor och tystnad.
Jag plockade hallon och letade svamp.
Så ställde jag två vackra buketter härhemma i stan. Föratt minnas landet litegrann...
