jennyrakan

Jag har inte fått sparken från mitt jobb än vilket är positivt! Dock jobbbar jag inte särkilt mycket. Fritiden ägnas jävligt mycket åt att jobba med tradera samt att läsa.

Jag läser ungefär allt jag kommer över. Jag har bytt vin på barer och restauranger mot böcker och magasin på biblioteket.

Men den här historien handlar egentligen inte om biblioteket. Den här historien handlar om tidningen faktum. Faktum säljs av hemlösa och priset för tidningen går direkt tillbaka till försäljarna.

Innhållet i Faktum går absolut inte att specifera till en kategori. Den täcker ungefär upp alla. Senaste numret har ett lång artikell om huruvida man bör erbjuda heroinister rena sprutar. Den handlar om Tatueraren Jonas Ugglis som med nål bläck för kampen om att räkan ska få en egen dag i kalendern före år 2015 (liksom semlan och kanelbullen).

Sedan finns det en kort faktaruta med godbitar ifrån tidningen Kroppsnytt. Som jag tror är skriven med viss ironi.
Exempel på tips ifrån nr 3 2010.
- Vänlighet är en tendens att vara trevlig och tillmötesgående i sociala situationer.
- Välj slätare underlag för joggingturen dagarna före mens, annars kanske du snubblar.
- Håll bara en boll i luften när du äter.

Slutligen en krönika om att Inte titta dvärg:

"Problemet blir som så ofta när teori ska överföras i praktik. Som när man möter en dvärg på gatan och hela ens inre skriker *Titta då för fan, titta!* samtidigt som man tänker att * Nä inte ska jag vara en sådan som glor bara för att någon ser annorlunda ut.*

För att undvika att ögonen ska råka fastna på den pyméartade uppenbarelsen vänder man blicken mot högre höjder medan man snubblar fram över barn, hundar och trottoarkanter.

Dvärgar är visserligen korta, men jag antar att de har känslor och kan läsa av sociala signaler och förstår vad jag sysslar med, att mitt ointresse i själva verker bottnar i ett överjävligt tokintresse."

Eva och Patrick har varit i Karlstad i helgen så jag har varit ensam hemma. Det var ungefär lika ensamt som det låter.

När de kom hem överraskade jag med lite ostbricka, rödvin och en hemlagad Indisk Dahl med linser. De blev jätteglada. Jag hoppas verkligen att de blev så glada att de aldrig kommer att lämna mig över helgen igen. Hoppas.

Som vanligt kom samtalsämnet barn upp. Ämnet barn och socker avhandlades väl. Diskussionen utmynnade i ett samtal om barn och namn.

Vad skall våra barn heta? Patrick hade ungefär 300 namn på sin lista. Det ena var konstigare än det andra. Jag tror vi avbröt honom någon gång vid barnnamnen Sunday eller Monday. De båda (Eva och Pat) enades i att Vilde var ett fint namn. Men det var lite väl modernt i dessa dagar.

Jag i min tur gillar såklart namn som är feminina, spröda, sköra, kvinnliga. Jag tycker att Rose (Engelskt uttal) är ett tjusigt namn. Fram och tillbaka tycker jag även om namnet Sheila som är inspirerat av min fantasihäst jag hade i min och Fredriks hästlek när vi var barn (hon var en fux).

MEN det var efter det här samtalet som det blev riktigt intressant. När Patrick avslöjade sitt egentliga efternamn (efter sina farföräldrar eller något). Och håll i hatten, för det här är ingen lögn. Ett av århundradets mest iögonfallande efternamn presenteras nu. Patricks ursprungsnamn...





Patrick Casanova

EVa och Pat har gjort ett nytt tryck på sin bokhylla i hallen. PÅ något sätt tilltalar den mig. Jag tror det beror på att jag gjort om deras vardagsrum till lagerlokal/sovrum samt att jag provocerar dem med skämt om negrer och cp-skadade.

Men ehe, kan ju alltid försvara mig med att en god vän alltid skulle vara välkommen...??

Utan katt alltså!

Helgen är över och det har vart mycket att göra. Massa massa gäster på restaurangen. Det är bra för det betyder massa mas flous för min pv. Men det har också inneburit många ensamma timmar för mig. Jag, räkan, Ekman är ensam, tapper, soldathustru. Visst att världen är i ruiner, men mitt hjärta har allt varit brustet. Längtan och oron. Den lilla kontakten man har och de dystra beskeden "Jag kommer inte hem, det finns fortfarande mer att göra".

Men idag är det måndag! Ny vecka och mindre jobb. Jag firade genom att väcka min pv extra tidigt. Men han ville inte lyssna på det örat så jag bestämde mig för att blogga istället.

Mitt blogginlägg ska handla om träning och sådär. Igår var vi nämligen hemma hos några vänner och spelade senaste versionen av wii, eller vart det xbox? Jag minns inte. Men det är superduper hightech eftersom man inte har någon kontroll överhuvudtaget utan det finns sensorer som läser av kroppens alla rörelser. Man tävlar i massa olika sporter som häcklöpning, boxning, diskus, volleyboll osv.

Vi spelade tv-spel och drack vodka. Ett helt sjukt träningspass. Det var jag, Besian, Henrik och Emelie. Och så två stycken personer från Lettland. Men dom fick inte vara med.


Jaha, men det sammanfattar nog vad jag ville säga om det.

Och så ska jag ut och åka skidor nu. Shit! Hoppas att jag inte blir träningsnarkoman. Just det, för jag gjorde faktiskt några armhävningar på morgonen igår också.

För ett litet tag sedan så satt jag i bilen tillsammans med min mamma. Hon sa i korta drag att det var kul att jag träffat Besian. Sedan hade hon en lite längre utläggning om kärleken i allmänhet. Hon menade att den första tiden i ett förhållandet oftast är underbar. Man är ju kär! Men att den första nyförälskelsen sedan slocknar och att det då är viktigt att det finns något annat kvar. DET där som vissa känner som äkta/riktig/bestående kärlek.

Jag har följt min egen utveckling till vägen mot riktig kärlek och hittat vissa saker som tyder på att vi kanske börjar närma oss. Till exempel att:

1. Jag har kissat med öppen dörr.
2. Jag har slutat att göra mig till i allmänhet (Jag kan helt och fullt vara mig själv).
3. Jag vågar sjunga med i låtar på radio.

Inatt la jag märke till att vi nått till ett ytterliggare (oroande) stadie av äkta kärlek. Kan detta vara den döende passionen? Jag vaknade med både ögonmask och öronproppar.

Couples therapy next. Jag måste leta upp den där Dr. Phil boken jag fått av Fredrik.

Anders var det du som lånade den sist?

Jag är tillbaka på Geilo och här verkar det vara lite snökaos idag.

Tågresan var lång men den gick efter omständigheterna bra. Att vänta på anslutande tåg på Oslo station var som vanligt obehagligt. Jag vet inte hur många av er som vart där, men jag lovar (utan att överdriva) att Oslo station är en av de mest obehagliga platserna på jorden.





Oslo station är en samlingsplats för Oslos alla gangsters, kriminella, hemlösa, punk-kids och ligister. Jag vill inte vara vara fördomsfull och säga att dessa är sämre människor. Men dessa är alla människo-typer jag är rädd för. Jag blev i alla fall vittne till ett storbråk utanför Burger King. Det var polis och värsta galejet! Jag satt på en bänk och försökte läsa en bok eftersom jag ville undvika att se ut som drog-kurir med mina stora väska.

Efter ett tag tog jag rygg med en gammal tant och höll tummarna föratt jag skulle klara livhanken även denna gången. Jag överlevde.

Så nu är jag här!

Igår var vi och köpte 200 stycken te-ljus i Gol. Vi var och fikade. Lagade thai-mat (tyvärr glömde jag ta en bild till min matblogg). VI drack vin föratt fira internationella kvinno-dagen. Slutligen kollade vi på pianisten.

Ungefär klockan tio var trött och ville helst somna. Besian kände annorlunda. Jag vaknande klockan elva av att han i brist på annat hade kollat på två avsnitt av Rena Rama Rolf. Det var kul tyckte jag.

Jag har nu vart vaken ett bra tag. Det tog ungefär en dag att utveckla extrema sovdifferenser emellan mig och min pv.

Den där reklamfilmen från Bauhaus skulle kunna vara det största lågvattenmärket i svensk historia.

Mikael Riesebeck (jag var tvungen att googla namnet) gör parodi på Martin Timell. Mikael Riesebeck känns annars bäst igen i gräsgrön dräkt och med kastrull på huvudet i rollen som utomjordingen Kosmos.
Om ni vill se filmen och veta tanken bakom verket kolla här:

http://www.dagensmedia.se/nyheter/kampanjer/article3104019.ece

Mikael Riesebeck som vi minns honom.






Bilden på M Timell är ju närmast obehaglig. Men det är inte det som är det roligaste. Det roligaste är att personen som publicerat bilden gjorde det med syftet att skapa lite "digital Martin Timell känsla".

Detta är jag och Fredrik utanför vårt hus. Det bästa med Fredrik är att han har varit med sedan dag 1, och att vi efter alla dessa år fortfarande är bästa vänner. Det näst bästa är att jag var mycket sötare än honom som barn.

Jag ska sluta leva som en luffare och återförenas med min karl på de norska bergen.

Tack alla ni som helt ofrivilligt bidragit med boende. Det har varit väldigt uppskattat ifrån min sida.




Som jag har längtat...

Tänkte fortsätta lite angående dokumentärfilmen "Den onsynliga leoparden" som jag så gärna ville se.

Nu har jag sett den! Den var jättebra såklart. Jag satt på helspänning hela tiden. För det första var det läskigt när Leoparden skulle jaga. Ni vet sådana där typiska kattdjur hoppar upp på gnuer och biter dom i halsen scener. Sedan var det läskigt att Leoparden och dess barn hela tiden var jagade av antingen lejon, hyenor eller babianer. I mitten av filmen dog den ena ungen. Det var sorgligt.

Well det jag ville komma fram till var vissa intressanta fakta.

Leoparden har en fantastisk anpassningsförmåga. De (till skillnad ifrån övriga stora kattdjur) är inte utrotningshotade. De har ett spridningsområde ifrån södra Afrika till de östra delarna av Ryssland!?

Det finns tydligen till och med leoparder i Peking, som har anpassat sig till stadsmiljö!?

Det mest spännande var att det finns en konspirationsteori kring möjligheten att det finns leoparder i UK!? Leoparderna skall vara avkommor ifrån de leoparder som släpptes fria eller rymde innan det blev förbjudet att hålla dessa katter som sällskapsdjur, vilket skedde någon gång på 60-talet. 

Jag blev nyfiken.

Detta har resulterat i att jag spenderat den senaste timmen med att undersöka olika bevis. Jag har hittat vissa otydliga kamerabilder, ögonvittnesskildringar och fantombilder(!). Den mest olustiga delen i undersökningen har varit min genomgång av fårkadaver. Med andra ord döda får med uppslitna halsar.

Jag har inte nått någon direkt slutsats.

Men om ni är lika intresserade som jag kan ni kolla på en bra samlingssida: http://www.bigcatsgb.co.uk/index.html, sidan är producerad av en entusiast (galning) som har vigt sitt liv åt att bevisa att det finns leoparder i UK.