Den osynliga leoparden
Tänkte fortsätta lite angående dokumentärfilmen "Den onsynliga leoparden" som jag så gärna ville se.
Nu har jag sett den! Den var jättebra såklart. Jag satt på helspänning hela tiden. För det första var det läskigt när Leoparden skulle jaga. Ni vet sådana där typiska kattdjur hoppar upp på gnuer och biter dom i halsen scener. Sedan var det läskigt att Leoparden och dess barn hela tiden var jagade av antingen lejon, hyenor eller babianer. I mitten av filmen dog den ena ungen. Det var sorgligt.
Well det jag ville komma fram till var vissa intressanta fakta.
Leoparden har en fantastisk anpassningsförmåga. De (till skillnad ifrån övriga stora kattdjur) är inte utrotningshotade. De har ett spridningsområde ifrån södra Afrika till de östra delarna av Ryssland!?
Det finns tydligen till och med leoparder i Peking, som har anpassat sig till stadsmiljö!?
Det mest spännande var att det finns en konspirationsteori kring möjligheten att det finns leoparder i UK!? Leoparderna skall vara avkommor ifrån de leoparder som släpptes fria eller rymde innan det blev förbjudet att hålla dessa katter som sällskapsdjur, vilket skedde någon gång på 60-talet.
Jag blev nyfiken.
Detta har resulterat i att jag spenderat den senaste timmen med att undersöka olika bevis. Jag har hittat vissa otydliga kamerabilder, ögonvittnesskildringar och fantombilder(!). Den mest olustiga delen i undersökningen har varit min genomgång av fårkadaver. Med andra ord döda får med uppslitna halsar.
Jag har inte nått någon direkt slutsats.
Men om ni är lika intresserade som jag kan ni kolla på en bra samlingssida: http://www.bigcatsgb.co.uk/index.html, sidan är producerad av en entusiast (galning) som har vigt sitt liv åt att bevisa att det finns leoparder i UK.
Nu var det ett tag sedan..
Just nu bor bor jag på en madrass på Ankan Eklunds golv. Det finns både nackdelar och fördelar med detta.
Till fördelarna hör bland annat att Ankan lyssnar på bra musik. Han är numera snäll. Han har bra matvanor och normal dygnsrytm. Dessa kvalitéer sammanfattar även egenskaper som jag och Gunhild Aggeryd värdesätter hos män. Med andra ord glöm tjock plånbok och tjockt hår.
Vad gäller nackdelarna, så är det ändå värt en notering angående pressen att alltid prestera fram en matlåda som Ankan kan ta med till jobbet. Igår ringde Emma och frågade om vi skulle åka hem till Gunhild och kolla på Hennes nya lägenhet. Min spontana reaktion var "JA!!, vad kul". Efter viss betänketid svarade jag "Ja, det hade vart jätteroligt men jag har lovat att göra en matlåda som Ankan kan ha till jobbet imorgon". Emma svarade "Ah, har du också gått på den". Då förstod jag att Ankan har satt i system att spela på vårt dåliga samvete för att vara säker på att få sin matlåda. Emma bedyrade i vart fall att vi skulle reda ut matlådedilemmat så att jag skulle klara mig undan skulden. Allt löste sig, men jo, det är en viss press ändå.
Den andra nackdelen är att Ankan har ett ljudsystem som fyller upp stora delar av lägenheten. Det är maskiner och sladdar överallt.
Idag började jag dagen med att lyssna på radio. På radion pratade de om naturfilmer. Bland annat om filmen Den osynliga jeoparden. Jag blev jättesugen på att kolla på den. Letade upp på svtplay och satte igång. Då fungerade inte ljudet. Jag började med att dra ut alla sladdar. Sätta i alla och olika sladdar. Vrida på alla spakar jag hittade. Trycka på alla knappar. Kolla och ändra inställningar på datorn. Det finns förutom datorn fyra ljudrelaterade externa maskiner. Det tog ett bra tag att trycka på alla knappar, spakar och reglage.
När ingenting fungerade så skickade jag ett sms till Ankans jobbtelefon. "Anders. Hur ska jag sätta på ljudet på datorn? Jag vågar inte börja trycka på alla dina knappar".
Han ringde upp på direkten. Förmodligen för att han var orolig över att jag skulle börja försöka fixa ljudet själv i ren desperation.
Över telefon förklarade jag åter att ljudet inte fungerade. Jag var noga med att poängtera att jag inte rört någonting. Jag sa dessuotm att jag skulle lyssna på spotify för att inte verka tvbesatt. Anders började guide mig genom alla ljudmaskiner. Förstärkaren var iordning. Någon slags mixer stod på line. En annan var också okej. Ljudet var fortfarande borta. Anders förstod inte vad felet kunde vara och ursäktade att han inte kunde hjälpa mig.
Nu sitter jag och förbannar mig över att ljudet är borta, samt skäms över att det förmodligen är mitt fel.
Jag känner mig verkligen förföljd!
NU är jag så sjukligt irri. Eftersom jag är bosatt på en ganska opermanent adress i Geilo samt att Eva P är trött på att få all min post sänd till sig på Redbergsvägen 38 har jag varit tvungen att adressändra hem till mina föräldrars adress.
Igår levererade pappa ett brev till mig. Jag öppnade. Då var det ett hejdundrande välkomnande ifrån Svenljunga kommun som var jätteglada över att jag valt att flytta dit.
Insikten av att jag ser ut som en svenljungabo fick jag ju för några dagar sedan då Radio Sjuhärad ville intervjua mig. Men nu ÄR jag till och med en Svenljungabo. På pappret.
HERREGUD...
Hursomhelst kan jag nu som äkta svenljungabo uttala i frågan som Radio Sjuhärad ville ha svar på. Nämligen angående vad jag tyckte om att kommunchefen Torkel Andersson avgick.
Jag säger såhär Radio Sjuhärad: Jag har inget somhelst förtroende för Torkel Andersson eftersom han har så oerhört tramsig signatur. Hans signatur är sådär typiskt krokig kråkskrift som man ser hos obegåvade tonårskillar. Min framtid i Svenljunga känns väldigt mycket tryggare nu när Torkel is out.
VI SES
Jennys inredningsblogg
Ett av mina absoluta favoritmärken vad gäller möbeldesign är Londonbaserade märket Jimmie Martin. Publicerar några läckerbitar. Fler möbler finner ni på hemsidan:
http://www.jimmiemartin.com/
Bilderna får tala för sig själva. Jag har skrivkramp.
Dagens look
Ni kommer verkligen dö...av avund...i alla fall bli gröna...
Ni kommer verkligen dö...av avund...i alla fall bli gröna...
Brun läderstövel i utmärkt skick 40 kronor. Påminner delvis om mitt favorit stövelmärke Belstaff.
En svart Vagabond läderstövel i nyskick 150 kr. Snarlika en av mina favoritklassiker vad gäller läderstövlar nämligen Frye Campus Boot.
Nya Minetonkas köpta på loppis för 70 kr. För att förstå trendfaktorn kan jag berätta att självaste Kate Moss brukar valsa omkring i sina Minetonkas i ascoola Nothing Hill.
Skitsnygga skor. Dock inte köpta på loppis. Men ändå. Gåva ifrån min pv.
Okej vad tycks?
En viktig notering efter helgen
Jag ska gå och lägga mig. Befinner mig i mitt rum. Pappa ska gå och lägga sig och befinner sig i mina föräldrars sovrum längre bort i huset. Besian står och kollar igenom våran dvdsamling inte så långt bort i huset.
Detta händer:
Jag slår i huvudet i sänglampan (förvisso inte jättehårt) och skriker ynkligt av smärta. Pappa ropar från sitt sovrum "VAD HÄNDE?". Jag hör att det finns oro i rösten. Min pv är helt tyst (bläddrar förmodligen vidare bland filmerna). Jag "Jag slog i huvudet i sänglampan men mår efter omständigheterna okej". Alla är tysta.
Min pv återvänder efter fem minuter. "Oj stackars dig, vad hände? Jag kom såfort jag kunde". Ni ska veta att han hade ett halvt hånfullt leende på läpparna.
NÄE, jag säger bara...Pappa. pojkvän 1-0.
Jennys matlagningsblogg bland annat
Till följd av att min pv vart på besök i Örsås har bloggen varit lite åsidosatt.
Helgen har annars varit bra. Det har varit mycket vin, mycket brasa, god mat och lite shopping.
Först vill jag varna känsliga läsare (Emma och Anders) för bilden nedan. Under lördagen njöt jag och Besian Kabashi av att det var FF i Örsås. Vi passade på att stöka till det med brasa, madrass på golvet, rödvin och smulor i sängen. JÄTTEmyzigt verkligen...
Annars har det lagats mat. Båda dessa avnjöts under vår lilla ostbricka på golvet (sängen). Recepten följer efter bilderna.
Goda, Enkla, Nyttiga Knäckebröd!
(1-2 plåtar beroende på vald tjocklek av bröden)
2 dl majsmjöl
1 dl solrosfrön
1 dl sesamfrön
1/2 dl krossade linfrön
1/2 dl rapsolja
Blanda allt och häll sedan över 2 dl kokande vatten. Rör samman.
Lägg smeten på bakplåtspapper. Lägg ytterliggare ett bakplåtspapper över smeten. Pressa ut smeten mellan dem
Lyft upp på en plåt. Dra av översta bakplåtspappret och strö över flingsalt. Grädda i ugnen i ca 1 timma i 150 grader.
Västerbottenostpaj (oläsligt i ett ord)
Kavring
Smör
2,5 dl grädde
3,5 dl riven ost
Krasse
Smula en halv kavring. Smält 100g smör. Blanda smör och bröd. Tryck ut massan i en form. Grädda 5 minuter i 200 grader.
Koka samman osten med grädden. Blanda ned krasse.
Häll över i formen.
Låt svalna.
Pajen är jättegod men smaken underlättas avsevärt om man INTE såsom Besian gjorde utgår ifrån att den vita toppingen är glasyr. Alltså att man förväntar sig en väldigt söt smak (smaken är nämligen en helt annan).
FLER RECEPT FÖLJER...Jag chattar nämligen med Siggerittan..
Han var verkligen sketalik en gris
Nu på förmiddagen var jag och handlade med min mamma i Svenljunga. På väg till affären hade jag en lång utläggning om hur pinsamt jag tyckte det var att promenera omkring i Svenljunga. Min mamma undrade varför? Jag svarade att jag tyckte det var genant ifall någon såg mig och trodde att jag bodde i Svenljunga.
Min mamma förstod inte riktigt och tyckte förmodligen att jag resonerade ganska omoget för att vara 26 år gammal. Vilket jag också gör.
Hursomhelst...På väg in i själva Icabutiken stoppas jag av en repporter.
"Hej jag jobbar på Radio Sjuhärad och jag intervjuar SVENLJUNGABOR angående deras åsikt om vad som händer med kommunchefen?"
Jag ville verkligen falla genom jorden. AV alla som gick förbi valde han mig som MEST troliga svenljungabo. Vilket hån.
Ah men han liknade en gris
På tal om Kiss(i)e
Jag har egentligen som regel att försöka hålla mina nära och kära utom bloggosfären. Samt distansera mitt privatliv från bloggliv. Jag hade även tänkt undvika att visa bilder hemifrån för att mina föräldrar ska slippa drabbas av alltför mycket publicitet och känna sig blottade och så vidare.
MEN jag kunde inte låta bli...
När jag satte mig vid datorn sitter det en almanacka på väggen. Det är kattmaten GOURMETs årskalender för 2011.
Nu kan jag inte bestämma mig för ifall det är roligast att den sitter uppe överhuvudtaget eller att almanackan ifråga gör reklam för "Gourmet Diamant, Rödspätta i béchamelsås. Ädla rätter för himmelsk njutning. Lika gott som hemlagat!"
Eftersom min systerbloggare Kissie har fått utstå en hel del kritik
Så vill jag ge Kissie ett tips om hur hon kan besvara sina hatbrev, liksom Oscar Wilde gjorde. Han besvarade dem med ett brev som såg ut ungefär såhär:
"Bäste Herr xx
Jag vill göra er uppmärksam på att någon skickar obegåvade brev i ert namn.
Högaktningsfullt. Oscar Wilde" (Kissie)
Jag är så sjukt förvirrad?
Idag har jag varit på loppis. Det var som vanligt kul. Det ovanliga var att jag inte köpte något. Jag har dock (som vanligt) köpt några saker sedan jag kom tillbaka till Sverige. Som vanligt bra saker.
Från början hade jag planer på att publicera alla mina loppisfynd på bloggen. För det första för att jag är jävligt stolt över dem, men även föratt jag tror att det skulle kunna generera fler bloggläsare.
MEN, nu tänker jag över riskerna. För det första är det en risk att mina föräldrar ska förstå HUR MYCKET saker jag verkligen samlar på mig. Det skulle kunna få förödande konsekvenser genom att de inte skulle vilja hjälpa mig att flytta i framtiden. Pappa står nämligen lika förvånad var gång han packar bilen (numer lastbilen) med mina flyttsaker och undrar vart allting kommer ifrån. Jag håller alltid med och spelar lika förvånad själv. Vad skulle hända om de fick reda på sanningen?
För det andra är risken att min pv skulle tro att jag var galen, samt shoppingberoende och helt enkelt göra slut.
För det tredje att ni som läser min blogg skulle tycka att vissa saker är fula och att ni skulle tänka att jag har dålig smak.
Jag ska fundera över natten.
Problem nummer två är att jag igår hade två stycken superduperplaner på designprojekt som skall bli till färdiga produkter. Detta berättade jag givetvis för Besian och sa att han skulle få den ena superduper produkten i present. Han blev jätteglad och nyfiken. Jag har inte berättat vad det är.
Ju mer jag funderade över mitt superprojekt insåg jag att det lämpade sig mycket bättre att jag skulle behålla produkten själv än att jag skulle ge den till honom. NU vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Känns fel att ta tillbaka löftet om superpresenten. Men samtidigt måste jag utgå ifrån vad som känns rätt för mig själv, eller?
Jag har köpt en slags kompensationspresent idag. Men den innefattar liksom ett skrivblock för 49 spänn från Bokia. Inte alls likvärdig.
Hur skulle ni göra om ni var i min situation?
Åtminstone så kommer ju pengarna tillrätta!
Ungefär såhär såg mitt och Evas källarförråd ut innan jag började sälja saker på tradera. I övrigt var resten av lägenheten full med saker också. Mina saker finns nu mestadels hos min mormor i Dalstorp. Efter att jag redan fyllt upp mammas och pappas hus, garage och "stallet".
En bekräftelse av mottagaren
Detta kräver att jag får registreringsbevis skickat ifrån Malmö Högskola på de kurser som jag läst där. Måndagen ägnade jag åt att försöka nå dem per telefon. Det var lönlöst. Istället skickade jag ett mail till studentexpeditionen.
Jag avslutade mitt mail med, "Kan du också vänligen bekräfta att du läst mailet och att du kan skicka intygen. Om inte, kan du berätta vem jag skall kontakta för mitt ärende?". Av erfarenhet vet jag att man alltid ska kräva en bekräftelse av mottagaren för att försäkra sig om att ens "ärende" verkligen blir behandlat.
Jag fick snabbt svar av Åsa:
"Jag har vidarebefordrat ditt mejl till Ingrid Alexandersson, som är kursadministratör på GPS/IR."
Och sedan ett snabbt svar ifrån Ingrid:
"Hej, jag har översänt ditt mail till utbildningskoordinator Martin Andersson. Hälsningar Ingrid".
Och sedan slutligen av Martin:
"Hej Jenny, dokumenten skickas till dig idag. Mvh, Martin Andersson".
OCH dokumenten har redan kommit på posten! Det känns riktigt riktigt grymt och ovanligt. Tacka Malmö Högskola!
Eller vad säger du Emma?
Så jorrå...
Jag är beredd att hålla med.
Jennys inredningsblogg
Jag har glömt min kameraladdare på Geilo så jag kan tyvärr inte publicera några nya bilder. Därav är min matblogg tillfälligt nedlagd. Men jag sörjer inte alls för det innebär att jag startat en inredningsblogg istället.
Vill bland annat tipsa om den helt fantastiska ljushållarna "Little Joseph" som är formgiven av Maxim Velcovsky. Det smältande stearinet bildar hår och tårar på lilla Joseph och jag bara älskart!
Förörvigt är det jätteroligt att vara arbetslös i Göteborg (kalla mig arbetslös, INTE arbetssökande), jag har bland annat påbörjat ett litet designprojekt som jag hoppas att Ankan Eklund ska hjälpa mig med.
Det är givetvis en toppidé som jag hoppas att jag kan dela med mig av när den är färdigproducerad.
Håll till godo!
En händelserik helg!
Helgen har varit jättebra. En uppsjö med roliga spektakel...Det har varit invigningsfesten för filmfestival, vin och och ostbricka på Redbergsvägen 38, loppistur med Ankan Eklund, vernissage, goda middagar i gott sällskap samt lite lunch och råneri på Fröken Olsson i city.
Ni sitter jag ensam kvar i gamla lägenheten med goda minnen, uppklarade frågor, nya funderingar och en uppmaning...
Vi har fått reda på hur gammal Limmet egentligen är. Att Tomas Kvartsberg minsann har åkt 60 bussen förbi Redbergsplatsen. Gunnan har dessutom äntligen fått reda på att 3D och 3G inte på något sätt har snarlika betydelser.
Men ett antal funderingar cirkulerar...
Hur i hela fridens namn har Patrick under tio års tid trott att orm uttalas årm?
Vem klippte PG?
Vaknade Ankan Eklund idag och muttrade "Aha, först supa och slita och sedan trycka och skita" på bitter göteborska?
Vad skall Petra göra i Göteborg?
Hur bekväm är Sofia egentligen i Tomas sällskap?
Hur kunde Eva-Maria komma senare än PG till ostbrickan? Och kom hon i så fall verkligen ifrån det lilla rummet under bollhavet på Ikea som kallas "banken"? Hade hon maskerat sig med klackar?
Hur ofta skyller Julia på sin glutenallergi?
Den ständigt aktuella frågan, vem vinner vadet? Varför måste Anders alltid vara obstinat och vägra förstå reglerna?
Och den största frågan av alla...HUR tänkte Eva P när hon skulle dokumentera mysfaktorn under ostbrickan och tog ENDAST kortet nedan?
(Med fokus på en salladsrest ifrån middagen?)
Ja och uppmaningen. Det är att INTE låta Emma "Raggarn" "Bonnen" "Kvarten" Kvartsberg komma undan med att nischa sin egen person genom applikationer på hennes Iphone. Naturskyddsföreningens Gröna Guiden, kom igen? Vem tror att det egentligen är för hennes egetbruk snarare än att verka lite bättre och mycket duktigare än alla andra?
Jennys matblogg
Igår tog jag och Eva P en promenad. Vi drack dessutom varm glögg. MYZigt.
Därefter städade vi.
Eva P bakade bröd.
Och jag påbörjade kvällens middag. De bjudna var Eva P och Ankan Eklund. Patrick var också bjuden, men han jobbade. PG var också bjuden eftersom jag visste om att han inte kunde komma.
Det blev en egenkomponerad curry, ris med kanel, naan bröd och sallad med äpple och koriander. 
Recept på Curryn
Du behöver:
Qourn
Chili (mycket)
Vårlök alt Purjolök
Paprika
Citrongräs
1 burk kokosmjölk
Buljong
Koriander
Currykrydda
(Limeskal)
Jag kan dock inte ange mått utan man får höfta på alles.
Finhacka löken, paprikan, chili, citrongräs och eventuellt lite rivet limeskal. Fräs i olja. Lägg i Qournbitarna. Fräs. Häll på buljong (vatten och buljongtärning) och kokosmjölk. Ös på med currykrydda. Låt allt koka samman på låg temperatur ett litet tag. Avsluta med häva i hackad färsk koriander.
Koka riset med salt och kanel.
Gör sallad med isbergssallad, gurka, äpple och färsk koriander. Blanda en dressing med olivolja, vinäger, limejuice, och kryddor (gärna paprikakrydda).
Servera tillsammans med naanbröd och creme fraiche.
Såhär bra hade vi det.
(I bakgrunden skymtar konst av Patrick Allier som även bjuder till vernissage på Kulturhuset Kåken på söndag).
Alla var givetvis jättenöjda med maten! Jag var också jättenöjd och stolt. Prova gärna och säg vad ni tycker?
Vi ses!
Ibland kan man få insikt i hur mycket man älskar någon
Igår frågade jag Eva P o Patrick om jag fick ta en apelsin. Det fick jag. Men apelsinerna var sjuuukt svåra att skala sa de.
Jag kände på apelsinen och insåg direkt att det skulle bli ett mission. Jag tog fram en vass kniv och beslutade mig för att försöka skära den i klyftor.
När jag stod där med knivens egg tryckt mot den hårda apelsinen, rädd för att skära mig, insåg jag att om Besian varit här hade han aldrig aldrig låtit mig skära apelsinen själv.
Och det mina vänner, som Emma sa, är exakt det enda jag behöver, nämligen någon som behandlar mig som en liten porslinsfågel.
Jag och Siggerittan
Nu har vi inte setts på ett tag och har därför en massa saker att prata om. Vi har just slutfört en lång konversation över gmail där samtalet flödade och ämnena överlappade varandra. Den såg ut såhär:
Sigrid: Förövrigt läste jag lite om kinesisk mytologi häromdagen.
du vet med djuren och så. Tydligen, (Som att vi inte redan visste det) är våra djur perfekt match.
vi är gjorda för att tycka om varandra, råttor och drakar!. Bra affärspartners, bra kärlekspartners.
Jag: Som att vi inte visste det. Det är bara ytterligare bekräftning på att vi är succé och allt vi gör kommer att bli succé. Och så bekräftar vi att kinesisk mytologi är sann.
Sigrid: JAG VET, jag tror stenhårt på kinesisk myto. Det är mitt nya
efter änglarna (Sigrid pratar om ängelkort).
Jag: Vi borde skriva en bok när vi är kända. "Så finner du en perfekt partner. Kärleksmemoarer av Jenny Ekman och Sigrid Nordenhake"
Sigrid: Jaaaaaaaa utgiven på Evig förlag. Åh vad jag längtar hem.
Jag: ... jag saknar ibland att vara i peking bara för faktumet att jag var tillsammans med dig
Sigrid: jaa, vi behöver ju en daglig dos av varandra, det bara är så ju.. det går liksom inte att låtsas att det inte är så.
Jag: asså jag fattar inte.
Sigrid: Jag tackar kinesisk mytologi för att stjärnorna och himlen lät oss mötas.
och ärkeängeln Mikael såklart. Och allt annat som jag haft i perioder
Jag: haha listan kan göras lång med allt vi trott på i perioder. Nästan hur lång somhelst
Freddan Galore (Fredrik) har ju hunnit att vara både nunna och hare krishna däremellan.
Sigrid: Jag fick nu mms som jag inte kan öppna, sjukt störigt.
vem är det från liksom?
Jag: Kanske något sådant där fult kinagrej som jag brukade få. Med små söta bilder
Sigrid: Säkert. störigt i så fall.
Jag: Ah verkligen. Du skall vara glad att du inte kan se den. Den innehåller säkert smileys på kinesiska.
Alltså hjärtansmileys och liknande.
Sigrid gör ett långt utlägg om frieri ... "Eller så får man ställa sig på knä själv i detta förbannade jämställda samhälle. Kan man inte någongång få vara flicka bara? Haha..
Nu ska allt vara en "överenskomelse"
Jag: AH MEN det där tänker jag inte gå med på. Nu har jag eftersträvat att vara söt och kvinnlig hela livet. DÄRFÖR är det inte mer än rätt att mannen en gång under sin livstid ska få lov att be på sina bara knän
Sigrid: Hahaha..Nej, men du kommer ju få din prins.
Besian gör ju vad som helst för att det ska vara rätt. Han kommer ju komma på en vit häst med en bukett rosor och vitgnistrande tänder.
(Och ha anlitat en fotograf som kan fotografera honom för han själv är så nöjd med sin "look)
Jag: Hahahahahahah..Jag skrattade så att jag dog.
Sigrid: Ååh, min gmail la ner. Hur som haver. Jag slutar nu. Mycket jag gjort idag! haha (NOT) som man skulle sagt i högstadiet.
Hejdå!
Såhär mysiga kan vi se ut när vi konverserar på riktigt. Men jag valde mest denna bilden för att jag ser så elegant ut. En look som jag älskar. Det är detta jag eftersträvar. Fin klänning, återhållsamt minspel, fint armbansdur, förlovningsring och rent och välkammat hår.
VI SES!
Efter en lång resa..
Resan gick fort. Vi delade en mängd roliga historier. Min toppades med min och Emmas kaffehistoria. Den går såhär.
När jag och Emma flyttade ihop på Furubergs så drack jag svart kaffe. Emma drack kaffe med mjölk. Men i ett samboförhållande där endast ena partern dricker mjölk drabbas man av utgående datum med onödigt mycket mjölk kvar i paketet.
Efter en kort prövotid av pulvermjölk så lämnades därför mjölken i kaffet för gott (trodde vi).
(Talking about kaffe kan jag också notera att jag testade att brygga kaffe på mineralvatten under denna perioden. Det resulterade i en explosion).
Efter en lycklig tid på Furuberg så flyttade jag till London. I London finns inget bryggkaffe. Endast skitäckligt pulverkaffe som man måste blanda ut med mjölk föratt det skall gå att dricka. Dessutom fick man anledning att lämna jobbet en snabbis för att gå ut och handla kaffemjölk. Av detta kom det sig att jag började dricka kaffe med mjölk.
Emma satt ovetandes och lycklig hemma på Furuberg och drack svart kaffe.
När vi återigen ingick samboförhållande i Malmö uppdagades problemet med hur vi skulle dricka kaffet.
Jag ville ha mjölk. Emma drack svart. Mjölken blev för gammal alltför snabbt.
I Malmö uppstod två problem för mig. Antingen skar sig mjölken med kaffet för att mjölken var för gammal, eller skar mjölken sig med kaffet för att kaffet var för varmt. Resultatet av mjölk och kaffeblandningen blev hursomhelst alltid vedervärdig och jag tvingades tillslut att dricka kaffe utan mjölk.
VI båda blev återigen lyckliga svarta kaffedrickare.
Jag bodde kvar i Malmö och flyttade senare till Göteborg helt ovetandes om vad som hände med Emma i Örebro.
Emma kom till Göteborg på besök och vi skulle ta en kopp kaffe. Då ber hon plötsligt om mjölk. Jag stelnar till. Jag trodde att vi en gång för alla hade kommit överens. Emma förklarar att hon börjat ta mjölk i kaffet igen till följd av att hon i sitt stressiga liv tvingats att skynda på kaffedrickandet genom att svalka kaffet med mjölk.
Jag dricker fortsatt svart. I ärligheten namn vet jag inte ens hur Emma föredrar sitt kaffe längre.
Besians bästa historia var den där:
Karl och Karolina var i sitt hus. Plötsligt rusade två rånare in. (Rånarna) - Pengarna eller livet! Karl och Karolina är i chock. (Rånarna) - Vad heter ni? (Karolina) - Ehhh, Karolina. (Den ena rånaren) - Ah faen, men då kan vi inte döda dig för du heter samma som min mamma. (Karl) - Ehhh, Karl men det brukar kalla mig för Karolina.
Efter dessa toppenhistorier spenderade vi dagen i Oslo med Mr röntgen, mat och MYZ. Sedan åkte jag till Göteborg!
SO long!
