Älskling jag har hittat vart du kan köpa den där bänken som jag vill ha!
Den finns på Åhlens men verkar eventuellt vara slutsåld över hela Sverige. Skall jaga den imorgon. Annars verkar den finnas på vissa ställen i Norge. VI MÅSTE BARA HA DEN.
Och så vill jag ha det här överkastet ifrån HM Home.
Och sedan skulle jag vilja ha ett gåsvänligt duntäcke om det finns sådana?
Kolla mina snygga, slanka ben på bild 2
Wow, snygga pumor. Med dessa två damer spenderade jag en underbar dag på Björkö i höstas. Sigrid kunde minsann köra upp bilen på färjan själv.
Jag hittade lite redskap för att fiska krabbor.
Kalla dem vänner eller konkurrenter. Jag tyckte inte om dem oavsett.
Här kan man se på mitt ansiktsuttryck att jag fått napp. Jag ser förvånad men segerrik ut. Krabbans ansiktsuttryck såg väldigt besegrat ut.
Venterommet
Nu sitter jag på puben Venterommet där det finns gratis internet och massa lodisar. Jag har ockuperat ett fyra bord, och väl blockerat med min väska så att ingen kan sätta sig här.
Allt jag kan tänka på är hur urkul det hade varit att skicka ett sms till Anders kompis Sven och fråga om han vill ta en latte på Karl-Johan. "Hej Sven, Lust att ta en latte på Karl Johan? Jag är i Oslo. Kram Jenny".
För det första hade det vart roligt eftersom Sven förmodligen absolut inte vetat om vem jag var. Vem Jenny liksom.
För det andra är tanken på att Sven skulle beställa en latte maccihato hysteriskt rolig i sig.
Eller kanske att han beställt Chai te.
Hahah..
Svenne på sin båt...utan både latte och Chai te.
Fick den här i julklapp för något år sedan!
Utan katt alltså!
Domedagen skall enligt denna internetsida inträffa 2012
Igår satt jag till bords med en herre som heter Gabriel. Han har hamnat i någon slags rättstvist och har därför valt att "gömma" sig i en liten stuga uppe fjällen tillsammans med tre katter. Han både luktar illa och har trasiga kläder.
Hursomhelst, Gabriel har inga somhelst mål, krav eller önskningar om sitt framtida liv. Han har nämligen i enlighet med en internetsida börjat invänta domedagen. Domedagen skall enligt denna (tillförlitliga) internetsida inträffa 2012. Han följer vägen till domedagen genom en alarmblinkande världskarta som visar alla krig, utsläpp, bränder, virus och andra hemskheter.
Den främsta anledningen till att han fått denna unika omvärldsuppfattning är att han blev tjatad på som barn. Jag ser framför mig att hans föräldrar kanske ställt helt orimliga krav om att han skulle bädda sängen eller städa sitt rum. Följden av detta tjat har i alla blivit att Gabriel numer bestämt sig för att göra ingenting. Han berättade att han därav vägrar städa, hålla sig ren eller göra något som skulle betraktas som nyttigt eller hälsosamt.
Han menade också att vi med lätthet skulle kunna bli av med allt kärnbränsleavfall om vi sände det till solen. Han var helt bombsäker på att det var både möjligt och riskfritt. Transporten skulle ske via heliumballonger och vajrar spända mellan olika rymdstationer.
SE upp i backen
Träningstips
Helgen är över och det har vart mycket att göra. Massa massa gäster på restaurangen. Det är bra för det betyder massa mas flous för min pv. Men det har också inneburit många ensamma timmar för mig. Jag, räkan, Ekman är ensam, tapper, soldathustru. Visst att världen är i ruiner, men mitt hjärta har allt varit brustet. Längtan och oron. Den lilla kontakten man har och de dystra beskeden "Jag kommer inte hem, det finns fortfarande mer att göra".
Men idag är det måndag! Ny vecka och mindre jobb. Jag firade genom att väcka min pv extra tidigt. Men han ville inte lyssna på det örat så jag bestämde mig för att blogga istället.
Mitt blogginlägg ska handla om träning och sådär. Igår var vi nämligen hemma hos några vänner och spelade senaste versionen av wii, eller vart det xbox? Jag minns inte. Men det är superduper hightech eftersom man inte har någon kontroll överhuvudtaget utan det finns sensorer som läser av kroppens alla rörelser. Man tävlar i massa olika sporter som häcklöpning, boxning, diskus, volleyboll osv.
Vi spelade tv-spel och drack vodka. Ett helt sjukt träningspass. Det var jag, Besian, Henrik och Emelie. Och så två stycken personer från Lettland. Men dom fick inte vara med.
Jaha, men det sammanfattar nog vad jag ville säga om det.
Och så ska jag ut och åka skidor nu. Shit! Hoppas att jag inte blir träningsnarkoman. Just det, för jag gjorde faktiskt några armhävningar på morgonen igår också.
Jag fick inbjudan till Rataryd Carneval med tillhörande inspirationsbild.
Jag bestämde mig för att inte gå.
Jag har kissat med öppen dörr.
För ett litet tag sedan så satt jag i bilen tillsammans med min mamma. Hon sa i korta drag att det var kul att jag träffat Besian. Sedan hade hon en lite längre utläggning om kärleken i allmänhet. Hon menade att den första tiden i ett förhållandet oftast är underbar. Man är ju kär! Men att den första nyförälskelsen sedan slocknar och att det då är viktigt att det finns något annat kvar. DET där som vissa känner som äkta/riktig/bestående kärlek.
Jag har följt min egen utveckling till vägen mot riktig kärlek och hittat vissa saker som tyder på att vi kanske börjar närma oss. Till exempel att:
1. Jag har kissat med öppen dörr.
2. Jag har slutat att göra mig till i allmänhet (Jag kan helt och fullt vara mig själv).
3. Jag vågar sjunga med i låtar på radio.
Inatt la jag märke till att vi nått till ett ytterliggare (oroande) stadie av äkta kärlek. Kan detta vara den döende passionen? Jag vaknade med både ögonmask och öronproppar.
Couples therapy next. Jag måste leta upp den där Dr. Phil boken jag fått av Fredrik.
Anders var det du som lånade den sist?
Framtidsutsikterna för min framtida nakenkatt är i nuläget dystra.
Hursomhelst har jag skrattat större delen av dagen åt att min pv drömt att han blivit biten av en katt inatt. Jag vaknade av att jag blev sparkad på ankeln. Jag kved till lite av smärta. Besian vaknade i sin tur av smärre panik eftersom han insåg att jag fått ont.
Han harklade sömdrucket att han blivit biten av katt. Han menade att det var den där j***a Luci...Eller nä utan den där jävla Lukas katten som hade bitit honom i fötterna. Han var rosenrasade på hela kattsläktet och Lukas i synnerhet.
Han menade också att han var rädd för katter.
Framtidsutsikterna för min framtida nakenkatt är i nuläget dystra.
Kommer ni ihåg när man gick på privatfest?
Till exempel: Så-sk, Eva-sk, Skoj-sk och så vidare.
Hursomhelst så skrattade jag högt igår när jag läste om att revolutionsblatten och tankesultanen Halim skulle gå på privatfest.
Det roliga är själva ordet privatfest. Ett ord som jag inte hört sedan början/mitten av 00-talet när jag gick på högstadiet eller gymnasiet. PÅ den tiden var ungefär det coolaste man kunde säga "Näe, jag var på privatfest i helgen".
För det första var det coolt att man varit på fest överhuvudtaget. Ocoolt hade varit att säga att man hälsade på släkten, kollade på tv hos sina föräldrar eller att man bara "tatt d lugnt".
Men det viktigaste var såklart att man la till ordet privat, alltså privatfest. Detta skapade ju något slags maktövertag genom påpekandet att man varit på privatfest...där RESTEN av ALLA ANDRA var exkluderade. Man fick helt enkelt tillhöra en sluten skara av lyckliga ungdomar som delade något privat.
Ordet är ju numer fullkomligt förlegat. Det finns nog inte. Jag har aldrig hört mamma och pappa säga att de ska på privatfest hos Jan-Ove och Kristina. Emma säger aldrig att hon varit på privatfest hos Kerstin. Anders annonserade inte sin födelsedagsfest som privatfest. Eva och Pat bjuder aldrig heller till privatfest.
Nästa gång jag har fest ska jag minsann minnas gamla tider genom att bjuda till privatfest!
Såhär kul föreställer jag mig en privatfest. Att man sitter privat och göra roliga miner.
Oslo station är en samlingsplats för Oslos alla gangsters, kriminella, hemlösa, punk-kids och ligister.
Jag är tillbaka på Geilo och här verkar det vara lite snökaos idag.
Tågresan var lång men den gick efter omständigheterna bra. Att vänta på anslutande tåg på Oslo station var som vanligt obehagligt. Jag vet inte hur många av er som vart där, men jag lovar (utan att överdriva) att Oslo station är en av de mest obehagliga platserna på jorden. 
Oslo station är en samlingsplats för Oslos alla gangsters, kriminella, hemlösa, punk-kids och ligister. Jag vill inte vara vara fördomsfull och säga att dessa är sämre människor. Men dessa är alla människo-typer jag är rädd för. Jag blev i alla fall vittne till ett storbråk utanför Burger King. Det var polis och värsta galejet! Jag satt på en bänk och försökte läsa en bok eftersom jag ville undvika att se ut som drog-kurir med mina stora väska.
Efter ett tag tog jag rygg med en gammal tant och höll tummarna föratt jag skulle klara livhanken även denna gången. Jag överlevde.
Så nu är jag här!
Igår var vi och köpte 200 stycken te-ljus i Gol. Vi var och fikade. Lagade thai-mat (tyvärr glömde jag ta en bild till min matblogg). VI drack vin föratt fira internationella kvinno-dagen. Slutligen kollade vi på pianisten.
Ungefär klockan tio var trött och ville helst somna. Besian kände annorlunda. Jag vaknande klockan elva av att han i brist på annat hade kollat på två avsnitt av Rena Rama Rolf. Det var kul tyckte jag.
Jag har nu vart vaken ett bra tag. Det tog ungefär en dag att utveckla extrema sovdifferenser emellan mig och min pv.
Snart framme eller?
Idag har varit den längsta dagen i mitt liv. Jag har väntat och väntat på att få komma iväg och snarast möjligt återförenas med min älskling.
Ni som känner mig väl vet vilken oerhört välplanerad och organiserad person jag är. Framförallt är jag I TID. Innan jag gick och la mig igår hade jag gjort en tidsplan på saker jag var tvungen att göra innan avfärd.
Jag skulle packa klart väskan (hade givetvis redan börjat lite), fixa naglarna, duscha, göra en tofs och klä mig. Samt äta och andra sysslor som man måste göra dagligen.
Jag vaknade halv sju. Drack kaffe och kollade lite på nyhetsmorgon. Tänkte att jag trots allt hade lite tid innan jag skulle åka. Sedan packade jag väskan, duschade, gjorde en tofs, klädde mig och fixade naglarna. Klockan var tio i tio när jag var klar med allt.
Tåget gick 17:42. Med andra ord var det dödslång tid till avfärd. Jag väntade. Pratade med Besian tio gånger i telefon. Skrev på bloggen. Ägnade en timma åt att undersöka gener och arvsanlag. Kalkylerade hur stor chans det är att jag och Besian kommer att få brunögda barn. Tiden kröp sakta sakta framåt. Jag menar verkligen sakta.
Klockan fem är jag på stationen. Cirkulerar.
Får lov att gå på tåget tjugo över.
Jag tar en bra plats. Skriver till Besian att jag nu äntligen är påväg! Andas ut och tänker äntligen äntligen påväg. Snart är jag framme!!!
Jag får svar av Besian, som skriver "Är glad du är påväg! Nu är det bara 10 timmar kvar!"
Jag hoppas att misären jag kände av de orden inte kräver någon tydligare förklaring?
Hemmavirkat sängöverkast
Eftersom jag förmodligen i kommer göra/vara något av dessa tre tänker jag syssla med handarbete. Jag håller nämligen på att virka ett sängöverkast. Jag har hållt på i mer än ett år och jag har gjort strax över 20 rutor.
Jag har för mig att jag räknade hur många rutor jag behöver. Jag kom fram till att det krävs ungefär 160 rutor till min 120 säng. NU är jag helt plötsligt i relation och kommer behöva virka ett överkast för att täcka en dubbelsäng.
Målet börjar verka ouppnåeligt. Därtill tror jag inte att Besian ens vill ha ett hemmavirkat överkast med mormorsrutor.
Målet är numer att virka ett överkast till en barnsäng, eller om nödvändigt en kattsäng. Med tanke på hur små barn är så kommer jag ju snart vara färdig!
Om ni vill veta mer om hur man virkar sängöverkast så hänvisar jag till min läromästare Solweig Kvartsberg. Hon satt tålmodigt och demonstrerade tekniken för mig och Emma en kall vinterkväll för cirka ett år sedan. Solweig förespråkar "learning by doing", och lämnade snart mig och Emma själva. Vi virkade på. När Solweig återvände efter ett tag visade vi glatt upp våra hantverk. Mina rutor var perfekta. Emmas var lite sneda och lite trassliga. Jag glömmer aldrig när Solweig lade armen runt min axel och sa att jag minsann hade handlag för handarbete.
Jag tror faktiskt att jag fick tårar i ögonen.
Gillar ni Mikael Riesebeck?
Den där reklamfilmen från Bauhaus skulle kunna vara det största lågvattenmärket i svensk historia.
Mikael Riesebeck (jag var tvungen att googla namnet) gör parodi på Martin Timell. Mikael Riesebeck känns annars bäst igen i gräsgrön dräkt och med kastrull på huvudet i rollen som utomjordingen Kosmos.
Om ni vill se filmen och veta tanken bakom verket kolla här:
http://www.dagensmedia.se/nyheter/kampanjer/article3104019.ece
Mikael Riesebeck som vi minns honom.
Bilden på M Timell är ju närmast obehaglig. Men det är inte det som är det roligaste. Det roligaste är att personen som publicerat bilden gjorde det med syftet att skapa lite "digital Martin Timell känsla".
Då allt började...
Hittade lite härliga bilder från min barndom. Ibland önskar jag att man fortfarande var lika liten och omhändertagen. Som någon av karaktärerna i Lejonkungen sjöng..inga bekymmer, man e (var) lycklig var dag...
På bilden ovan firar jag midsommar med vår hund Lottie. Jag tror att hon dog när jag var runt sex år, men jag minns henne väl. Hon följde oss barn vart än vi gick.
Här är jag, brorsan, mamma, Lottie och Fredrik. Vi är i sandlådan utanför vårt hus. Jag kommer ihåg att vi också hade något som vi kallade "dansbanan", det var ett slags golv byggt över några stockar, ca 2x2m. Jag kan aldrig komma ihåg att vi dansade där?
Detta är jag, pappa och bror på Gotland. Jag minns ungefär ingenting ifrån semestern. Jag vet att vi var där med mormor och morfar, och att de plockade smultron till oss varje morgon. Jag minns en bild på mig där jag står i visby bredvid husvägg täckt av stockrosor. Vart tog den vägen?
Min första vinter. Jag älskar att hela bilden med kläder, bäbis och barnvagn ser ut att vara ifrån 80-talet. Kanske 84?
Tror allt att detta är kalaset när kusin Mårten satte sig i tårtan. Jag tror att vi har skrattat åt det sedan 1985. Jag är säker att han kommer få höra om incidenten när han gifter sig. Jag minns inte att det hände. Jag föreställer mig bara Mårtens rumpa med grädde.
Detta är jag och mamma på Liseberg. Det ser kul ut. Det får mig att längta efter att själv ha barn och åka på mysiga utflykter.
Detta är jag och Fredrik utanför vårt hus. Det bästa med Fredrik är att han har varit med sedan dag 1, och att vi efter alla dessa år fortfarande är bästa vänner. Det näst bästa är att jag var mycket sötare än honom som barn.
Fyndigt värre!
Lägger ut bilder på ett par skor och en helt fantastisk jacka.
köpte en väldigt fin klänning också som jag tyvärr inte kan visa bilder på eftersom den är en överraskning till min pv.
Just det. De som ifrågasätter min moral till följd av att jag köpt en pälsjacka. Jag vill helst inte kommentera saken. Jag älskar djur. Jag äter inte kött av moraliska skäl. Jag är emot pälsindustrin (såklart). Jag stödjer djurrättsorganisationer.
Kalla mig hycklare. Mitt enda försvar är att det är lätt att ha massa ideal så länge man själv slipper leva upp till dem.
Mitt ursprungsinlägg var tänkt ungefär såhär (läs två rader nedan).
http://www.blocket.se/goteborg/Vit_sovrum_32296660.htm?ca=15&w=1
Men jag vågade liksom inte skriva så eftersom det fanns en liten liten risk att någon skulle tro att jag faktiskt tyckte det var ganska snyggt. Men handen på hjärtat så var det eventuellt det ohyggligaste jag sett.
Jag börjar fundera över vem det är som säljer. Hur dom har stått ut med dessa vedervärdiga möbler i två år. Vad är anledningen att dom säljer? Kommer någon köpa?
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga längre?
Jag drar till fjällen!
Jag ska sluta leva som en luffare och återförenas med min karl på de norska bergen.
Tack alla ni som helt ofrivilligt bidragit med boende. Det har varit väldigt uppskattat ifrån min sida.
Som jag har längtat...
Jag fick mejl av min studievägledare häromdagen.
Kolla din dator. Det verkar som om någon sänder ut spam från ditt
mejlkonto.
Vänligen
Thord Janson
Student Counsellor
School of Global Studies
University of Gothenburg"
28 feb 2011 kl. 16.06 skrev Jenny Ekman:
> göteborg I never thought I would be where I am today people say
> they see a change in me now hear me out on this one http://bit.ly/iaoUlt
> truthfully you will be so inspired by it just think it over
Förövrigt vet jag att ungefär alla som jag någonsin skrivit ett mail till är drabbade. Som ni förhoppningsvis förstår är inte detta något jag råder över. Snälla förlåt mig...
