Lista era fem favorit förhistoriska djur
Jag var otroligt fascinerad. Man skulle kunna säga att förhistoriska djur är ett av mina största intressen. Jag ska även se Jurassic Park någon dag!
En av mina likar Tom Tomat har gjort en topp fem lista på sina fem favoriter. Nedan:
http://www.gamereactor.se/blog/tom+tomat/43287/
Jag planerade att göra en liknande men jag kom bara till första placeringen.
NO 1, fräckaste förhistoriska djur är Andrewsarchus mongoliensis!
Den såg ut ungefär som på bilden.

Det var nog allt...
Ps, jag lämnar det fritt att kommentera ifall man har några egna favoriter.
Robban har flyttat in.

Robban är dessutom öppningsbar. Misstänker att han kan ha haft funktion som askkopp i ett tidigare liv. Jag funderar på att lägga färgglada karameller i honom.

När jag köpte Robban på en loppis kom det fram en kvinna till mig och berömde mitt köp. Hon hade en stor rävpäls, rosa läppstift och fräck huvudbonad. Hon sa att hon trodde Robban skulle trivas med mig. Att hon tyckte han var festlig. Jag njöt.
Ps. lägg märke till att jag också köpt ett nittiotals-ljus.
Grattis!
Igår fyllde min bror 30 år. Eva-Maria fyllde också år.
Jag råkade glömma båda fram tills idag. Det kan höra samman med att JAG fick ett jättestort paket levererat hem till mig. Det var så stort att det inte kom in genom brevinkastet.
Grattis till mig, och grattis till er två i efterskott!
Kärlek till Eva och Pat...
Och jag kommer knappt märka att Eva och Pat har vart borta. Fast jag saknar dom till och från. Till exempel idag när jag funderade över vem som skulle vara mest handlingskraftig om jag skar av mig ett finger.
Men jag har börjat drömma om dom. Jag berättade för Eva i ett ebrev.
"Kärlek.
Det var så himla roligt för jag har drömt om dig och Pat inatt. Vi var på resa och ni packade med er sjukt mkt saker. Jag hade bara t-shirt och tandborste. Vi fick knappt plats i bilen. sedan var jag tvungen att ha min ganska begränsade packning i knäet föratt ni skulle ha med er en stor sopsäck med era täcken och kuddar. Då sa jag att om det skulle vara så att jag behövde täcken och kuddar så kunde jag ju ta ett av era, och ni skulle därmed få dela. Ni sa nej.
Sedan motiverade du detta med att Pat pratade korsiska, som man gjorde på Korsika. Där Pat var ifrån. Men jag svarade att Pat pratade Arabiska eftersom han var Arab. Vilket han också var i drömmen. Hahahahahah...Jag har skrattat ihjäl mig åt det här. Oklart hur allt slutade.
Hur har ni det?"
Kärlek till Eva och Pat...
Det är inte vad man gör utan vad som syns...
När jag fyllde år (24aug) så fick jag ett presentkort på feskekörka från Patrik aka Putte, Swayze. Jag lovade att han skulle få komma på fiskmiddag.
Varje gång jag träffat honom, har jag därefter tänkt på den här middagen. Och ursäktat att han ännu inte fått inbjudan genom att hela tiden späda på hur jävla GRAND den här middagen kommer bli. När den väl sker.
Presentkortet går ut den 31 januari så igår bestämde jag mig föratt det verkligen behövde bli dags. Jag ångrade jättemycket att jag hade byggt upp SKYhöga förväntningar.
Saken är den att jag aldrig ens lagar fisk. Själv äter jag bara vegetariskt, men jag kan äta fisk om någon bjuder mig. Detta gör att min matlagningskunskap på fisk är begränsad. När jag skulle gå och handla kunde jag bara tänka på den där gången som jag skulle steka och panera torsk första gången. Då jag blandade samman ägg och ströbröd, till en gegga, och därefter försökte få paneringen att fästa på fisken. Katastrof.
Jag bestämde i alla fall att jag skulle göra en pasta med musslor, i en gräddig vitvinsås. Det är enkelt, gott, samt att jag gjort det förut med strålande resultat.
Förberedelserna tog fart. Jag började med att ta på mig en jättefin klänning och mitt fantastiska påfågelfjäderspannband som jag hade på nyårsafton.
Sedan rensa, koka musslor med mera.
Allt gick fantastiskt och jag smakade av maten. Då kom jag på att jag är jätteförkyld och faktiskt inte kan känna smaker. Jag tänkte att jag förmodligen behövde mera salt. Jag saltade rejält. När jag smakade på maten igen var den så salt att det enda jag kan föreställa mig som likvärdigt är att få en kallsup i döda havet.
Herregud! Jag fick lite panik och brände dessutom ett bröd i ugnen (som jag fick slänga).
Sedan fick jag börja sockra maten föratt finna balans. Sockret dolde saltsmaken bra. Samt att jag gjorde helt enormt mkt pasta föratt späda ut såsen.
Det ringde på dörren. Jag penslade på lite rött läppstift och tände några doftljus föratt dölja doften av det brända brödet. Dörren öppnades och jag avslutade mitt uppträdande med att garnera pastan med en persiljekvist.
Sann hemmafru-stil.
Middagen blev lyckad, men herrejävlar vad många gånger jag var tvungen att gå upp inatt föratt dricka vatten. Tror att min kropp lider av saltchock.
Blir man inte väldigt nyfiken på bakgrunden till det här?

Eva kommer du ihåg den där växten du gav till Anders?

För väldigt längesedan fick Ankan en växt av Eva. Det var en 5cm stjälk och ett blad. Igår ville Ankan visa hur bra han hade lyckats med framodlingen.
Jag har nog aldrig sett en så ful växt i hela mitt liv.
Jag har varit lite sjuk.
Då brukar jag kolla på naturprogram på svtplay.
Inatt kollade jag på ett jätteintressant program om djuren på Arktis. Bland annat narvalar, som jag inte visste fanns.
De var oerhört märkliga.

Narvalarna har inspirerat mig till att gå och kolla på en utställning på stadsmuséet som utlovar fler konstiga vattendjur.
Har jag berättat att jag har fått gp?
Jag hade fått gp av Ankan medan han var på semester, han hade snällt nog flyttat över tidningen till min adress. Det var mitt livs lyckligaste tid. Och sen en dag försvann den. Jag var ganska förkrossad, och anklagade Ankan föratt ha förstört mitt liv.
"Du tog iväg det enda jag hade", kunde jag säga till honom...
Dagen innan julafton fick jag ett sms av Ankan. Han frågade om tomten hade varit hos mig under natten?
Det hade han! Och han fortsätter att komma. Jag njuter till tusen. Min lyckligaste tid är återigen nu!
Nyårslöften från tidigare år. En summering.

2. Dricka mindre alkohol. Jag tror det.
3. Dricka mera vatten. Knappt.
4. Leva efter Auyrveda. Nja, jag kom inte längre än att göra några tidningstester samt äga en en gammal bodygel som Sigrid lämnat hos Eva och Pat, som sedan gick i arv till mig.

5. Ha ett jobb där man alltid får ha fina kläder (med bakgrund av ett serveringsjobb där man tvingades till norsk folkdräkt). Ja!
6. Allmänt bli en bättre människa. Ja, det tror jag.
Jag kan snart ha nyårstema på min blogg. Undra om det fortfarande kommer kännas trendrätt i maj?
Jag tror att jorden kommer gå under...
Tror att jag nämnde kort för ett tag sedan att jag har börjat tänka i tecken. Att tänka i tecken kan göra en lätt paranoid, varpå jag försöker tänka mindre.
Men nu har det verkligen rasat ner tecken som tyder på att jorden faktiskt kommer att gå under 2012.
På nyårsdagens morgon, inte så fräsch i hjärnan och med en läkemedelsmix av två treo och en bakistablett i magen. Då jag kommer ner i köket pågår ett samtal om jordens undergång som ska ske 2012 enligt mayafolkets kalender. Jag blir med en gång övertygad.
När jag senare på dagen kommer hem till Göteborg, tar en ipren, och sätter på tvn. Då råkar det komma på ett debattprogram på kunskapskanalen som behandlar just jordens undergång.
Något senare kommer en kompis hem till mig föratt se hyrfilm. Den valda filmen, som jag inte på något sätt styrt över, var Lars Von Triers Melancholia, som handlar om just jordens undergång.
Och idag när jag vaknar på morgonen och råkar gå in på aftonbladet.se. Ja, då finns omröstningsfrågan "Tror du att jorden kommer gå under 2012". Jag var tvungen att rösta ja. Det var ca elva procent som röstat ja. Vi kommer åtminstone vara förberedda.
PLUS, något som slog mig nu. Var att vi under nyårskvällen satt och samtalade. Någonstans hamnade vi i samtal kring lite osäkra stater såsom Nordkorea och Iran. Då menade jag att jag trodde att jorden skulle gå under i ett kärnvapenkring. Förmodligen redan 2012 då..
Nytt år och nya möjligheter
Hursomhelst har mitt bloggande varit lågprioriterat i dessa juletider. Men nu börjar jag att komma åter på banan.
Jag och Eva-Maria åkte upp till Stockholm föratt fira nyåret med Siggerittan. Vi hade toppenkul!
För det första är det alltid trevligt att resa bort. För det andra hade värdarna fixat en helt fantastisk trerätters-middag, som nästan rörde mig till tårar.
Igår när jag och Eva-Maria satt på planet ifrån Bromma, summerade vi kvällen.
Vi var nöjda med våra nyårslöften. Jag ska skaffa hemförsäkring 2012 och Eva-Maria som börjar nytt jobb idag, hennes nyårslöfte är att stävja kontorsrumpa. Vi skrattade även åt en annan herre vi samtalat med under kvällen (som nu när jag tänker på det var väldigt lik Sigrids pappa), hans nyårslöfte var att inte bli sämre än han varit året innan. Han skulle forsatt hålla sig till att vara lite under medelmåttig. Bra, allas löftena verkade rimliga och vi tror att vi kan klara av dom.
Eva-Maria ville också behandla storyn om killen som spelade upp ett julspel för henne och några andra. Det tyckte hon var kul och gav lite krydda till nyårsnatten. Julspelet hade gått ut på att Josef, som ansåg sig vara Jesus rättmätiga far, var sur på Gud som tagit åt sig hela äran och faderskapet för Jesus. Jag själv kom precis i rättan tid till det improviserade julspelet då Josef gick in på O'learys i Jerusalem för att gnälla av sig till bartendern.
Jag skrattade åt att Eva-Maria viskat över middagsbordet att hon tyckte synd om Lisa och Martins hund som var parkett-färgad.
Jag ville återigen påpeka att att min torrhet i halsen när jag vaknade berodde på att jag varit tvungen att säga TACK! så många gånger under kvällen till alla som gav komplimanger till mitt egengjorda påfågelsfjäderspannband.
Men det var nog det. Nyåret 2011-2012.
Min och Eva-Marias års-summering däremot. Den skedde i en kiss på liten toalett någonstans runt klockan tre på morgonen. Den är hemlig, men jag kan säga att mina hade både "highs" och "extremely lows". Men 2012 ska bli ett bra år. Det jobbar vi för!
Tiotusen tack till alla som medverkade i mitt 2011 i alla fall. Ni är värdefulla.
Återkommer..
God jul!!!

Ursäkta herrn...

Även om det låter ganska högtidligt med Sir Ekman.
Och ja, just det.
Vi drack glögg, och jag hade ont i en fot.
Sedan fick jag ont i område på vänster sida kring lungorna.
- Nu är det nog hjärtat som spökar igen, sa jag.
Björn menade att det inte är så vanligt att folk i min ålder drabbas av hjärtproblem. Han visade extremt ointresse och tog istället upp sin telefon föratt skypa med sin tjej.
- Jag tror det är njursten, sa Ankan.
Björn tittade snabbt upp och pekade på vart njurarna faktiskt satt. Sedan blev han fullt upptagen med sitt skypande igen.
- Jaha, men om du inte tänker vara med så får väl vi sitta här och självdiagnostisera, sa Ankan.
Så nu sitter jag här, och har både härtattack, gallsten (stor som en puttekula), njursten och vattenlunga. Det är inte särskilt skönt vill jag påstå.
Fast foten är i alla fall bättre....
Finns det några fler afrikablommor förutom kaktusar?
Den har haft spinn, och har inte tillfrisknat även om jag har behandlat den.
Nu har jag kommit på att de enda växter som trivs hemma hos är sådana växter som normalt återfinns på på afrikas savann.
Det är väldigt varmt (och förmodligen torrt) klimat hemma hos mig.
Mina Aloe stormtrivs!

Restaurangtips Spicy Bollywood!
Vi var imponerade från start. Det var sköna soffor att sitta i, bra belysning, en stor tv som vissade bollywood style indiska musikvideor. Alla rätter på menyn hette något i stil med spicy tacy, sizzly tizzy eller bolo golo.
Sedan kom det ut en kvinna som jag upplevde som en härlig, äkta, indisk morsa.
Jag sa att jag bara ville ha en kaffe, men la till att jag inte ville ha kaffen om det var en sådan där lunchkaffe som stått på hela dagen.
Hon sa att det inte var det och gick tillbaka till köket.
Två minuter senare kom hon tillbaka och frågade om jag ville ha indiskt kaffe eller te?
Jag svarade att jag jättegärna ville ha det.
Två minuter senare kom hon tillbaka och sa att det skulle ta två minuter att göra kaffen.
Jag svarade att det gick jättebra.
Två minuter senare kom hon ut med mitt kaffe. Det luktade gott men luktade inte kaffe. Kort därefter kom hon åter med en stor korg med kakor, och sa att det var till mig och till kaffet.
Jag tackade.
Kaffet var oerhört sött och var mestadels utblandat med massa mjölk. Det var gott men smakade oboy mer än kaffe.
Två minuter senare kom hon ut med ett fat med några slags majsplättar och en sås. Hon sa att det var till mig och till kaffet. Att det passade bra ihop eftersom kaffet var ganska sött.
Killarna hade inte fått sin mat, medan jag satt med en kaffe och tre fat framför mig.
Jag var skitnöjd. Killarna blev skitnöjda. När vi sedan skulle betala visade det sig att de till och med bjöd på kaffet. Jag var fett skitnöjd.
Från och med nu ska jag bara äta mat på Spicy Bollywood. Vill också såklart tipsa alla om att gå dit.
God mat, gott kaffe och underbar personal..!
(Faen, jag glömde att jag skulle ha kunnat lägga kiwi på ostmackan)
Igår festade jag till det med flera stycken.
1. Ha rött läppstift
2. Ha på mig min fräcka hatt jag hittade när jag städade i en låda
3. Gå in mina Frye boots.
4. Bara dricka Martini om man blir serverad den i sängen. Nu kanske jag fick det att låta väldigt intimt. Jag satt i Anders säng, som även figurerar soffa.

Ah men det var nog allt. Jag hade verkligen en toppendag! Idag ska jag hitta ännu fler. (Faen, jag glömde att jag skulle ha kunnat lägga kiwi på ostmackan)
Igår saknade jag Emma
Ett ytterliggare symptom i min väderdepression har visat sig genom förnekelse till vuxenvärlden. Jag tycker rätt och slätt att det är jobbigt att vara vuxen, och att behöva fatta vuxna beslut. Jag tycker det är skittråkigt att välja elavtal, fundera över hemförsäkring och om huruvida man borde vara med i någon a-kassa.
Såfort jag har vuxenproblem så brukar jag ringa pappa. Han löser allt. Men i slutet av samtalet försökte jag även att lufta att jag även BARA tyckte det var jobbigt att vara vuxen. Bara liksom själva grejen...Pappa skrattade lite och tyckte förmodligen mest att jag var liten och söt.
Då vill jag lufta min ångest till Ankan. Ankan är kille, och liksom alla andra män är han ganska fåordig när det det gäller problemsamtal. "Det är gött att vara vuxen ju, då får man fatta egna beslut"...
Jag kände FLÄMT och PUST.
Då kom jag på att jag saknade Emma. Emma är toppen med problemsamtal. Emma är jävligt hård men ganska rättvis. Hon förklarar saker på rätt sätt. Hon skulle förmodligen inte tycka synd om mig. Men hon skulle motivera ett tydligt svar till varför jag känner som jag gör, att det kan vara så, men också förklara att det är fullkomligt rimligt att man ska vara vuxen när man är 27år gammal.
Emma jag saknar dig. Kom hem snart!